HEL IVA 110 1910DlTYAX AIVCII ulIUCLI OUILIUDUmnGGBII på sina poster. De vonetianska städerna jubla öfvor fredsslutet, och särskilt Venedig, der eländet nått en så betydande höjd, datt 20, 000 tiggare f. n. belägra de allmänna platserna och tillträdena till monumenterna. 1 Rom tyckes en lysande verld samla sig. Ej mindre ån fem engelska statsmän, lorderne Russell och Clarendon, Messrs. Gladstone, Cardwell och Milner Gibson hafva stämt möte vid Corso och Babuino-gatan. En kejsarinna (af Mexico) befinner sig der redan; en annan ser sig om, huru hon skall ställa resan dit (Eugenie). Det är utsigt tör att ett par spanska drottningar, mor och dotter älfven skola vara der; och rjelfva Scala Regia skall knappast vara tillräckligt rymlig, för att tillåta de detroniserade monarkernas hop der kyssa påtvens tå. Samlingen skall vara både stor och vald; pjesen skall förete flera pointer af intresse förutom dem, som stå på det vanliga programmet. Der skall naturl. bli det vanliga kyrktilloppet och gatuhögtidligheterna; messor och Moccoletti, välsignelser och Befanas, Te Deum och Zombolas, konsistorier och Corbezzoli — allt, hvad menniskor strömmat till Rom för under tusende år, skall uppvisas der; allt — och troligen något dessutom. Om icke kejsare spå och kejsarinnor rå, borde någon förändring inträffa mellan Funzione å San Carlo al Corso, tidigt i November, och höga messan under julaftonen i Santa Maria Maggiore, Just omkring andra söndagen i Adventet, om man får tro på konventioner, skall den sista soldaten af franska garnisonen marschera ut genom Porta Pancrazio, samma port genom hvilken den förste af Oudinots zouaver marscherade in för mer än sjutton år sedan. Det kan ännu vara ett stycke mellan bägaren och läpparne, ty vi höra omtalas någon intrig i Florens med afseende på den påfliga skulden, som Ricasoli vägrar betala utan generalqvitto; och ingen kan säga, huru långt den handlingstrihet låter utsträcka sig, på hvilken fransmännens kejsare gör anspråk. Klimatet i Biarritz är vid denna årstid synnerligt iberiskt och alltsedan S:t Helenas dagar hafva kejsarinnor klemat med sina öfversteprester. Men om allt sker efter förväntan, om ett ord är ett ord och en man är en man, är påfvedömets verkliga befrielse nära för handen. De franska bajonetterna skola aflägsnas och påfvedömet ställas på S:t Petri klippa. Frankrike och Italien hafva förbundit sig att skydda påfven mot all intervention. Påfven är säker för vänner och fiender — men kanske ej så mycket för sina undersåter. Tvisten mellan påfven och hans undersåter är ej någonting nytt i verldshistorien. Provinserna och hufvudstaden hafva i detta århundrade rest sig två, tre gånger; men de blefvo ej undertryckta genom litanior eller radband och ej heller genom åskblixtar från . Vaticanen. Det var genom österrikiska kano ner och franska bajonetter. Nu kan det dock bli annorlunda, och de, som denna höst bevista Rom, kunna hafva någonting att berätta vid sin hemkomst. Påfven har två utvägar: försoning med sina undersåter, som taga den verldsliga makten i sina händer — eller schism med blodsutgjutelse, flykt etc. Med spänning afvaktar man, hvad för val påfven skall göra. De fyra af Preussen annexerade länderna, Hannover, Kurhessen, Frankturt och Nassau, äro nu, under iakttagande af alla formaliteter, införlifvade i den preussiska monarkien. Både i Hannover och Kurhessen har införliraingsakten utförts med stor högtidlighet. I Hannover hölls i Lördags militärparad på Waterlooplatsen; kl. 11 blet införlifningspatentet uppläst på det kongl. residensslottet för de församlade högre embetsmännen, stadens representanter o. s. v. I Kassel företogs proklamationen under bar himmel, men i Hannover valde man slottet, emedan man kände sig mindre säker i afseende på folkets stämning. Patentets förkunnande beledsagades af ring ning med alla klockor, 101 kanonskott, ofsi ciela diner 0. s. v. Från Dresden har afsändts en petition till konungen af Sachsen om, att II. M:t måtte snarast möjligt afsluta freden med Preussen. Den stora börda af krigstillståndet, som den sachsiska hufvudstaden har att draga, drifver den ena familjen efter den andra ut ur Dresden. Sedan d. 18 Juni betalar landet dagligen 10,000 thaler till det preussiska militärguvernementet; denna utgift allena uppgår redan till en summa af 1,060,000 thaler, och denna är likväl ringa i jemförelse med de andra uppoffringar, som enskilda personer åsamkas genom inqvartering, stockning i handel och näringar, kreditlöshet etc. Den sachsiska armåens underhållande kostar dagligen 30,000 thlr, hvilket för de 106 dagar, den tillbragt i Österrike, gör 3,180,000 thir. Lägg härtill de summor, som anhöriga sända den sachsiska militären, bristen på arbetskraft m. m., så är Sachsens förlust. till 8—10 mill. ej för högt uppskattad. Den grefve Eulenburg, som gjorde sig —— — — — — — — —— —5 — —