dragets ingående. Art. 3. Kr ängarne skola på bad sidor genast frigifvas. I art. 4 erkänner kejsaren det tyska förbundets upplösning o h samtycker till att T liseras på nytt, utan att Osterrike dari deltager. Äfvenledes erkänner kejsaren det inskränktare förbundsförbällinde, som konungen af Picussen skall grunda norr om Mainlinien, och gar in på, att de tyska staterna söder om denna hnie bilda en förening, hvars nationala förbindelst med det nordtyska törbundet förbehålles en närmare öfverenskommelse mellan båda och som skall hafva en international, oafhängig existens. Art. 5 lyder ordagrannt sålunda: H, M:t kejsaren at Österrike ölverlater till H. M:t kenungen af Preussen alla sina genom wienerfreden af d. 30 Okt. 1864 förvärfvade rättigheter till hertigdömena Holstein och Slesvig med den inskränkning (Massgaba), act befolkningarne i Slesvigs nordliga diskrikter skola, om de genom fri omröstning tillkännag sva önskningen om att förenas med Danmark, ufträdas till Danmark. Art. 6. Konungen af Preussen forklarar sig redo, att låta konungariket Sachsen bestå i dess nuvarande territoriala omfang, i det han förbehåller sig att genom ett särskilt fördrag med konungen af Sachsen ordna dess bidrag tll krigsomkostuaderna och dess ställning i det nordtyska förbundet, under det att a andra sidan kejsaren erkänner de nya institutionerna — inclusive de territoriala förändringarne — i Nordtyskland. Ari.7. Inom 6 veckor efter fredsfördragets ratificering sammanträder en kommission i Frankfurt am Main, till hvilken foriri garne på det tyska förbundets egodelar sk la anmälas och inom 6 månader liqvideras; Preussen och Oeterrike skola representeras I denna komm ssion, och det står alla öfriga forna förbundsregeringar fritt att äfvenledes låta sig representeras. Art. 8: Osteriike är berättigadi, att söra de kejserliga egodelarne och sin part uf der tyska förbundets örliga egendom bort från förbundssästningarne. Art. 9 handlar om pensioneringen af det tyska förbundets embetsoch tjenst män. I art. 10 bestämmes, att de det österrikiska stathallarskapet i Ilolstein medgifna pensioner skola bibehallas. att Osterrike skall utlemna de 899,000 rdr sv. rmt, som tillhöra do holsteinska finanserna, och att ingen af Iolsteins och Slesvigs innevånare samt inga preussiska och österrikiska underså er så straffas för politiska förseelser under kriget. Art. 11. Österrike betalar i krigsomkostnader 40 millioner pr. thaler, från hvilket belopp likväl afgå 15 millioner, som Österrike enl. wienerfreden har att fordra af Slesvig och Holstein, samt 5 mill. såsom eqvivalent för den preussiska armåens fria förplågning i de occuperade österrikiska lanusdelarne ända till fredsslutet; Österrike skall således inalles blott utreda 20 millioner. Art. 12. De preussiska trupperna skola hafva fullständigt utrymt de besatta Österrikiska territorierna inom 3 veckor efter ratifikationernas utvexlande. Art. 13. De mellan de kontraherande parterna före kriget ingångna fördrag och öfverenskommelser erhålla åter kraft, såsramt de icke gonom det tyska förbundets upplösning förlora sin verkan Emellertid förbehalla sig de bäda regeringarne att underhandla om upphäfvandet af myntosverenskommelsen d. 24 Jan. 1857 och om en revision al handelsoch tullfördraget d. 11 April 1865 i riktning af en större lättnad i den ömsesidiga samtärdseln. D. 14:de och sista artikeln innehåller bestämmelse om sredsfordragets ratificering. Samtidigt med iredsfordraget har undertecknats ett protokoll, som innehåller detaljerade bestämmelser om krigstångarnes utlemnande och de preussiska truppernas aftäg trän s de österrikiska territorierna samt en sorkla-J. ring, hvari de båda regeringarne förbinda sigmp L ( ( alt bygga några nya jernvägar, för att befrämja samfardseln mellan Preussen och Osterrike. . Alven med IIessen-Darmstadt har Preussen nu erhållit fred. Darmstadt betalar 3 mill. ; thir i krigsersättning samt afträder landtomrä! den, antagligen dem norr om Main. Indast. med Sachsen är sreden ännu ej alslutad, men skall ej dröja länge. Konung Johan skall hafva gått in på, att hans land : besattes med preussiska garnisoner. I Sachsen 3 äro alla politiska sammankomster al preussarne förbjudna. Preussen och Bayern afväpna från d. 1 Sept. Preussiska landtvärnet hemförlofvas, c men linietruppernas numerär bibehälles till nyi 1 året. I preussiska deputerade kammaren har). grefve Bismarck åter uttalat sig öfver Preus: Sens ställning i ett ganska märkligt töredrag, N ur hvilket följande ma åätergifvas: S Den utländska politikens uppgifter äro i detta i ögonblick ännu olösta (sensation). Var armes lysande framgångar hafva på visst sätt endast höjt vår inja sats i spelet; vi hafva mera att förlora, än förr, men t vunnet är spelet ännu icke; men ju fastare vi halla I tillsammans i det inre, desto säkrare äro vi på att i detta ögonblick vinna det. Om j sen eder omkring wutlandet, om j genomläsen wienertidningarne och I särskilt dem, om hvilka det är bekant, att de repre-Jo sentera den kejserl. regeringens mening, skolen j finna n samma yttranden af hat och förbittring mot Preussen I som de, hvilka äfven förut der sörnummos och ej föga bidragit till att göra kriget för den kejserliga reås zeringenetijl en nödvändighet, inför hvilken regerin-b sen ej kunde träda tillbaka, om hon än ville. Beh rakten de sydtyska befolkningarnes beteende, sådana enterade inom armåerna; der företin1es visst icke någon grad af försonlighet och känned tom om det samlade Tysklands gemensamma uppui vilt, så länge bayerska trupper skjuta från jernbansn dgnarne i lön på preussiska officerare. Betrakten le enskilda regeringarnes hållning gentemot de unler bildning varande institutionerna; den är hos naga tillfredsställande, hos andra motsträtvig. Men sa-In cert å att ) knappast skolen i Europa finna en enda . som på ett välvilligt sätt skulle befordra kontucrandet af deita nya tyska gemensamhetslit. Nordd. alig. Zeit. meddelar ordalydelen al en note, som den italienska regerinsen d. 27 Aug. tillställt preussiske gesandten Florens säsom svar på meddelandet om af-m dutandet af freden mellan Österrike och Preus-m en. Slutet at denna note lyder sålunda: Konungens regering känner sig mycket anenämt berörd at de önskningar, som II. M:t r-: onungens af Preussen regering yttrar med ;nsyn till att alliansen mellan de bäda staterna sst anda naTA le finnas ropre fan doen NAPrv