sårlnnan HUugenles 1OTanstaltange uppsatta franska legionen från Antibes, hvilken är ämnad att skydda päfvens person, skall ingenting förmå mot romarenas enhetslust, om den ens vill det. Ett af Opinion nationale återgifvet bref från en underofficer vid legionen, hvilken senare au befinner sig i Viterbo, meddelar neml.: I dag på morgonen har man till oss ofverlemnat den fana, som man lofvat oss redan på Antibes. Man gal oss en gul-hvit sana (de påfl. färgerna), och jag säger, att Frankrike skulle vara stolt, om det visste, huru vi emottagit henne. Ty då generalen sade: -Svaren att tjena henne troget, och latom oss ropa: Lefve den hel. fadren!, då anslöto sig endast officerarne oll hans rop Och då de slutat sitt rop af-: lefve kyrkan! lefve pafven!4, utbrusto alla legionens soldater och jag med dem uti ropet: Lefve Frankrike! lefve kejsaren! Ni skulle ha sett, hvilken mine den päflige generalen gjorde. En sergeant och tio saldater trädde då fram och sade: Herr general! Vi äro i Italien, för att uppfylla en annan mission, än den som ni tilldelar oss. Ni tvingar oss under hotelse af fängelsestraff att gå i messan. Så gör man ej i Frankrike! Derför säga vi er i hela legionens namn: Vi vilja ej veta af er fana. Vi känna blott en enda: den franska fanan. Gif oss henne, och vi skola vara stolta och bära henne öfverallt med förtröstan; ty hon är öfverallt älskad, men det är icke eder. General, ni skall genast få se, att bon är mera omtyckt än er! Talaren tog härviå upp ur sin ficka en liten fransk fana och visade den för manskapet. Alla ropade: Lesve kejsaren! lefve Frankrike! Generalen steg till häst och lemnade fanan åt fanbäraren. Denne hade knappast fått tag i henne, förrän man sköt på henne och fanbäraren blef sårad Sådan är i dag sakernas ställning. Generalen har skrifvit till Frankrike, för att få veta huru ban skall straffa oss. Genast upplöste sig hela legionen; man begaf sig till generalen och manskapet ropade: Ned med påfven! Man måste utställa säkerhetsposter. Man ville skicka gensdarmeriet emot 038. Då iogionens manskap såg detta, gick det löst mot gensdarmerna. Och i detta ögonblick, kl. 4 e. m., uppgår antalet af dödade gensdarmer till 22, Många äro sårade. Man vill föra bort manskapet, men det vill ej. Jag tror, att det är förbi med legionen; sedan vi kommit till Italien, gå dagligen 10 till 15 man öfver. Man hoppas, att vi snart skola återse hvarandra, ty om det fortgår på det här sättet, skall legionen vara upplöst inom tre månader. Påtven tyckes sålunda skola få föga skäl att vara belåten med kejsarinnan Eugenies gåfva. Förr eller senare skall Rom tillfalla Italien, saken är blott en tidsfråga. Det tal, hvarmed konung Victor Emanuel i Turin emottog den venetianska deputation, som meddelade honom resultatet af omröstningen i Venetien, var at denna lydelse: Denna dag är den stoltaste i mitt lif; för 18 år sedan proklomerade min far från denna stad frihetskriget, och i dag bringen j mig uttalandet af solkviljan i de venetianska provinserna, hvilka, förenade med Italien, förklara min faders önskan vara uppfylld. I bekräften genom denna högtidliga handling, hvad Venedig gjort till 1848 och hvad det med beundransvärd ståndaktighet och sjelfförnekelse bibehålVit intill närvarande stund. Jag egnar derför en tacksamhetsgärd åt dessa ädla patrioter, som genom alla slags uppoffringar och och genom sitt blod bekräftade sin tro på landets öden. I dag upphör det främmande herraväldet för alltid. Italien är konstitueradt, om än icke fullständigt. Italienarne måste nus försvara det och göra det stort. Jernkronan är afvon årerställd till Italien, men framför denna krona föredrager jag den, som är mig änuu kärare, smidd af mitt folka kärlek. Stolta, men hänförande ord! Om konungens intåg i Venedig hafva de utländska tidningarne ännu intet att meddela. Dock erfara vi, att konungen inträffade i Venedig vid middagstiden d. 7. Programmet för de festligheter, som då började, var sålunda uppställdt: D. 7:de: Högtidligt intåg, staden illuminerad; d. 8:de: Besök i dogepalatset och arsenalen, dekorering (med tapperhetsmedalj) af municipiets fana, hoftaffel, gallateater; d. 9:de: Besök al frari och i S. Rocco, tur till Chioggia och Malamocco, bal i palatset Giovanelli; d. 10:de: Besök i de sköna konsternas akademi, i museet Correo, i mosaikfabriken Salviati och kyrkan S. Giovanni samt Paolo, tur till Murano; d. 11:te: Regatta, hottaffel, illumination å Marcustorget; d. 12:te: nattlig gondolfärd eller Tombola. — Den stora jernbron vid jernvägsstationen, på hvilken blicken faller, då man kommer in i stora kanalen, hade förvandlats till en triumfbåge. Statsutskottet i Venedig har öppnat en nationalsubskription, för att resa ett minnesmärke åt Daniel Manin. I Udine hafva patrioterna för afsigt att resa en ryttarestaty i brons åt Victor Emanuel. På densammas piedestal skola ingraveras namnen å dem af Friauls barn, som fallit för den icalienska saken. På den mot öster vända sidan skall anbringas en sköld och derpå inhuggas namnen å de Triestboer och Istrier, som blödt för Italien. D. 22 Okt. afled den grefve Vincenzol: Toffetti, som, född d. 6 Maj 1796 i Venedig, sex dagar före den venetianska republikens fall, var den siste, hvars namn inskrefs i den gyllene boken. Delaktig i 1821 års revolution, emigrerade han till Frankrike, vände senare tillbaka och var år 1848 hos konungen af Båda Sicilierna representant tör provisoriska regeringen i Lombardiet. Emellertid drömmer man vid hofvet i Spanien om åtskilliga stora ting. Pater Clarevs organ, Regeneracion, förutsätter påfvens flykt såsom afgjord och säger, att drottningen hoppas, det Pius skall välja sitt säte i Toledo, om han ej skulle föredraga vatt upp-! höja Madrid till den heliga staden. För öf