qvinnan, berättat åtskilliga detaljer om huru förmögna hans föräldrar voro, huruledes han hos den: omnämnde ångbåtskaptenen, hvilken äfven bär fick sigurera som hans morbror, hade 2 dussin skjortor och 2 dussin strumpor förvarade — med ett ord mera kläder än han visste hvar han skulle göra aff. Han erbjöd henne 20 a 30 i månaden för inackorderingen — ja, huru mycket hon ville ha; och slutade, för att göra saken komplett, med att för henne, som han väl tyckte ha något anlag för helighet på lediga stunder, deklamera syndabekännelsen på ett sätt, som kom henne att gjuta strida tårar. Han vistades hos henne från d. 30 Okt. till d. 2 Nov. och hade han derunder haft det bättre än karlen som bodde hos henne, ty bvar man kunde se, sade hon, att han var bättre mans barn och att man borde gå väl åt honom. Också hade han till Fredagen icke åtnöjt sig med. bara ölsupa kantänka, utan äfven begärt att få skorpor i den. — Då han slutligen, glömsk af ölsupan och all annan godhet, begaf sig i väg, hade han medtagit diverse klädespersedlar och dessutom en naturlara — en dubbel eänaturlära, hvilken han, förmodligen i egenskap af blifvande prest, ansett vara af så ringa värde, att han sålt den för 3 skilling, — -ehurud, torsäkrade enkan Jonsson, den var värd 3 rdr lika visst som 3 skilling, :y dubbel var den. Hos hustru Anna Larsson hade han uppträdt på samma sätt, lofvat 16 rdr i veckan för inackordering, tat om sin fader lansmannen och sin morbror ångbåtskaptenen m. m. Då han slutligen aflägsnade sig hade han tillgripit pantocdlar, en guldbroche, guidringar, en exposttionsmedalj m. m. En del hade han förskingrat, en annan del påstod han sig ha stuckit under en dragkista i hustru Larssons hem. Från hustru Carolina Nilsson stal han på samme sätt en svampdosa af silfver, en broche af samma metall, en sparbossa med 6 a 7 rdr o. a. v. Sparbössan hade han sonderslagit och sedan törs ört benniogarne uppgat han. Målet remitterades till rådbusrätten. Gosven in förpassades till cellfängelset. —