Vi kunna alltså ej annat än på det lifligaste tillstyrka, att kraftiga botemedel mot detta onda måtte skyndsamt tillgripas, och hysa vi den asigt, att inga uppoffringar från det allmännas sida kunna i detta hanseende blifva för stora. Ty dessa uppoffringa: skola antaga allt välaigare dimensioner, ju längre man uppskjute med hjelpen; och de blifva likväl ringa i Jemförelse med de olyckor, som i sanitärt hånscende kunna uppstå för hela staden af de eländiga, osunda och öfverbefolkade kyflena, hvilka utgöra rika kå lor till sjukdomar, som sprida sig öfver hela vårt samhälle, och hvilkas homsökelse, utom alla enskilda sorger, bringar ofautliga direkta kostnader, såväl för ögonblicket som i omvårdnaden al de bortrycktas familjer. Ar det väl underligt om en familjefar, som etter en hel dags strängt arbete nödgas söka sig till ett dylikt hem, ofta finner krogen angenamare och slutligen der stadigvarande slär ned sina bopåler, under det samljens elände derhemma yttermera ökas? Ar det väl underligt, om modren tvinar bort och blir, nedtryckt under sorg och nöd, ett rot för fleråriga sjukdomar? År det väl underligt, om barnen, sålunda beröfvade allt stöd och hvarje slags tillsyn, upptostras i tiggeriets moraliskt förstörande skola, för att hamna på baracken, fästningen eller spinnuuset, vissnade i förtid och bvlolkande liderlighetens orgie-nästen? Det är samhallets pligt att för sin egen skull afhjelpa detta onda, om det ej slutligen vill se all sin verksamhetskratt förlamas genom oerhörda skatter, å hvilka fattigskatten skyldrar främst. Också är man väl derom litet hvar ense; likasom derom att uppförandet al arbetarebostäder, der ljus och luft kunna erhållas mot rimlig hyra, skall i betydlig mån bidraga till det ondas minskande. Till samma åsigt har man kommit äfven annorstädes, och det är ett anteckningsvärdt tidstecken att se, huru öfverallt denna fråga nu står på dagordningen, tör att bl. a. bli ett at de vigtigaste spörjsmålen vid stundande allmänna verldsutstallningen. Men man tyckes jemväl hafva kommit till öfverensstämmelse deri, att man vid arbetarobostädernas uppförande bör så mycket som möjligt tästa atseende dervid, alv dessa på samma gång bli en sporre till sparsamhet och ordentlighet för arbetaren, der denne ännu kan sträfva med utsigt till framgång för en lugnare framtid. I Muhlhausen i Elsass har man derför uppfört en hel liten stad at arbetarebostäder, hvilka kunna på billiga vilkor ötvergå i arbetarens ego och blitva hans tillhörighet. . Han betalar nemligen endast en ringa kontant summa vid lägenhetens tillträdande, hvinken ar afsedd till bestridande af vissa omkostnader, medan den egentliga betalningen sker genom månatliga afdrag, hvilka sålunda i verkligheten endast utgöra en något högre hushyra. Medeipriset för ett hus der är c:a 2,650 fres för dem, som bestå af en våning, och 3,000 till 3,400 fres för dem, som utgöra två våningar. För de hus, som äro värda mindre än 3,000 fres är den kontanta inbetalningen sastställd till 200 å 250 tres, och de månatliga afdragen — som alltså äfven innefatta hushyran till c:a 18 fres (c:a 13!(5 rdr) På mindre än 14 år är huset sålunda betaldt — och arbetaren bor nu gratis som egare al sitt eget hus. För att ännu mera befrämja hans sparsamhotsifver, blir han egare af och får sastighetsbref på huset, då den första !; eller ydelen är inbetald, under det han betalar en ärlig ränta al 5 å 6 pret på bolagets (eller kommunens) ännu iunestående kapital och betalar afdrag, då han vill, och så små, som han vill, hela året igenom; för dessa erhåller han återigen 5 pret och d. 30 Juni hvarje är uppgörer man sitt mellanvarande. Egaren har en kontrabok, som innehåller en afskritt af hans konto i bolagets att han kan när ning är, om han wa eiler ej, eller (eller kommunens) böcker, så som helst se, huru hans ställvid ärets slut betalt sin ränom han betalt mer än denna, hvilket då räknas som ytterligare utdrag på det innestående kapitalet. Denna anordning har 1 Mihblhausen visat sig bära de b sta srukter, så att tillochmed den för arbetarens bästa så nitälskande Napoleon III låtit efter en af honom sjelf uppgjord ritning bygga ett modellhus till en dylik ar betarebosstad, hvilken kommer att på pariserexposttonen utställas, och hvarmed kejsaren synbarligen har tör atsigt att befordra dylika boningars uppförande i alla Frankrikes städer och större byar. Det förvånar oss, att i det betänkande, hvarmed i ärendet utsedda komiterade inkommit till stadsfullmäktige med ko tnadsförslag till arbetarebostäders uppförande härstädes, denna vigtiga omständighet endast helt flyl tigt vidrörts, fastän den synes oss hafva bori intaga första rummet. komiterade uppställa neml. 2:ne alternativer: I. Ått kommunen skall uppföra bostäderna och derföre anslå 500,000 rdr. — II. Att kommunen blow skall understödja företa get, genom att kontant låna ett bolag, som lemnar 200,000 rdr, mot 4 proc. — I förra fallet skall kommunen erhålla öfver 6 procents ränta å sina pen nancrar. I I HI en summa af 300,000 rdr : I I