befästningarne; och om någon spörjer, hvad preussarne skola göra i Sachsen, skall han utan tvifvel på ren tyska erhålla ett ingalunda undvikande svar. Träd hafva nedhuggits, för att öppna eldlinien, och om ni ser eder omkring i förstäderna, skall edert öga mycket snart hvila på en stel, rak linie af nyuppkastad jord. nyligen belagd ofvantill med grästorf och i hvilken äro vissa inskärningar, som en militär känner under namnet embrasyrer. Det sachsiska konungarikets behandling stöter något på nordmdnaaviking. Det säges, att grefve Bismarck vill — och hvad han vill, det brukar han i allmänhet äfven utföra — göra konungariket till ett slags förläning af Preussens krona, och att Dresden jemte andra sachsiska städer skola erhålla preussiska garnisoner, medan de sachsiska trupperna skola tillåtas att tillsvidare förlusta sig i Stettin och Danzig. Den sachsiska armöen är dock endast föga hugad härför. Dess animositet mot preussarne är stor, och den har ej minskats genom de af kronprinsen nyligen hållna tal, då han öfverlemnade dekorationerna till dem som förtjent dem, ej heller genom åsynen at den landsflyktige konungen. Och Frankrike skall ej vara lyckligare i att träda emellan för sin särskilde protege, än i sin begäran om en gränsreglering. Sachsen är ett minne af Napoleon I, för hvilken många tyskar ej hysa stor hänsyn, och namnet kunde förmå den fransman, som minnes LeipZig, att glömma den tredje Napoleons likgiltighet, om han befallte hr Benedetti, att låta Preussen handla som det vill; men det påstås, att konungen har en stark vän i Paris. )et preussiska svaret på Benedettis framstälningar är en uppmaning från militärregeringen och de proussiska kommissarierna till koungariket Sachsen att, på grund af en kgl. ordre från Berlin, en legion arbetare skall anskaffas, för att genast taga i tu med nya vefästningar, som skola upprättas rundtomkring staden. Luilerierna uppfatta kanske icke hela vidden af denna åtgärd, men befolkningen i Dresden ger den en mycket bestämd mening. En dålig preussisk musikkår orukar nu blåsa på gatan inom hörhåll för utrikesministeriet i Dresden, liksom om preussarne vore beslutna, att icke på något sätt släppa de olyckliga sachsarne; gatorna hvimla af blåa vapenrockar med röda kragar; manskap ur Elisabets gardesregemente och ur Drottningens regemente samt flera andra infanterioch kavalleri-regementen utgör den största delen af befolkningen utom hus. Från Wien meddelas, att i den sachsiska frågan ännu ett bemedlingsförsök från Österrikisk sida gjorts i Berlin, kraftigt understödt af Frankrike. Italien öfvertager för Venetien af Österrikes statsskuld en summa af c:a 230 mill. fres. Alldenstund det österrikiska kejsardömets statsskuld uppgår till 617 milliarder, skulle Italien, om man lagt befolkningens storlek till grund, haft mer än 450 mill. att öfvertaga. Af den italienska armåen, som nu har 12:åldersklasser och 4 andra kategorier under vapen, skola nu de 7 äldsta åldersklasserna och de 4 inkallade 2:dra kategorierna befrias från tjenstgöringen. Derjemte skall efter fredsslutet armen reduceras så, att kompanierna endast ha 60 man under tanan. Äfven de mobiliserade nationalgarderna skola hemkörlofvas, likaså garibaldisterna, af hvilka redan mer än hälften är permitterad. Ett i Brescia hållet möte af medlommar ur parlamentets venster har förelagt Garibaldi on plan, enl. hvilken rödskjortregementenas kadrer skola sortfarande bestå äfven i fredstid, för att sålunda bilda början och kärnan till en krigsduglig och egentlig folkhär. Det omtalas icke huru generalen upptagit detta förslag. I Florens har sammanträdt en komite, tör att upprätta ett minnesmärke åt den nyligen i vansinne aflidne fordne diktatorn Luigi Carlo Farini. Bref från Rom uppgitva, att påfven vid biskopens af Marseille invigning i embetet d. 26 Aug. inbjudit gasandterna och de franska generalerna till den kollation, som var anrättad för de vid högtiden närvarande prelaterna. Förutom dessa voro endast fransmän inbjudna. Man anmärker, att påfven, enligt en gammal etikett, ännu aldrig inbjudit någon till taffel i Vaticanen, och att sedan 700 år tillbaka detta är första gången som en fransk biskop invigts i Rom. Konungen af Preussen har emottagit tvenne deputationer, en från Kassel och en från Hannover. I sitt svar till den förra sade konungen, att en exempellös krigslycka hade