samme och ordentlige arbetaren egde, enl. tal. äsigt, alltid tillfälle att anskaffa passande bostäder. Den som till följe af lättja och liderlighet saknade bostad, skulle sjunka lika djupt äfven om man anvisade honom palatser. Man kan åtminstone ej med bestämd visshet säga att någon fallit derigenom, att han saknat lämplig bostad. Deremot hade man sett huru den ordentlige arbetaren skaflat sig eget tak ölver hufvudet. Deraf att anlaggningen af arbetarebostäder lyckats i Mulhouse, en sabriksstaa med fasta arbetare, vore ej gifvet att dylika anläggningar skulle passa i sjostaden Göteborg med dess lösa beolkning. som anlände då sjosarten oppundes och allärsnade sip då den stängdes. Det beror på dessa arbetare om bostäderna här blifvit otillräckliga. Upplördes arbetarebostäder skulle staden genom ännu flera infiyttande få tillökning i folk som lage fatvuigvarden ull last. För öfrigt skulle genom dylika bostäders upplörande nya anspråk kunna uppstå, och detta icke blott a arbetarnes sida: stadens tjenstemän skulle också meu sina små löner kunna och komma pretendera sundu bostäder. Tal. ville för öfrigt att man åt den enskilda företagsamheten skulle upplåta tomtplatser — älven för intet åt dem som vilja bygga eftor guna föreskrister. Om hyrorna voro så oskäligt höga, s0m uppgitvits, så skulle ej den enskilda företagsamheten slumra. Arbetarebostäderna skulle blott blilva till gagn för de liderliga, då de ordentliga nog Jå rum ändå. Staden skulle dessutom göra förlust på saken, då den måste låna upp de erforderligaa penuingarne mot hög ränta. Andra utgifter stodo dessutom för dörren. Hr O. Ekman. Komitcen hade funnit, att innan sundhetsnämnden skulle kunna uträtta något, måste arbetarebostäder finnas, pa det att de personer, som utrymde de osunda bostäderna, skulle ha något att taga sin tillflykt till. Det vore nu så bedröfligt stäld: med rummen i t. ex. Redbergslid, att personer som utfiyttat ur en lägenhet tvinga sig att åter ia slytta in deri, och då ej detta tillåtes dem, hvila de på bara marken. Då en stad är i stark utveckling stadd, är det tydligt att den enskilda företagsamheten cj skall räcka till. Det blir då kommunens skyldighet att träda emellan, och fördeien dervid blir större, dess tidigare detta sker. Till bristen på boningsrum bidrogo de förhållanden, att den, som nu intlyvtade 1 en kommun efter endast sex månader betraktades som tillhörande densamma; att näringsfriheten blifvit införd, hvarigenom den som förut varit nöjd att bo hos sin mästare nu ville bo för sig sjelf, och slutligen att stadens och statens arbeten draga tillsammans så många personer. Men om man gladde sig ölver fördelarne af dessa framsteg måste man äfven draga konseqvenserna af desamma. Då komiten inlemnat sitt kostnadsförslag will arbetarebostäderna hade de sökt g ra detsamma sa tillfredsställande som möjligt. Man hade beräknat lägre hyror än de vanliga, och dock skulle derigenom inkomsterna uppgå will öfver sex procent af kapitalet. Derifrån borde dock underhallakostnaden afgå, belöpande sig till omkr. 1 proc. för stenhusen och 2 ptoc för trähusen. Om man ej i afseende på uppförande af arbetarebostader will låta känslan tala, och tänka på alla lidanuen, för hvilka den fattige arbetaren är utsatt, så måste man dock taga saken i betraktande ur kommunens synpunkt. Om man går år från år tillbaka skall man fiuna att hvarje höst infinner sig en epidemi och om man närmare undersöker saken finner man, att dessa farsoter alltid börja i stadens periferi. Om en fiende stode utanför staden, hotande med död och förstörelse, skulle man ej draga i betänkande att votera huru stora anslag som helst. Förhållandet vore här ett liknan de. Man tror att eländet ej är så stort som det beskrifves, och dock fanns det nyss vid en allmän promenad härstädes ett rum, som blott var 22 alnar högt, i hvilket bodde 11 personer och hvarest ett barn dog i skorlakansfeber. Det är ej underligt om dylika ställen blifva ett tillbåll för pestsmitta. Men icke blowu ur sunitär utan älven ur finansiell synpunkt är det angeläget att man ser arbetaren vill godo. Det ar af vigt att så få som möjligt kastas på fatt gvården och af lika stor vigt är, att det uppsodes en klass dugliga arbetare, hvilka utgöra goda konsumenter för den hand ande. — Mycket har i hela verlden talats och gjurts i denna angelägenhet. Man befriar slasvar, man gör allt för upplysningen i allmänhet; nu kommer arbetaren och säger: -åven jag är en menmiska. Man hari andra länder ansett sig böra hjelpa honom; vi kunna äfven göra det genom fattigvarden, genom sjukvården och genom goda arbetareboståder. I England ventilerades denna fråga för ett är sedan och man ansåg sig böra hjelpa arbetaren äfven genom klingande mynt. Forhallandet är likadant här som i Eugland, eller snarare ännu mera Letänkligt, enär man här för uppbyggande af hus, lämpliga för arbetare, forsummat satt upplåta de tomter, hvilka dock rätteligen bort dertill användas. Matte vi derföre betäuka hvad vår fria tillhörer. Om vi i dag besluta utgiften skola vi inbespara mångdubbelt. Den direkta utgiften som erfordras är så obetydlig, att manga enskilda persone, i vårt land utbetala lika mycket för bosiäder ät sina arbetare. — Kostnaden för gator m. m. som föreslagus sor arbetarebostaderna är troligen ej behoslig, då en trottoar och en vanlig väg för dem är tillräcklig. Hr Philipsson hoppades atv det väl ej måtte vara någon som ej insage, det fragan vore af omätllig vigt för vårt samhalles iramtid. Bland motständarne vill densamma hade det yttrats, att Göteborgs samhälle c) borde vidtaga nagot i saken förrän sattigväårdsstaugan blifvit ändrad. Det vore dock menniskans första och heligaste rättighet att neusla sina bopalar hvarhels! bon behagade; och då andra murar falla som inskränka menniskan burde väl minst inom det frin Sverige tanken på upphälvande af denna ratiighet uppstå. Om man skulle vänta tills fattigvårdsstadgun förändrats i denna riktning med arbetarebostädernas upplörande, hoppades tal. att de aldrig skulle komma till stånd. — Om man för framtiden skulle förbinda sig till att uppföra arbetarebostäder derigenom att man nu uppförde sadane — såsom blifvit antydt —, så hade Göteborgs stad redan för 20 år sedan gjort något dylikt genom att garantera då uppförda arbetarebostäder. Arbetarebostä2C—— Aan äfvarcånosåfpäard för att AHAH o