spridning var undanråjd, ehuru uthus med inbergad gröda var i det närmaste sammanhang med de brinnande husen. Härtill bidrogo stadens brandkårer och befolkning i öfrigt med beundrausvärd ifver, raskhet och lugn, samt, och i första rummet, Guds skickelse att vinden var nära nog stilla, hvariörutan den menskliga förmågan troligen varit utan verkan. — Stadens åldrige borgmästare uppehöll sig hela tiden i en liten vagn, som förde honom till de ställen, der hans uppmärksamhet och ordres voro af nöden. Festligheterna i Upsala. I förgår redan kl. 7 på morgonen var konungen i rörelse och besåg under loppet af förmiddagen sjukhuset och en mängd till akademien hörande samlingar och inrättningar. Älven drottningen och prins Oscar voro ute på förmiddagen för samma ändamål. hl. 12 middagen samlades studentkåren i Odinslund för att uppvakta konungen i erkebiskopshuset med sång. Efter denna uppvaktnings slut hade man tänkt begifva sig till prof. Glas, hos hvilken akademiens kansler grefve G. A. Sparre bodde, för att äfvenledes sjunga för honom, men då studentkåren kommit tillbaka till Odinslund tillkäonagat ordf. hr v. Scheele, att grefve Sparre undanbedt sig den honom tillämnade hedern, emedan han önskade att konungen och hans familj vid detta tillfälle skulle röna all äran ensamma. Vid studentkonserten, som börjude kl. hall 2, var Carolinasalen så ofversylld af menniskor, att många måste nöja sig med att stå i förstugan. KI. 19 7 på aftonen uppvaktade Östgöta nation prins Oscar och sjöng för honom -Hell dig, du höga nord!Kuratorn, doc. Engstrand, utbragte ett letve för hertigen, sou derefter en stund samtalade mad de uppvaktande. Sangarne afsjöngo vidare ÅSjungom studentens lyckliga dwr, hvarefter de astägaue. Den stora balen borJudes kl. 8 De kungliga personerna ankommo kl. s: 9. I promenadpolvnäsen förde kovuungens först landshöfdingskan grelvinnan Hamilton och derelter åtskilliga professorsfruar. Drottningen nat sig förus af lanushösdingen. Första valsen dansade konungen med fröken v. Bahr, och prins Oscar med tröken Augusta Tamm, Balen var till trängsel syld. Damerna utmärkte sig genom de smakjullaste toiletter. En djerf inbrotstjut. I Köpenhamn har polisen nyligen etter manga fåfänga törsok lyckats fånga en törbrytare, som länge trotsat alla dess esterspaningar. Han är eudust 17 år gamual och synes snarare betrakta sina förbrytelser som olorvägna pojkstreck än som grofva brott. Hun beter Julius Emil Grönlund och är sodd i Köpenhamn. Vid sina angrepp på nastans egendom har han utvecklat eu nästan fabelaktig djerthet och hade med anledning deraf, att han vid sina inbrott för det mesta betjenade sig af eu gröfre borr, med hvilket han gjorde hal i sonsterkarmen och derefter aflyftade sonstorkrokarne, erhallit vedernamnet Boretyven-. Efter danska tidningar anföra vi några exempel på den unge brottslingens ovanliga kallblodighet. Då han en naw med ullhjelp af sitt borr hade banat sig väg in i en våning vid Vesterbro och gick och otokade i ett yttre rum, fick han plotsligeu sigte på ett äldre äkta par, som lag och sol i nasta rum. I detsamma reser sig frun upp i sängen, men då bon åter straxt lagger sig ned igen, fortsätter han helt lugnt sina uuuersökningar. Vid detia tilltälle visade han prof på mycken jorsigtighet och sjellbeherrskning, ty oaktadt han med latthet kuunat lägga vantarne på c:a 600 lod silfver, åtnöjde han sig med av endast medtaga nagra och sextio rur i kontanter. Vid en annan al siva nattvandringar på fråmmande grund råkade han kommu in i en ung dams solrum. Bäst som han nu star der och filosoferar, slår damen npp ögonen; den objudne besökaren låter emellertid icke skrämma sig deral, utan blir lugnt staende orörlig, och sannolikt antog solverskan att det var en drömbild hon såg framför sig, ty efter en kort stund tillslot hon åter ogonen och sot snart den rättfärdiges sömn. Den orattfardige natibesbkaren, som icke ville lemna henne i samma tro vid uppvaknandet. medtog emellertid vid sin bortgång ett dyrbart guldur, rikt besatt med ädla stenar, hvilket låg å ett bredvid sängen stående nattduksbord. En aunan gång kom han in i ett hus på Frederiksberg, der han såg en skäggig herre som läg och sof. För att underrätta denne om, att han haft ett nattligt besök, borttog Grönlund hela hans garderob, som låg på en stol vid sängen. Han lemnade huset på den ordinarie vägen iförd de stulna kladesplaggen. Utanför porten stodo 3 uniformerade polisbetjönter, som jast voro ute på spaning ester den nattlige inbrottswuf, som vid den tiden störde nattrou på Fre deriksberg; men bvem kunde väl tru, att den unge mannen med den godmodiga, en smula på nattsöl stötande fysionomien, skulle vara en våldsam inbliottstjuf. En dag stal han i 1:sta våningen af ett hus vid Hauserpladsen en portuyckel. På natten begaf han sig åter dit, men enär det ännu var kolmörkt, satte han sig att sofva på trappan utanför och efter några timmars sömn banade han sig i daggryningen väg in i en i huset belägen kryddbod, der han stal c:a 40 rdr i kontanter. Just da han åter skulle smyga sig ut genom porten stod polispatrullen derutanför, men Grönlund stängde så ordentligt igen porten efter sig och visade i hela sitt uppförande ett sådant lugn, att han undgick all misstanke den gången. En Söndags eftermiddag hörde ett fruntimmer, att någon gick och pysslade inne i ett rum som hon bade uthyrdt till en grosshandlare. Da hon emellertid bestämdt visste, att denne var ute, bultade hon då dörren och fragade Åom grosshandlaren var hemmar? — Jal4 ovarades dt derinifrån. Det hela förekom henne emellertid misstänkt och hon upprepade derföre sin fräga, men sick a erigen samma korta svar. Men nu hörde hon med visshet på rösten, att det var en annan person, hvartöre bon beslöt sig för att se efter, hvem det kunde vara och sade derföre att hon ville tala vid grosshandlaren och skulle just öppna dörren, då den i detsamma for upp och en person med en hisklig fart kom utspringande och så hastigt dansade utför trapporna att han redan var långt borta, innan den förskiäckta byresvärdinnan hann att sansa sig. Hvem var väl detta om icke Grönlund! Under de c:a 10 veckor han ostörd fortsatt sina tjufverier, torde man kunna antaga att han lagt sig till omkring 1,200 sv. rdr, men det oaktadt idnehade han vid häktandet endast — I mark (32 öre). De stulna penningarne hade han bortslösat på ett barns ligt och tanklöst sätt. Han hade icke haft något fas logis, utan tillbringat sina nätter under bar himmel och synes af naturen vara mera lättsinnig än egentligen dålig. Rättelse. I gårdagens referat från länets lands ting bar på andra spalten, efter 22 raden nedilrän vid sättningen blifvit uteglomdt töljande: For riksdagsmannavalet, som efter protokollsjusteringen egde rum följande förmiddag, har denna tidning förut redogjort, hvarför vi här förbigå detgamma L n 1 8 T—A.-— — — — — — — — i —-— — 42 — — — rr — —. — —