ifrån gossären och tills nu, och jag kunde ej underlåta att våndas då jag fann huru förskräckligt litet godt det var i dem, blott här och der en klar gnista i allt detta mörker. Slutligen började jag tro att allting var förbi, ty det kom en tung, slö svaghet öfver mig, som jag kämpade emot af all min makt. Det förekom mig i mörkret, som om en stor fägel kom närmare och närmare med sina tunga breda vingar, och när jag försökte jaga den bort vände den om, men blott för att komma igen, intills slutligen bade den och hela stället syntes försvinna för mina ögon. Det tycktes mig nemligen, sedan jag så mänga gånger samlat rundt omkring 1 det tränga rummet, att jag kände hvart grand deraf likaväl som om jag sag det med mina egna ögon; men nu syntes det som sagdt försvinna och allt vara förbi. Det nästa jag minnes var ett tungt, enformigt ljud, som väckte mig, och att jag satt och höll på mitt hufvud, hvilket viirkte som om det skulle sprängas, samt försökte erinra mig hvar jag befann mlg; men jag antager att min stackars hjerna måste ha varit en smula vriden. y jag kunde ej utfundera någonting förrän jag crupit rundt omkring och kännt mig för åtskiliga gånger; då kom ännu en gång alltsammans som en blixt tillbaka för mitt minne, och jag rinrar mig att jag tänkte på huru mycket ättre det skulle varit om jag blifvit liggande dalft bedöfvad, ty nu visste jag hvad det var ör ett ljud och jag kunde knappast uthärda oppet som nästan gjorde mig galen. Skulle e hinna till mig, innan jag var död? Kunde