slump blott, och den satiriska ursäkten, att England enligt Disraelis förklaring ej är någon europeisk makt, utan en asiatisk, är ett bittert skämt, men icke någon tillfredsställande förklaring. Punkten om den preussiska och den italienska krigsflottans tillfredsställande utveckling var helt säkert icke heller beräknad som en komplimang för engelsmännen. Kortligen, John Bull känner sig illa till mods, och Times är nog beskedlig att antyda, att det knappast finnes någon fråga i vestra Europa och helt säkert ingen i östra, hvari de båda länderna, om de genom någon omständighet uppmanades till handling, icke skulle handla med alldeles samma endrägt, som under Krimkrigets dagar. Emellertid arbetar man ifrigt på förändring af de gamla Enfieldgevären — men uppfinnaren af det system, som härvid tillämpas, amerikanaren Snider, har ännu icke af den rika engelska regeringen erhållit ett öre i belöning och befinner sig likväl i torftiga omständigheter. Emellan Frankrike och Ryssland har cirkuläret ännu mera afkylt det redan förut allt annat än varma förhållandet, hvartill älven skall hafva bidragit, att Frankrike redan låtit i Konstantinopel förklara, att det i den orientaliska frågan ställer sig på Portens sida och vill understödja honom med hela sitt inslytande. Italien befinner sig i ett prekärt läge. Freden med Österrike är ännu icke afslutad, hvarföre det måste hvarje dag med en million betunga sin budget. Sicilien är i ett uppror, som tyckes antaga genska stora proportioner, om det än icke är farligt. Den romerska frågan tränger fram mot sin lösning. Jesuiternas alla stämplingar och hemliga intriger spinna sina nät kring landet. I Florens skall man befinna sig i stor oro för Siciliens skull. Insurgenterna uppträdde med ropen: lefve republiken ! Telegrassförbindelsen med fastlandet är afbruten, men dock uppgifves det, att de upproriska varit i besittning af Palermo och tillochmed upprättat en provisorisk regering för ön. Myndigheterna hade i flera dagar förut haft kunskap om upprorets utbrott, men. ej brytt sig derom, förrän natten till d. 15 d:s. 1 å 2,000 röfvare inbröto i staden och gjorde sig till herrar öfver densamma. En stor del af befolkningen måste ha deltagit i rörelsen, ty annars skulle det varit omöjligt, att denna ringa hop kunnat besätta en stad om 200,000 innevånare med 10 till 20,000 man nationalgarde. Ett stort antal trupper har skickats till Sicilien, der de sedan d. 17 d:s kämpa mot de upproriska. (Enligt senare ingånget telegram har det lyckats regeringstrupperna att åter komma i besittning af Palermo.)