Från Utlandet. Lika tydligt som det visar sig, alt den allmänna handelsomsättningen ofantligt stigit på senare åren, lika faktiskt är det äfven, att omsättningen ökats starkt i afseende på furstetroner, hvilkas gamla lager börjar mer och mer upprymmas, på samma gång de afsatta furstarnes antal betydligt stiger. Den äldsta at dessa, Dom Miguel af Portugal, afsattes från tronen 1834. Efter honom följer grefven at Chambord, Henrik Carl af Bourbon, af de franska legitimisterna kallad Henrik V, som genom Julirevolutionen 1830 fördrefs från Frankrike. Ett liknande öde träffade år 1848 Ludvig Filips söner och sonsöner. Gretvon af Paris, hertigens af Orlåans son, till hvars förmån Ludvig Filip d. 24 Febr. 1848 afsade sig tronen, är tillsammans med grefven at Chambord den andre franske tronpretendenten, at orleanisterna kallad Ludvig Filip d. 2:dre. Nu inträdde i verldshistorien och tronafsättningarne en paus, som varade till 1859. Men detta år var ytterst rikt på stora händelser med ödesdigra följder. Italiens hertigar blefvo landsflyktiga. Leopold och Ferdinand af Toscana, Frans V af Modena, Robert af Parma ökade raden af de afsatta furstarne. Till dem slöt sig året derpå Frans II af Neapel. Endast 2 år senare måste Otto I, konung alt Grekland, flykta från Athen till Tyskland, den nionde fursten i ordningen utan land. Konung Georg af Hannover, hertig Adolf at Nassau, kurfurst Fredrik Wilhelm af Hessen äro de yngste medlemmarne af den tronlösa europeiska furstegruppen; om de bli de sista, är en annan fråga. HFlertalet af dessa exsuveräner, gretven at Chambord, storhertigarne af Toscana, hertigen af Modena, konung Georg at Hannover och hertigen af Nassau, uppehåller sig i Osterrike. Ludvig Filips söner och efterkommande bo i England, hertig Robert af Parma i Schweiz, dit, efter hvad säger, äfven exkurfursten af Hessen skall följa honom, då han slipper lös från Stettin. Frans af Neapel åtnjuter ännu påfvens gästvänskap i Rom, och Dom Miguel uppehåller sig i Hessen, under det konung Otto af Grekland residerar i Bamberg. Furst Kusa, som bor i Paris, efter det man expedierat honom. ut ur landet, ha vi ej nämnt, emedan han icke var någon med Guds nåde regerande furste, utan endast furste med rumäniska folkets vilja. Vi ha ej heller uppställt augustenborgaren, hvars vistelseort nu är Achselmanstein vid Reichenhall. Men sannolikt skola vi innan detta års utgång kunna till alla dessa lägga ännu ett och annat furstenamn å kandidater till ledighet från kronans tunga, såsom: kejsar Maximilian i Mexico, påtven i Rom (såsom verldslig furste) och drottning Isabella af Spanien, förutom konung Johan af Sachsen, som redan står betydligt på fallrepet. En annan afsatt potentat är — Förbundsdagen i Frankfurt, rörande hvars qvarlåtenskap man nu håller på att skifta bo. Sålunda erfar man, att preussiska regeringen f. n. står i underhandling med fursten af Turn och Taxis ang. inköp at det fordna förbundspalatset i Frankfurt, hvilket skall begagnas som lokal för den preussiska polisdirektionen och flera andra auktoriteter. Byggnaden står tom och öde — skrifves från Frankfurt —; blott en gammal hustru med sin stickstrumpa sitter på en stenpelare och vaktar dessa haller, på hvilka gräset redan börjar gro. De portar, som från den yttre gårdens stora kolonnad för in till mellanbyggnadens inre gemak och praktsalar, äro tillåsta och törsedda med stora sigiller, å hvilka står Königlich preussisches Generalcommando. — Antalet at de främmande samiljer, som uppehöllo sig i Frankfurt, derför att staden var förbundsdagssäte, kan uppskattas till 300, och en stor del af desamma säges redan lemnat staden. En kännbar saknad efterlemnar isynnerhet diplomatiska embetsmännens ech gesandternas bortgång, hvilka bebodde eleganta lägenheter och hvilkas ständiga vistande föranledt många dyrbara byggnadsföretag. Det är emellertid ej blott embetsmännen och gesandterna, som lemna Frankfurt,