Al Ån1vvUDGUv1i SIV Sa 0818 tillsluta sitt öra för dem. Det behöfdes ej gå långt för att sinua det arbetarens ställning verkligen är så bekymmersam som den beskrifves. Hr Renström har sagt utt den fattiga arbetaren sjell är skuld till sitt elände. Men sök ofter upphosvet dertill. Hvarifrån kommer då eländet? Från saknaden af den wefnad hemmet som gör det omöjligt att der lefva. Man frågar, hvem tvingar arbetaren att der lefva. Det svaras: bristen på rum, dyrheten. Men orsaken är den, att det finnes husegare som ockra på sattigdomen, obekymrade om huru det går. — Det har klagats öljver att nya krafter insiuna sig här i staden och uttränga de gamla; men är det ej vinst för samhället art nya krafter komma i stället för de gamla, isynnerhet da dessa eenare ej falla samhället för mycket till last? De nya krafterna ärv behöfliga; och äfven om en och annan komier fattigvården vill last, bör välsamhället afvisa de inflyttande, om ej den enskilde gör det? Hr Renström hado yttrat, avt hvad som funnes i Mulhouse ej passade för oss: detta vore ett gammalt resunnement, då mun ville motsätta sig en sak. Han hade vidare klagat öfver, att man ej egde makt utestänga de arbetare, som om våren tillströmmade och om hösten aflägsnade sig. Men huru skulle arbetskifvare stå sig, om de ej hade dessa krafter att tillså? Bittra klagomål skulle förnimmas, om så ej vore fallet. Produkterna skulle fördyras — allt skulle fördyras. Det talas om löst folk. Tal. kunde ej första dotta uttryck. Dessa inflyttande personer voro i allmänhet, da de hit anlande, nyktert och arbetsamt folk. Kansko förfalla de, om do bosätta sig 1 Göteborg, men helt säkert är, att deras förtall befordras derigenom att de skickas till sådane kyfsken, som den sattige arbetaren maste bebo. Ingeu vada ligger i att au medgifva uppbyggandet af arbetarebostäder. Arbhetsklassen fordrar e) sådant; icke heller embetsoch tjenstemän bostäder för sig. Meu en aag kan komma, då sordringarne framställas på ett annat och mindre behagligt sätt än under den anspråkslösa form, som komiten gisvit at sitt förslag. Det säges, att den enskilda företagsambeten skulle hämmas genom kommunens ingripande i byggnadsföretagen. Detta låter något; men företagsamheten har ej visat sig här ännu. Vill väl hr Renström af sina egna kapitaler tillsläppa något för ändamålet? Tal. berviflade icke att han skulle göra det som menniskovän, men ej som affärsman. — Att öfverlemna saken åt enskilda bolag ansåg tal. ej nödigt eller fullt lämpligt. — Det har yttrats, att här inflytta arligen 1,700 å 2,000 personer; har något större antal af dem kommit och begärt understöd af fattigvården? Om de ej gjort det, så behöfves deras arbete, Här kan visserligen bli ett så stort tillflöde af arbetare, att alla ej erhålla sysselsättning. Helt visst blir då följden att de återvända hem. — Det hela är en saniretsoch sedlighetsfråga. Bäst voro om enskilde kunde förmås att bygga, men då sådant ej sker och det är periculum in mora, trodde tal., att man lätt kunde taga på sitt samvete aw tillstyrka kommunen verksamt biträde till missförhållandets undanrödjande. — Hvad beträffade detaljerna al förslaget ville tal. helst understödja ett af lektor Blomstrand väckt förslag, hvarigenom arbetaren skulle komma att sorvärsva sig eganderätten till sin bostad, och beklagade att ej detta förslag blilvit remitteradt till komitten. En dylik möjlighet för arbetaren skulle nemligen bli en kraftig sporre till fit och sedlighet. Tal. tillstyrkte derföre att beslut om