———— —— — Från Utlandet. Det märkliga cirkular angauende Frank rikes närvarande ställning ull de europeisk frågorna, hvilket den tilllörordnade utr.kesmin stern Lavalette utsändt, töreligger nu i sin hel hetl. Ehuru vi törut meddelat en analys dei al, tro vi oss dock böra nu ätorgifva det ostyn padt, så lydande: Min herre! — Kejsarens regering kan ej läng uppskjuta uttalandet af sin åsigt om de händelser, sor fullbordas i Tyskland. Eftersom hr de Moustic (Frankrikes nye utrikesminister) ännu måste bli bort någon tid (i Konstantinopel för den orientaliska frå gans skull), har II. M:t givit mig uppdraget att ut veckla för hang diplomatiska agenter de bevelsegrun der, som leda hans politik. Det krig, som utbrutit i Mellersta och Sodr. Europa, har tillintetgjort det tyska förbundet och git vit den italienska nationen dess slutliga bildning Preussen, hvars gränser genom segren utvidgats, ra der nu öfver Mainflodens högra strand. Österrik. har förlorat Venetien och är skiljdt trån Tyskland Gentemot dessa betydliga soråndringar samla alla staterna i känslan af sitt ansvar; de spörja sif sjelfva, hvad omlang den nyss afslutade freden har och hvilket intlytande den skall ha på de europei ska förhållandena och på hvarje makts international: ställning. Den allmänna meningen i Frankrike är upprörd Den vacklar oviss mellan sin glädje ötver att se 1815 års fördrag tillintetgjorda och sin fruktan lör, au Preussens makt skall taga öfverväldigande proportioner, sin önskan att bevara fresen och hoppet om att genom krig ernå en landutvidgning. Den gifver sitt bilall till Italiens fullständiga frigorelse, men vill vara betiyggad mut de faror, som kunna hota pålven. Den rådvillhet, som griper sinnena och väcker genljud i utlandet, alagger regeringen förpligtelsen at klart framlägga sitt betraktelsesätt. Frankrike vill ej ha en tvetydig politik. Om det beröres i sina intressen och sin makt genom de betydliga förändringar, som försigga i Tyskland, bör det öppet erkänna det och vidtaga nödiga watt och steg, för att värna om sn säkerhet. Om det ingenting förlorar genom dessa ombildningar, bör det ärligt uttala det och motsätta sig den ofverdrifna fruktan och de hetsiga omdömen, som väcka den internationala svartsjukan och skola draga det från den väg, som det bör följa. För att skiugra osäkerheten och stadga olvertygelsen, bör man i deras sammanhang betrakta det törflutna, sädant det var, och framtiden, sådan den visar sig. Hvad se vi då i det förflutna? Efter 1815 förenade den heliga alliansen alla folk mot Frankrike, ifrån Ural till Rhen. Det tyska förbundet omfattade med Preussen och Österrike 89 mill. sanebyggare; det sträckte sig sian Luxemburg till Triest, iran Ö. stersjön till Trient och omgaf oss med en jernmur; vår lörsvarsställning var inklamd mellan de bäst uttänkta territoriala grupperingar. Den ringaste konflikt, vari vi kunde råka med Holland eller Preussen om Mosel, med Tyskland om Khen, med Österrike i Tyrolen eller Friaul, kunde mot oss vända hela Forbundets förenade styrka. Det österrikiska Tyskland, bimagligt vid Adige, kunde i ett gilver ögonblick rycka fram till Alperna. Det preussiska Tyskland hade till förpost vid Rhen alla dessa Mellanstater, som oupphörligt upphetsades af onskuingar efter bolitisk ombildning och voro redo .tt betrakta Frankrike som en siande af deras tillvuro och deras strälvan. Om man undantager Spanien, hade vi ingen möjlighet att vinna nagon förbundsvän på kontinenten. Italien var sonderstyckadt och vanmäktigt; det gällde ej lör ett folk. Preussan var bvarken tillräck hgt samladt eller outhängigt, lör att frigöra sig tran sina tradivoner. Österrike var alltför upptaget af att bevara sina besittningar i Italien, för att kunna kom ma i godt förstånd med oss. Onekligen har den långvariga freden kunnat komma tolk att glömma farorna vid denna omradesindelning och dessa förbund; ty de syntes endasi sarliga, då ett krig utbröt. Men denna tvifvelaktiga säkerhet bar Frankrike stundom endast köpt mot upphifvando af sin roll i verlden. Det är obestridligt, att det i nära 40 år haft mot sig de trenne ostmakternas (Rysslands, Preussens och Österrikes) förbund, förenade genom minnet af gemensamma nederlag och gemensamma segrar, genom samma regeringsgrundsatser, genom högtidhga fördrag och genom misstroende till vår frisinnade och civiliserade verksamhet, Om vi nu närmare betrkta det ombildade Europas framtid, hvilken säkerhet gifver den åt Frankrike och verldsfreden? De trenne ostmakternas förbund är upplöst. Den nya grundsats, som råder inom EuroN pa, är frihet i allianser. Alla stormakterna hafv; återfått sitt fulla oberoende och kunna åter regelbund det egna sig åt utvecklingen af sin bestämmelse. t Det utvidgade Preussen, för framtiden frigjordt från hvarje medansvarighet, betryggar Tysklands obe-A roende. Frankrike kan ej fatt. misstankar deremot. , Stolt öfver es n underbara enhet, sin oupplösliga na: tionalitet, skall det ej kunna bekämpa eller beklaga det enhetsverk, som nyligen utförts, och det kan ej jo för en afundsjuk stämning uppgifva de nationalitetsi principer, som det representerar och till hvilka det, öppet bekänner sig inför folken. I det Tysklands k nationalkänsla tillfredsställes, skingras dess oro ochå , släckes dess siendskap. I det att det efterliknar Erank-J5 rike, tager det ett steg, som ej aflägsnar det ifrån. v utan närmar det till ose. 3 I söder är Italien, hvars långvariga träldom icke : kunnat utsläcka 100torlanuskarlaken, satt i besittning Ä af alla elementerna till national storhet. D) ss till varo ingriper djupt i Europas politiska förhållanden; I men ouaktadt en otverdrifven omtalighet och ölvegående obilliga omdömen närma dess anda, grundH satser och intressen det till det folk, som utgjutit 0. sitt blod, för att bistå det i att vinna sitt oberoende. Påfvestolens intressen äro iakttagna gonom Septemberti iftalet; detta skall bli ärligt uvlördt. Under det kejIr aren drager sina trupper bort från Rom, efterlemnar st. nan som säkerhet för påfven Frankrikes skydd. en I Östersjön såväl som i Medelhafvet uppstå flutvå or af andra rangen, hvilka skola vara gynsamma för . iafvens frihet. de I det Österrike befrias från sina tyska och itaienska förlägenheter och ej mera förnöter sina krafter s et gagnlös strid, utan samlar dem i östra Europa, fr: presenterar det ännu en makt om 35 mill. menniej kor, som ingen fiendskap, intet intresse skiljer från SJ rankrike. Genom en besynnerlig återverkan från sorntiden Sk a framtiden ser den allmänna meningen icke förundsvänner, utan fiender till Frankrike i dessa tolk, I om äro befriade från ett förflutet, hvilket var oss 10 entligt, kallade till nytt lif, ledda af erundsatser ocl