stande hofpartier stå tvenne exalterad personer i spetsen, af hvilka den ene for kort före kejsaren till Biarritz (kejsarinnan Kugenie), och den andre här någon tid njutit landtlifvots behag å sitt förtjusande ställe vid Leman-sjön (prins Napoleon). Skulle någon olyckshändelse antingen rycka kejsaren bort från hans plats i spetsen tör regeringen eller slappa den sällsynta verksamhet, hvarpå han hitulls gifvit bevis, är det otvifvelakugt att många de europeiska litstrågor, som nu atvakta kejsarens goda vilja, skulle erhålla en olika lösning mot den han skulle önska att gifva dem. Bland dessa skulle ingen bli ett allvar ligare ämne för tvist, än den romerska trågan, rörande hvilken Biarritz-partiets tendenser äro kända för att vara strängt konservativa och ultramontana, under det att den politiska skolan i Prangins (prins Napoleons) högt erkänner sig vilja törsäkra nationaliteterna och frihetens sak om seger. Blotta tanken på hvad häraf skulle kunna följa öppnar vidsträckta utsigter in i en orolig framtid. Skulle kejsaren dö, innan den romerska frågan lösts, kan man vara viss om, att franska regeringen, då i kejsarinnans händer, skulle söka återställa påtvens makt och för detta ändamål knyta förbund med Österrike, Spanien och den italienska reaktionen. Men detta skulle ej prins Napoleon kunna medge; hvartör man kan vara öfvertygad om alt en inre kamp skulle uppstå mellan de båda grenarne af den napoleonska dynastien — en kamp eller schism, hvari orleanister och legitimister skulle finna sin uträkning. Det är måhända i förkänslan häraf som orleanisterna börja att röra på sig, enligt vårt ena gårdagstelegram, som berättar, alt ett manifest kommer att utfärdas till fransmännen, undertecknadt af den tördrifna konungafamiljens medlemmar. Det skall behandla de senaste händelserna och uttala, att Frankrike snart skall bli befriadt från Napoleonerna, som nu äter bragt Frankrike i en ställning af svaghet gentemot de öfriga stormakterna i Europa och dessutom torsatt det i ett dilemma med Amerika. I sjelfva Rom blir ställningen med hvarje dag mer och mer kritisk. Allmänt missnöje råder öfver det höga priset på penningar, och klagomål, hotelser, förbannelser höra till ordningen tör dagen. Alla de önskningar gretve de Sartiges (Frankrikes gesandt) uttalat ang. reformer, hafva förkastats, och det finnes f.n. ej heller någon tanke på närmande till Italien. Det parti, som önskade det, har tystnat, och reaktionen har fått öfverhand. Alla i Rom, påtven inberäknad, tro, att septemberkonventionen icke skall komma att utföras. Från Vaticanen har utspridts, att drottningen af Spanien erbjudit sig ersatta de bortryckande fransmännen med 5,000 man. Kejsaren af Österrike, säges det, hade illa upptagit förslaget om att upprätta en tillfällig fransk förvaltning i Rom och förläna titeln romersk patricier ät Napoleon. Det var på grund häral, som baron Hubner återkallades och den encyclica togs tillbaka, som skulle för verlden tillkännagisva kejsarens nya värdighet. För ögonblicket är det större sannolikhet för att påtven lemnar Rom, än att han stannar qvar; dock vexla saker och ting utseende med hvarje dag, 1 följd af den osäkerhet och obeslutsamhet, som råder i Vaticanen. En af de gängse berättelserna är, att påtven skall besöka Malta med britiska regeringens tillåtelse eller på hennes inbjudning. För att öka oredan, närmar sig koleran mer och mer den eviga staden, alltjemt tilltagande i styrka och våldsamhet. Sålunda har den objudne gästen i Torre Anunziata bortsopat alla innevånare vid en hel gata. Från Ryssland meddelas, att prinsessan Dagmar anlände från Köpenhamn till Petersburg d. 26 Sept. kl. !, 1 e. m. Hon emottogs med entusiasm i Kronstadt och Peterhof. Prinsessan begifver sig till Zarskoe-Selo. Från Preussens hufvudstad har Bismarck afrest till sin kusin i Pommern, på hvars säteri han skall hvila ut och återhemta krafter. Den preussiske generalguvernören i Sachsen, general Schack, har atlidit. Konungen af Sachsen skall med det snaraste begitva sig från Wien till Regensburg. Konungen at Hannover har i en offentlig lokal i Wien gifvit en fest för en deputation hannoveranare, som lyckats till honom och kronprinsen öfverbringa en adress med ej mindre ån 264,000 underskrifter. Drottningen at Hannover är ännu qvar i sitt forna land. Nordd. allg. Zeit. säger, att säframt Slesvigs införlifning med Preussen genom lag utftalafts skola äfven Nordslesvigs digstriktar f5