skulle plåga denne, så att han krälade som en orm på jorden och derefter kastas i sjön, så att han skulle få simma som en säl. Vittnet Malena Sjölander hade också tyckt pastorn vara besynnerlig, då han en gång tog upp lönen hos hennes husbonde. Kjällin hade då äfven varit föremål för hans ovilja, som gifvit sig luft i följande opassande ord: Åati Kjällin vore den bittraste orm på jorden, samt Latt han, pastorn, skulle dräpa Kjällin som man dräper en lus och sedan kasta honom i Singöfjärden. Flera andra vittnen ha blifvit hörda i målet, som fritagit pastorn från att ha varit drucken vid angisuna tillsallen. Deremot hade ett par af dem hört honom likaledes tala illa om Kjällin. Så hade pastorn bl. a. yttrat till vittnet Anders Ericsson, att om det också skulle kosta bonom det rödaste guld, så skulle han ha Kjällin och dennes familj från landet och kasta dom i Singösjärden. För att visa, att pastorn icke stannat vid hot, utan att han äfven sökt sätta detta hot i verket, inlemnade Fjallin till rätten ett protokoll, fördt inför skolrådet i Singö vid sammanträde d. 15 Okt. 1865, hvarvid närvarande voro: kyrkovärdarne Jan Persson Öch Jan Ersson samt bröderna J. Söderlund i Fogdö, M. Westerlund i Boda, Jan Boman i Söderby, Olof Ersson i Backby och O. Wickberg i Tranvik, skolrådets ledamö.er. Protokollets första paragral lyder: Upplästes högvördiga domkapitlets utslag ä s. komministern i Singö Bredenbergs framställningar om skolläraren J. W. Kjällin, gifvet deo 2 Augusu 1865, hvilket förvist ärendet till ny handläggning, och beslöt skolradet enhälligt att, sålänge Kjällin fortsatte att, såsom under senaste tiden, skicka sig ordentligt, uppskjuta denna handläggning, men att så snart han åter företvge Big något stridande mot den ordning och flit, som tillhör en skollärare, eller med uppstudsighet bemötte församlingens presterskap, åter upptaga den af högvördiga domkapitlet hänskjuton saken, etc., upplysande härjemte Kjallin, att han aldrig fått nagon del af domkapnlets soreuåmnda utslag. I sina slutpåståenden auför Kjällin, att vittnesnålen tydligen utvisa, att pastorn varit af rusot beofvad vettet, då han fällt de yttranden, som vittnena omförmält. Sedan parterna öfverlemnat målet, meddelades Itslag, hvarur vi referera löljande: Beträssando vilaro sjelfva angifvelserna och deribland forst de hotulla yttranden, som svaranden om angisvaren (Kjälin) och skepparen Lindqvist i Noda skulle hafva ställt, så och då de uttryck, som, enligt hvad vittlena berättet, svaranden vid särskilda tillfällen fällt, lolo fatt svaranJen skulle nedtraumpa Lindqvist och åta honom uppåtas af svin, dels Åatt do skulle sasva Kjällin trån landet och att de skullo plåga hoom tills han blefvo utmattad och derefter köra hoom i sjön, så att han finge simma som en eål, lel Satt svaranden skulle dräpa Kjällin som man dräer en lus och sedan kasta honom i Singösjärden, lels ock, om det äfven skulle kosta svaranden det ödaste gull, svaranden skulle hafva Kjällin och hans amilj af landet och kasta dem i Singö-fjärden, ehuru tillstandiga, dock icke kunna anses innebära sådana otelser, att hotets verkställande varit att befara, siner tingsrätten svaranden ej kunna något ansvar för lesamma adomas; men som svaranden yttrat, Latt sindqvist vore svart både till kropp och själ, samt att Kjällin vore den bittrasto orm på jorden, vilka ohöfviska och föraktliga yttranden svaranden j gittat bestrida, fälldes pastor Bredenberg att böta Or hvartdera yttrandet 5 riksdaler samt att ersätta vå af vittnena för deras tingsuppvaktning med 13 dr 50 öre. Vidkommande angifvelsen för fylleri, i afseeno å hvilken förbrytelse åklagaren ensam varit beättigad att föra talan, frikändes pastorn från ansvar denna del, enär angifvelsen i ingen mån ansågs tyrkt. Vid hvilken utgång af saken Kjällin kändes kyldig utgifva ersättning till allmänna åklagaren för ans inställelse och kostnader i målet. Öfriga rättoangskostnader qvittades parterna emellan, och fingo e sjelfva hvar för sig ersätta de af dem åberopade ittnen. Kjällin har öfver utslaget besvårat sig i holätten. RARE TRAM KES