uppförande at arbetarebostäder på Löndalaängen måtte fattas, men deremot frågan om bebyggande af Redbergslid och Olskroken uppskjutas, tills man kunde få förslag i enlighet med hr Blomstrands motion. Ordf., hr Wern, var långt ifrån att underkänna behofvet af bättre bostäder för arbetsklassen, men tvekade att göra någon direkt uppoffring för behofvets afhjelpaude. Tiden dertill för Göteborg var ätminstone helt visst ännu icke kommen, Stadsfullm. måste för sig sjelfva pröfva om de vore berättigade will att göra en äylik uppoffring. Man vet ej, huru långt man genom ett dylikt medgifvande skulle komma. Man är ej berättigad att beskatta den ene till förmån för den andre, och detta skulle dock här blilva fallet. Förhållandet är ej här detsamma som vid inrättandet af allmänna skolor eller förbättrande af sanitära förhållanden — sådant kommer alla till godo. För uppförande af arbetarebostäder skulle man beskatta äfven den fattige, som får bo qvar i sin bolälliga hydda. Företaget måste dessutom skada den enskilda företagsamheten. Hvem vill bygga för arbetare sedan stadsfullmäktige med sina uttaxerade medel år efter år konkurrerar genom nya arbetarebostäder? Den enskilda företagsamheten är dock fullt vaken. Många personer hade sökt att få bebygga härstädes lediga tomter; men detta hade ej medgitvits — man hade ännu ej fått dem reglerade. Hvad man kan och bör göra, är att dränera tomter för arbetarebostäder, anlägga gator derstädes o. s. v. Man kan sedermera upplåta tomterna kostnadsfritt, men mot vilkor att arbetarebostäder på dem uppföras och enligt bestämda vilkor i afseende på byggnadssätt o. s. v. Tal. betviflade ej att tomterna sålunda skulle bli bebyggda. Ir Hedlund. Det är klart att åtgärden är exceptionel. Men saken är af den allvarsamma beskasrenhet, att man ej kan uppskjuta den. — Man hade duck för afsigt att minska, ej öka beskattningen. Det skulle genom klara fakta kunna visas, att sattig-och sjukvården betungas oskäligt genom de osunda bostäderna. — Beskattningar kunna aldrig göras, utan att de bli mera till fördel för den ene eller den andre. Willinska skolan t. ex. är ju för en viss klass; anslaget af 30 a 40,000 rdr om året till sestivitetskostnader är en utgift, som kommer en annan klass till godo. — Om t. ex. 500 familjer till följe af arbetarebostädernas uppförande komma att lemna sina usla kyffen, skulle troligen husvärdarne tvingas att sätta sina hus i bättre skick, Sadant skulle komma hela samhället till godo. — Många arbetare lefva så på branten af sin undergång, att den minsta rubbning, t. ex. en sjukdom, kastar dem i eländet. Det beror således ej alltid på Lliderlighet eller lättja om en arbetare blir en usling. — Tal. bevisade detta på öfvertygande sätt genom en kalkyl af arbetarens iukomster och utgifter. — Genom att uppföra billiga och sunda bostäder åt arbetarne, kan man dock tta arbetarens svårigheter. — Goda bostäder äro det kraftigaste medlet till moralitet. Äfven om liderliga personer skulle tå fördel af arbetarebostäderna, så är det ju de sjuka som behöfva läkare, ej de friska, och vi kunna tacka Gud att vi äro det senare. Erfarenheten från Mulhouse talar för, att systemet att läta arbetarne komma i besittning af egna bostäder v rkar moraliskt godt. Denna yttre sporre till moralitet är ej af ringa betydelse. Man tjenar sin medmenniska mera genom ekonomiskt stöd och ett broderligt tillmötesgående än genom predikningar. Just derför att man här så länge hindrat en mängd — — a — — ee 8.0(.k. Ja 1 vy MA (1444 MJ bt TELE