antal af alla färger. — III. Att Sydstatsmnevånarne skola utestängas från rättigheten att inneha någon tjenstebefattning, tills kongressen med tvåtredjedelars majoritet uphhäfyer nindret. — IV. Att den nationala skulden icke skall bli förnekad, men att Sydstatsskulden skall bli det. — V. Att kongressen skall hafva full makt att antaga alla lagar, som äro nödiga, tör att sätta ofvanstående bestämmelser i kraft. — Denna adress undviker visserligen att vidröra den omtvistade frågan ang. de svartas röstningsrätt; men de radikala ledarne äro fullt beslutna, att om deras bemödanden krönas med framgång vid höstvalen, skall de svartas röstningsrätt genom hela landet bli en kardinalsats för deras politiska tro. I Boston har Wendell Phillippis, den mest extreme radikal i Norden och anhängare af den absoluta jemlikheten mellan de svarta och hvita racerna, blitvit utvald till kongressen. Den politiska kampen har hittills förts utan något begagnande af våld, utom i Missouri, der några allvarsamma konflikter mellan de antagonistiska partierna omtalas, slutande med blodsutgjutelse och i, några fall med mord. Sedan presidenten efter sin resa genom Nordstaterna återkommit till Washington, har han emottagit en deputation af fenier, hvilken audiens anses vara af någon vigt for dess samband med Förenta Staternas ställning till främmande makter. Deputationens ordförande yttrade, att fenierna måste välja mellan sina gamla vänner demokraterna och de radikala, och de begärde, för att kunna hålla sig på vänskaplig fot med de förra, att förändringar skola vidtagas inom kabinettet. Irländarne hade ställt sig i öppen antagonism med Förenta Staternas regering; men för att detta icke skulle fortfara, begärde de, att regeringens politik skulle förändras. De klagade öfver några amerikanska konsulers beteende i Irland, derför att de icke tagit parti för de irländska amerikanarnes rättigheter, och begarde dessa konsnlers aflägsnande. Deputationens ordf. sade, att det irländska folket förnekar sig hafva begått förräderi, i det att det söker befria sig från britiska ökot, och klagade öfver den amerikanska ministern i London mr Adams handlingssätt samt begärde, att en annan person skulle skickas dit, hvilken vore mera vänligt sinnad mot fenierna. Deputationen begärde, att presidenten skulle fordra utbetalning af ersättningen för den skada, som sydkaparen Alabama vållade, och äfven att han skulle uppträda för de irländska fångarnes lössläppande ur de engelska fängelserna. Ordt. tillade, att irländarne räknade i Amerika 750,000 röstande, och trodde att de borde få sin del af de tjenster, som presidenten eger att bortgifva. Presidenten besvarade adressen helt kort, förklarande sig sympatisera med irländarnes sak. Han slutade med det tillägg, att han skulle taga deras sak i öfvervägande. De 750,000 röstande irländarne äro så fördelade genom landet, att de innehafva maktbalansen i alla staterna, och det är derför lätt attinse vigten tör presidenten af att åter försona dem med: sig och sin politik. Rysslands ministerråd har hatt ett sammanträde, hvarvid diskuterades ett omfattande förslag till finansreform at finansministern. Detsamma skall omfatta stora lättnader i budgeten, ett kraftigt upplitvande af industrien och jernvägsbyggnadernas utvidgning, men icke någon förändring i tulltaxan. — Denna notis, som så oskyldigt skickas ut i verlden, betyder väl efter vanligheten, att Ryssland snart skall infinna sig på den stora penningmarknaden med en begäran om lån. Från Grekland erfares ännu icke någonting pålitligt angående det verkliga tillståndet på Kreta. Från Syra skritfves, att de vulkaniska utbrotten vid Sandorin fortsara. För några vec kor sedan flög den kägelsormiga spetsen på berget Georg I i luften med ett förfärligt dån, som kunde höras på en omkrets at 50 eng. mil. Hela undervattens-volkanens kraft har koncentrerat sig på denna städse glödande och kokande punkt. Den lilla ön Aphroössa har blifvit alldeles fast och kall. Några tunna rökmoln, som tränga fram ur smala remnor, äro det enda, som nu antyder öns ursprung. De åtta små öar, som vid olika tider skjutit fram mellan Nea-Kaimini och Palie-Kamini, hafva i riktning från norr till söder nästan sammanvuxit till en massa, som alltjemt sakta stiger, utan att man märker något spår af värme eller rök. Svafvelångorna ha för öfrigt icke hållit drufsjukan borta, såsom man först trodde. En kejserlig proklamation, som i dessa dagar utfärdats i Wien, upphäfver belägringstillståndet i nämnda stad.