närelter S0UI 401111 22 0 —4 zjutttonde innevarande månad till K. Hofrätten ingisvas vid hvilka besvär Beckman och Smith, om de till åndrings sökande sig befogade finna, böra bifoga antingen bevis att de dem ådömda böter blifvit hos Radstufvurätten nedsatte eller ock en af två personer hvilkas vederhäftigbet är beborigen styrkt utgifven löftesskrift, deruti de, en för begge och begge för en, borga för ifrågavarande böter, men äro Beckman och Smith så fattiga, att de ej kunna nedsätta böterne eller för dem ställa borgen, bör vid besvären bifogas intygande derom af domstolen eller domaren eller af Kyrkoherden i den församling Beckman och Smith bo och hafva sin hemvist. Försummas något af hvad sålunda blifvit föreskrifvet skall klaganden hafva förlorat sin talan. Afträdde. År och dag som ofvan. På Rådstufvu-Rättens vägnar LARS HASSELGREN. Med originalet lika lydande intyga CARL KJELLIN. FRITZ BERGSTRÖM. Till Konyl. Maj:ts och Rikets öglofl. Svea Hof-Rätt! Med bifogande af vederbörligt bevis öfver nedsättning af de mig ådömde böter till belopp af 27 Rdr 50 öre Rmt anser jag mig skyldig att söka ändring uti Stockholms Rådstufvu-Rätts den 2:dra i denna månad meddelta Utslag, i anledning af det utaf v. Häradshöfdingen O. A. Beckman mot mig väckta åtal med yrkande om ansvar för bedrägligt förfarande och mened, så vidt nemligen detta Utslag ogillar den af mig mot Beckman förda reconventionsoch ansvarstalan. Kongl. Hof-Rätten torde af de nu ingifvande protokoller nogsamt erfara huruledes jag på det mäst äreröriga sätt blifvit af Beckman angifven och tilltalad för förbrytelser och brott, dem jag icke begått och, för hvilka jag af Rådstufvu-Rätten följaktligen blifvit helt och hållet frikänd medelst Rättens förklarande Åatt jag hvarken kan anses hafva afgifvit salsk utsago och densamma med Ed bekräftat ej heller på något sätt emot Beckman bedrägligen förfarit.? Vid sådant förhållande måste det väl förvåna mig, att Radstufvu-Rätten icke fästat alseende vid mitt yrkande om a2 å Beckman för det han falskeligen tilltalat mig för så grofva brott som mened och bedrägeri; älvensom att Rådstufvu-Rätten bedömt de ärekränkningar, hvarmed Beckman inför samma Rätt både muutligen och skriftligen så tillsägandes öfveröst mig, så lindrigt, att Rätten ansett dessa smädliga yttranden kunna försonas endast med 25 Rär böter. Ty äfven om jag åsidosätter den bevisning, som eljest lätteligen skulle kunna åstadkommas derom, att Beckman snart sagdt på gator och gränder om mig haft de mest förklenliga yttranden, beskyllningar och hotelser, innefattande ingenting mindre än att jag från honom stulit handlingar, begått mened, att han skulle bringa mig på Långholmen o. s. v. samt om jag äfven åsidosätter de förolämpningar mot mig, hvartill Beckman gjort sig skyldig inför andra Domstolar än Radstnfvu-Rätten, måste jag i allt fall ega fullgiltige skäl att yrka hans bestraffning för de angifvelser och det åtal, han mot mig nu inför Rådstufvu-Rätten falskeligen anställt, samt de förolämpningar, dem han inför samma Rätt mig tillfogat och hvilka väckt det Åuppseende4 att tidningar ej mindre i hufvudstaden än i landsorten varit till synnerlig skada för mitt medborgerliga anseende och min affärsverksamhet uppfyllda af referater om dessa äreröriga och falska anklagelser. Det är således min oafvisliga pligt att icke låta ett sådant tilltag å Beckmans sida passera utan laga beifran och yrkande af det skydd mot ärekränkning, Strafflagen åsyftar att tillförsäkra hvarje medborgare, som icke gjort sig skyldig till brott. Så stadgar 1 i 16 kap. al den nya Strafflagen att fden som falskeligen för brott annan angilver eller cvid Domstol tilltalar dömes; om straffarbete på viss utid öfver 2 år å brottet följa kunnat, till straffarbete aj högst 2 år eller fängelse i högst 6 månader, och i candrå fall till fängelse i högst sex månader eller böter, 4 I förevarande fall har Beckman falskeligen angifvit och tilltalat mig för mened, hvarå straffet enligt 13 kap. Strafflagen är utsatt från och med två ar till och med sex år. Att det af Beckman anställda åtal skett af argt uppsåt och bämdbegär är af handlingarne uppenbart, men äfven om det skett af obetänksamhet och utan vVargt uppsåt, stadgar icke desto mindre Strafflagens 16 kap. 4 att derå följer straff af fängelse i högst sex månader eller böter. I hvilket fall som helst måste följaktligen Beckman vara förfallen till straff för den angilvelse och det åtal för mened och bedrågeri, han mot m svällt och derför jag blifvit af Domstol i allo frik Handltngarne upplysa i öfrigt att Beckman icke åtnöjt sig med att innan de omtvistade förhållanderna i denna sak voro utredda angifva mig såsom bedragare och menedare, utan sedan vid utredning inför en komromiss, den Beckman sjelf biträdt, förhållanderna ramstått klara och bestämda, bevisande att jag uti iptet hänseende mig förbrutit, har han ändock fullföljt smådelserna och åtalet, samt velat binda mig till de åtalade brotten — och till denna sednare åtgärd måste väl Beckman för allt fall saknat skäl. Jag hemställer vördsamt till Kongl. Hof-Rätten, om icke ett sådant brottsligt förfarande å Beckmans sida ovilkorligen påkallar Strafflagens tillämpning för den falskeligen gjorda tilltalet? Och att Suafflagen i detta hänseende asyftar att gifva den oskyldige medborgaren allt möjligt skydd, synes jemväl af 2 i denna lags olvannämnda kapitel, enligt hvilket ansvar ålägges endast derför, att någon, för att ådraga annan straff emot honom salskeligen förebringar besvårande omständiguheter, så att åtal vid Domstol derå följt. Och att Beckman stödt åtalet mot mig på en mängd falska och i allo vederlagda uppgifter eller omständigheter, hvilka skola vara för mig Åbesvärande, vitsordas ovedersägligen af ransakningen, utan att jag har af nöden att i detta hänseende upprepa hvad jag till RadstufvuRättens protokoll anfört och styrkt. Om jag härefter öfvergår till Rådstufvn-Rättens tillämpning af 9 i 16 kap. Strafflagen, hvilken lyder: uVsorolämpar man annan med smädligt yttrande i ltal eller skrift — — — och sker det å tid, ort eller ugätt att ärekränkningen väcker synnerligt uppseende setler är den oljest af syär beskaffenhet, straffas gerSningsmannen med böter elter fängelse i högst sex månader. Så lärer Kongl. Hof-Råtten af handlingarne inhämta, att Beckmans förolämpningar mot mig icke inskränkt sig endast till ett missfirmligt skrifsätt, utan omfattat de mest hånfulla, ärekränkande och tillika lögnaktiga beskyllningar, derigenom jag framställes såsom ett verkligt odjur, som beröfvat honom hans rättmätiga fordran, som vidtaget åtgärder af högst bedrägtig beskaffenhet (jemför protokollet den 10 Mars 1866), som försarit bedrägligt (se protokollet den 7 April) som sordrat gäld den jag vetat gulden vara, 2 1