Från Utlandet. Den allmänna omröstningen i Venetien skall företagas d. 14 d:s. Omröstningsfrågan lyder sålunda: -Viljen j blitva en del af konung Victor Emanuel II:s, konung af Italien, och hans rittmätiga efterföljares konstitutionela monarki? D. 20 d:s håller Victor Emanuel sitt intåg i Lagunernas stad... Så förmäla åtminstone nu de italienska tidningarne. Italiens offleiela blad berättar, att i Palermo talrika häktningar företagits; bland de häktade finnas två benediktinermunkar och exjesuiten Carapaco. Myndigheterna hafva funnit det nödigt, att besätta några kloster, der de upproriska innästlat sig, och förvisa der befintliga munkar och nunnor till andra kloster. De möbler och konstsaker, som tillhöra dessa kloster, tagas i förvar. De upproriska begagnade som lösen ropet: Letve republiken! lefve S:ta Rosalie! Deras fiesta fanor voro svarta med röda kors eller den heliga Rosaliees (Palermos skyddshelgon) bild. Soldaterna kunde först efter en hårdnackad strid fråntaga de upproriska det kongl. palatset. Tolf officerare blefvo härvid sårade. De upproriskas proklamationer äro undertecknade med dessa namn: prins Luignaglossa, såsom den provisoriska regeringens president, prins Monteleone, baron Rico etc. Man påstår, att flera af dessa namn missbrukats mot sina egares vilja. Garibaldi har ej dröjt länge i Florens, utan så fort som möjligt anträdt återfärden till Caprera. Han längtar efter ro. När man talade med honom om belöningar för hans frivilliga, satte han sig tvärt emot meddelandet af dylika, sägande, att hans armå 1866 gjort sin pligt, men ej gifvit anledning till hedersbetygelser. I samma anda är den dagordre hållen, hvarmed han i Brescia tog afsked med de sina. Garibaldi grämer sig djupt öfver den sorgliga roll Lamarmora lätit honom spela. Frankrikes kamrar skola i år öppnas mycket tidigare än vanligt. Såsom orsak härtill anföres: Regeringens önskan att samlas med nationens representanter, för att kunna redogöra för Frankrikes politiska hållning under de betydelsefulla händelser, genom hvilka hela sakernas ordning i mellersta Europa blitvit förändrad; vidare det beqväma för statsmännen i att vara fritagna från alla politiska sysselsättningar, då verldsutställningen öppnas 1867, och slutligen det lämpliga i att för den lagstiftande församlingen framlägga nödiga upplysningar om Frankrikes finansiela ställning i hänsyn till Mexico. Ett kejserligt dekret har upphäft embetet som generalintendent för teatrarne; genom samma dekret har Camille Doucet, medlem at franska akademien och direktör för teatrarnes styrelse, utnämnts till generaldirektör för teatrarne. Förenta Staternas gesandt i Paris, Bigelow, har återkallats. Hans efterföljare blir general Dix.