lodamot af Fria konsternas akademi, har i dessa dagar besökt hufvudstaden och dess utställningar. R., som är född i nyssnämnde stad, bar tillbragt sin mesta tid dels i Rom och dels i Paris, har förr varit bildhuggare, men under de senare åren uteslutande-egnat sig åt gravyren. Man ser af honom på utställningen i Nationalmuseum följande: Judith med Holofernes hufvud, kopparstick efter Allori, och Skattepenningen. Såkerhetstandstickor. Jönköpings Tänd stickssabriks-akuebolag underrättar genom annons i Jönköpingsbladet att priset å de af fabriken tillverkade paraffinerade säkerhetständstickor blifvit nedsatt från 20 till 16 rdr pr 1,000 askar. Dessa tandtickors företräde framför vanliga fosfortändstickor har varit så ofta framhållet och är så allmänt erkändt, att derom icke behöfver vidare ordas, och nästan ingen, som börjat begagna de förra, har derefter återgått till de senare. j Fri expositionsresa. Från Söderhamn skrifves d. 8 d:s: Brukspatron C. A. Rettig på Kihlafors har för tio af sina arbetare bekostat resa m. m. till Stockholm för bescende af industiexpositionen. Qvinlig telegralist M:ll Agnes Bursie i Oskarshamn har erhållit föreständarebefattmingen vid telegrafstationen i Mönsterås. Gälvor. Wisby h. elementarläroverks naturhistoriska samling har under de senaste mänaderna vunnit tillokningar. Redan i Juni emottog skolun från en ar sina förra lärjungar, kontoristen Alfr. Wohler, en sändning naturalier, hvilka han samlat i sitt nuvarande hemvist Mazatlan i Mexico. En annan värderik skänk erhöll skolan af afl. tullinspektor J. E. Stenberg, som uti sitt testamente förordnat om öfverlemnandet af sin samling gotländska försteningar, hvaribland några praktstuller. Det torde i sammanhang härmed få nämnas, att han dessutom till skolans bibliotek testamenterat Goethes verk och till gotländska nationen i Upsala en stipendiifond af 1,000 rdr. Forliden vecka anlände en samling fiskar, reptilier och lägre hafsdjur, förvarad på 30 större och mindre glas, jemte några hornkoraller, allt detta en gåfva af kapt. A. Westoö, som redan mången gång förut under sina färder i aflägsna farvatten haft skolans museum i vänlig åtanka. Det är till detta museum han nu vid sin homkomst frikostigt skänkt dessa naturalster, hvilka han med oförtröttadt nit insamlat under sin fyraåriga frånvaro i de ost-asiatiska hafven. Minne af Expositionen. Ett det värderikaste och elegantaste minne af denna vackra täflingsfest för vår industri och konst bar nyligen utkommit, i det Nationalmusei fotograf br J. Jeger uigilvit Molins fontän i fotografi. Det är expositionens utmärktaste konstalster, som, reproduceradt af en nästan till konst odlad industri, härigenom möjliggjorts att blifva den enskildes tillhörighet. I sju atbildningar, den första visande fontänen med sin omgifning, de sex öfriga hvardera af dess olika sidor, har hr Jeger framstält det Molinska mästerverket så vackert och fullkomligt, som på fotografiens nuvarande ståndpunkt med dessa i sanning på ett förvånande sätt utvecklade resurser är möjligt. Att likväl för en mekanisk reproduktion af ett konstverk åtskilliga svärigheter skola återstå att bekämpa är naturligt; och om derför t. ex. Neckens framräckta högra ben eller Kolgas uppåt sträckta hand ej förefalla fullt lyckade, ligger skulden härför hos fotografien, såsom konstfärdighet, ej hos fotogrefon. Det lilla häftets värde har ytterligare blifvit ökadt genom tvenne vackra poemer af Herman Sätberberg och Karl Wetterhoff — det senare kändt från Expositionst dningen — samt en vacker framställniog i obunden form af den sköna sagan om Necken, signerad med bukstafven B. Inbundet i elegant klotband, säljes det vackra arbetet för 10 rdr rmt. För mycket tutande. Wenersborgs Tidning klagar: Den 8 k. tTorn-Peterst eftertradare i tornväktaretjeosten synes ej blifvit rätt välinforlifvad med sitt nya instrument, luren. Från höjden har under senare nätter hörts det ohyggligaste tjut, utbasunadt af denne upphöjde tjensteman. Då ellvaslaget forliden natt skulle tillkännagifvas, utstötte han ej mindre än fjorton tutningar åt 3:ne sidor och tretton åt den fjerde, till stor förskräckelse för åtskilliga åhörare. Bellman på duken. På tal om konstexpositionen och genremålaren prof. Wallander yttrar N. Dagl. Allehanda följande twäffande reflexioner: Den komiska kraft, som verkar uppfriskande på sinuet, och den rikedom på lika sjelistandiga som lyckliga ider, hvilken hr Wallander utvecklar i en viss inktning, hado bort befria honom från den mindre tacksamma uppgiften att måla ämnen, hemtade ur den bellmanska diktningen. Utom de svårigheter som förefinnag i fråga om målarekonstens framställningar ur skaldekonstens bildverld, möta, med afseende på Beliman, några alldeles egendomliga och, såsom vi tro, helt och hållet oöfvervinneliga hinder för en lyckad framställning på duken. Den mångfald af lina lyriska skiftningar, som genom ordets och tonena förenade konst förmår att hos Bellman lyfta den gröfsta burlesk till den ädlaste humor — dessa medel stå icke målaren till buds. Den färg, som enligt Tegners bekanta bild tillhör uet nordiska sängaredraget, detta sorgens rosenroda, som så underbart förmått att ur lörgängelsen lyfta det lägsta stoft till den högsta idealitet och odödlighet — denna färg kan på ingen palett tillblandas; och sålunda händer det, att taflor, som måhända kunde tillfredsställa oss, om vi finge betrakta dem såsom blotta krogscener eller genrestycken i den nederländska skolans maner, just genom anspraket att ätergifva Bellman totalt förlora sig. Vi halva ofverflod af finkelsärgade näsor, vi hafva hvita ben och ljus och lampors sken; men vi hafva hvarken Movitz eller Ulla och vi sakna det nordiska sängarodragets rosenröda skimmer öfver let hela. Pudrettinredningen i gårdarne. Till Bed. af Göteborgs-Posten. Med anledning af den uppmaning till allmänheen Sundhetsnämnden utfärdat, om inrättandet af pulrettberedningen i hus och gårdar, vände sig underecknad till chefen för Pudrett-aktie-bolaget härstädes, ved förfräaran om bolaget ville å unnoisvet etälla