dan gubbarna sått sig ett och annat att muntra och värma sig med, någonting som lätt kunde peosteras genom de dussintal af kaflekokande gummor, hvilka deremkring uppslagit sina previsionella små kaffekök. I stånden, hvilka på det rymliga, väl grusade torget utgjorde en halfoirkel, en anordning som alla tyckte mycket om, rådde också en liflig handel, hvilken dock ingalunda Kunde uppgå mot den, hvilken egde rum i de vid torget belägna handelsbodarna. Åft alla artiklar voro äggen dyrast, ty tör ett tjog al dem begärdes 1 rdr, ett vid denna tiden ovanligt högt pris. For hafre, hvilken uppköptes af flera spanmälshandlare, betaltes 65 öre pr lisp. Inga oordringar, inga stölder förspordes; allt gick stilla och lugnt till, och till heder för tolket, må anmärkas, att man såg helt få personer druckna. Fran IIljo skritves d. 11 d:s till Red.: Vår i mänga hänseenden lyckliga, tastfrån allmänna rörelsen nägot undangomda, stad hotades af en eldsväda kl. 12 natten mellan sistl. Måndag och Tisdag, som, om den orkanlika stormen icke lagt sig, torde hafva ödelagt större delen at vär lilla stad. Elden utbröt först i en loge, tillhorig handl. Fahsgren, hvarifrån den spred sig med otrolig hastighet till närgränsande logar. Det hemska ropet: velden är los jemte klamtningon framkallade en ovanlig verksamhet, så att sprutorna, snart kommo i gång, och då gretve Sparre på Almenäs hade den omtänksamheten att skicka sin sorträflliga spruta till hjelp, lyckades man med förenade krattor att blitva herre öfver elden. I ett vagnslider stodo 3:ne droskor, ullhoriga hr J. Almberg; då elden fattade tag i detsamma, rusade en rådig person, som var på gästbesök hos hr A., in, i tanka att rädda nägon al droskorna, men måste tronne gånger för den påträngande elden asstå från sitt försök. Slutligen segrade dock hans ihärdighet, så att han lyckades utdraga tvenne de största och bästa at droskorna, och samedelst rädda dem. Endast trenne logar och omnämnda vagnslider blefvo lägornas rot. Tyvärr förmodar man att någon illasinnad person anlagt branden. Ombyten. I Wenersborgs tidn. läses: hapt. Dahlander, som under 10 års tid till passagerares och trafikanters högsta belåtenhet varit besälhatvare å ångbaten -Westergötland, har nu lemnat denna plats för att öfvertaga Najaden, och har förre befälhafvaren å hristinehamn hr Weunörus blitvit utsedd till betälhatvare å Westergötland. Det är lyckligt för hr W., att han under den korta tid som han fört ångbåt på Wenerns farvatten tillvunnit sig både förtroende och aktning, eljest skulle varit mer än svårt att remplacera en så med rätta af alla uppburen sjökapten som hr Dahlander, hvilken, då han nu lemnar det väl ackrediterade ångfartyget, äfven efterlemnar ett högt värderadt minne. Vice konsul. K. M:t har erkänt Harry Bagge i egenskap af nederländsk v. konsul i Warberg. Ett större skarpskyttemöte är berättar B.-T., i fråga att hållas å Grunnebo hed d. 21 u:s, då kårer från Westergotland, Dalsland och Bohuslän der skulle samla sig för vapenöfningar Från Uddevalla skrifves d. 12 dis: Sundhetsnämnden beslöt vid sin sammankomst sistl. gärdag, att, med anledning af förhandenvarande omständigheter, indraga den sundhetsbyrå, som för kolerasjukdom härstädes varit öppnad, samt från sina befattningar enlediga der tjenstaorande personer, med undantag af en bärare, som skulle erhålla sin station å sjukhuset, samt en extra d:o att, i händelse af behof, på tillsägelse tjenstgöra. Då de båda stadsläkarne för närvarande äro strängt anlitade tillfölje af här epidemiskt gängse skarlakanssebrar och difteri, ansäg sig sundhetsnämnden skyldig att tillsvidåre och till 10 dygn efter sist anmälda kolerafallet bibehålla faltskären Hoppenrath såsom extra läkare för kolerapatienter. Möjligen skeende kolerasall böra derföre anmälas hemma i hans bostad. Häromkring år nu ändtligen all utestående gröda inbergad och höstsådden verkställd. Deremot återstår ännu ej obetydligt af arbetet med markens höstläggning. Sjöfynd. Fiskaren Elias Pettersson från Lilla Kornö har d. 8 d:s i närheten af Pater-Nosterskären hittat och till Lysekils tullkammare aflemnat en större sjömauskista, innehållande en sextant, ett skeppsur, en barometer, diverse mans-, fruntimmersoch barnkläder samt 4 st. blecklådor med bref och skeppsdokumenter. Af dessa senare synes att kistan tillhört ett nederländskt fartyg vid namn Leo Sinnie, hemma i Veendam, fördt af II. A. Karsies, på resa från London till Stettin med la asfalt och de CS FT 3 Ar oe Ma Em. 11