ka anklagelse emot honom, ty amerikanarnes politiska lidelser äro starkare och häftigare än uti Europas konstitutionella stater. Kongressen skall dock för någon tid draga sig för ett dylikt steg, men ingen kan säga, om den ej kan till slut drifvas dertill al hvad den skulle anse för en ytterlig utmaning. En sådan fejd emellan landets verkställande och lagstiftande makter skulle likväl vara det största missöde, och det är af den amerikanska pressens ton tydligt, att man i så fall skulle kunna vänta sig någonting mer än en blott laglig eller konstitutionel förvecklig. Det är alla partiers fördel och skyldighet, att nu bringa denna häftiga kamp till ett slut. De tjenster, som Johnson gjort landet under den tid han varit president, hatva varit at största betydelse, och vi tro, att det bland de moderata radikala ej finnes någon lust att bestrida det. Under de första månaderna af sitt oväntade presidentskap, uttörde han endast sin olycklige företrädares politik. Mr Seward var mr Lincolns rådgifvare, man skulle nästan kunna säga ledare; han visste, hvilka den aflidne presidentens planer voro, ty han hade till en stor del sjelf uppgjort dem, och i det han intog förnämsta platsen inom både det nuvarande och det förra kabinettet, visade han, att den törherrskande andan inom båda var densamma. Presidenten har med den största verkan begagnat sin makt till att minska den oundvikliga bitterheten hos de besegrade. Dessa, som kämpat så långt och krattigt, nedlade sina vapen med mindre förödmjukelse, då de funno att hofsamhet och mantasthet funnos i Washington. Vi tro, att det goda, som presidenten och hans förnämste rådgifvare gjorde sitt land genom sin behandling at Sydstatsinnevånarne, varit öfver all beräkning stort, och att, då partikampens stormar äro öfver, alla skola erkänna det. Ty det hängde en tid och vägde, huruvida en förfärlig proskription skulle rasa inom Södern eller icke. Den verkställande maktens chef skulle haft lag och precedensfall för sig, om han hängt och kontiskerat i alla riktningar. Europeiska regeringar, äfven de mest civiliserade, hafva aldrig hyst samvetsbetänkligheter för att straffa törrädare med död och konfiskation; de mest humana moralister ha endast begärt, att följeslagarne ej skola dela sjelfva ledarnes öde. De radikala talarne i Norden ropade på blod. En annan hop fordrade, af mera intresserade skäl, att de rika sydstatsbaronerna skulle plundras. Presidenten Johnson stod, med en ädelhet och ett mod som skola bringa honom heder, då hans fel förgätits, mellan sydstatsbefolkningen och en proskription, som kanske kunde ännu en gång drifvit den att gripa till vapen tör ett krig, ej för oberoende, utan för hämnd. De häftigaste inom det extrema partiet skreko lika högljudt då som nu, men nationens sunda förstånd visade dem snart, att skonsamhet och ädelmod voro den bästa politiken. Man undvek handlingar at vedergällning, hvilka skulle fyllt hvarje man, qvinna och barn i Södern med outsläzkligt hat till folket i Norden. Mr Johnson var här hässtången. Lif och egendom i Södern äro betryggade, och rätten till sjelfstyrelse är, utom hvad negrerna angår, erkänd. Den nuvarande förvecklingen afser hufvudsakligen representationen inom kongressen, och i afseende på denna har Norden, som i sjelfva verket är hela landet, afgifvit sitt utslag emot presidenten. Han kan nu gerna gifva efter, så mycket mer som hufvudfrågan gäller valreformen, hvilken särskilt ligger inom kongressens domvärjo. De radikala begära f. n. icke rätt till omröstning för negrerna inom hela Unionen, men de tordra, att der negrerna äro uteslutna från omröstning, skola de icke längre räknas med såsom utgörande en del af befolkningen. Såsom våra läsare veta, konstitueras Representanthuset ånyo efter hvarje folkräkning på basis af folkmängden. Sålunda har Ohio 19 medlemmar, Pennsylvanien 24, Newyork 31. Vid denna uträkning brukade den färgade befolkningen i Södern räknas såsom motsvarande tre femtedelar af dess verkliga antal; så t. ex. skulle 100 svarta män räknas som 60, och staten fick representanter efter hela det på detta sätt hopbragta antalet. Men nu fordrar republikanernas parti, att der neger ej tillåtas omrösta, skall endast den hvita befolkningen räknas — en förändring, som skulle ytterligare minska det på grund af Nordstaternas ökade folkmängd redan mycket ringa antalet af Söderns kongressmedlemmar. Det är troligt, att det republikanska partiet skall etter de nu gjorda valen fordra helt enkelt omröstningsrätt för negrerna såsom vilkoret för en stats inträde i kongressen. Men detta tillhör framtiden. För närvarande vill man, att kongressmedlemmarnes antal skall stå i proportion till den röstande befolkningen, och eftersom principen ej är i och för sig orättvis samt majo