Råttegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Maskinisten vid Keillerska verkstaden A. M. Pettersson, hvilken, såsom förut i denna tidning är omnämndt, sistl. Tisdag omkring kl. 7 på aftonen aflossade ett pistolskott mot verkmästaren vid Samm I verkstad B. Lehman och tillfölje deraf blifvit häktad, undergick i förgar förhör inför poliskammaren. . Målseganden hr Lehman fick först afgifva sin berättelse om förloppet vid inagavarande illsalle. ligt denna berättelse och af hvad som före polisförhöret blifvit upplyst, bade Pettersson, som vid tillfället varit rusig, begärt att la tala vid hr Lehman, hvilken begäran denne villsant. Samtalet emellan dem försiggick ute på gården till Keillerska verkstaden. P. hade härunder fattat tag i L och begärt få veta hvarlöre han blifvit skilt från sin plats vid velkstaden, oaktadt han i fjorton ar innehaft denna plats, samt dessutom egde hustru och tre barn. Hr Lehman svarad härpa, att orsakerna till hans skiljande från platsen voro tillräckligt omordade, och att i afseende på hans framtida utkomst hade hr L. gjort hvad han kunnat göra, då han lolvat P. att äfven framdeles få arbete på verkstaden, ett löfte som hr L. äfven nu upprepade. P. frågade da huru mycket han på sådant arbete skulle förtjena, hvartill hr L., utan att uppgilva något bestämdt, svarade att han tillochmed kunde förtjena 3 a 4 rar om dagen. Hr L. hade under hela samtalet märkt att P. haft något att syssla med ena handen, men ej guvit närmare akt derpå. Efter det ar den förstnämnde algifvit hade emellertid P. synts vara nöjd och gå t ännu några steg bredvid hr L., men derefter yttrat, att det dock varit skurkaktigt af den senare att skilja honom från platsen. Hr L. upprepade att han gjort hvad ban kunnat göra för P.; denne gjorde nu ett slut på samtalet genom att sramdraga sin pistol och aflossa skottet mot hr L, som dervid vek tillbaka och straxt tog sin tillflykt in på kontoret. Skottet hade gatrt rakt förbi hans ansigte, som något skadats af krutladdningen, Pistolen var laddad med tva kulor, al hvilka den ena, som fastnat i porten till Keillerska verkstaden, jemte pistolen vid polisförhöret förevisades. Pettersson medgaf i det väsentligaste riktigheten al hvad hr L. anfort. Rörande afsigten med skottets aslossande, sade hun att det endast skett för att skrämma hr L. och sålunda hämnas pa denne, al hvilken han ansåg sig ha blifvit lörorättad genom att han skilt honom från tjeusten. Aklagaren upplyste nu att Pettersson samma dag köpt såväl pistolen som åtskilliga kulor, af hvilka de flesta återfunnos i den portmonnä han vid häktningen innehade, hos Bronander Son. Polismästaren anmärkte att det var föga sannolikt att han usskjutit skottet endast för att skrämma hr L., da pistolen varit laddad med två kulor. Pettersson vidblef dock detta. — Var det afsigten att blessera honom då? frågade polismästaren. — Ja, det hade det ej varit så noga med, svarade Pettersson. — Minns du hela händelsen? frågade åter polismästaren. — Jag minns att jag höll pistolen, men jag riktade ej. Jag kastade sedan pistolen ifrån mig, ty jag erinrade mig att det var mycket illa gjordt. Af de inkallade vittnena berättade smedhandtlangaren J. F. Gutke, att när han kom utafran verkstaden såg han Lehman och Pettersson ga och samtala, men kunde ej höra hvad som sades; han såg vidare P. lylta upp handen och atlossa skottet, hvarefter L. sprang in på kontoret och P. sukta gick framat samt kastade upp pistolen på ett tak. Smedhandtlangaren D. F. Hermansson såg att han höjde handen innan skottet aflossudes, men kunde ej säga om han riktade. Hade ej hört honom fälla nägra hotelser mot L. Smeden 0. Bengtsson sag endast då P. kastade pistolen på taket. Imygade liksom de föregående vittnena att P. varit mycket drucken vid lllället. Kassören P. E. Brink satt på kontoret då skottet smällde. Straxt deretter hörde han hr L. och en herre vid namn detterberg lifligt samtala i rummet bredvid, och sedan Petersson kort efteråt älven inkommit i detta rum, hördes hr Settorberg fråga : hvad tar Pettersson sig till2, hvarpå P. svarat: -jag bara hamnas-. Polismästaren frågade om P. erkände att han varit uppbragt mot L. för skiljandet fran tjensten, hvartill P. jakade, men tillade, att om han varit nykter skulle det som skett aldrig kommit i fråga. Bokhallaren Claesson hörde älven Petterssons svar, att det var för att hämnas som han skjutit på L. Pettersson hade ingeming att erinra mot vittnesmålen, men ville bestämdt påminna sig, att han ej upplyf:at armen, då han aflossade skottet. Poliskammaren öfverlemnade den vidare ransakningen i målet tull rådhusrätten. Kort efter sedan polismästaren förklarat, att poliskammaren ville tillåta Pettersson, såsom här bofast, att tillsvidare vistas på fri fot, upplystes det, att.P. förut i Mölndal begatt ett liknande dåd, hvadan utsluget i asscende på haus frihet blef ändradt, och kommer han fortfarande att qvarsitta i cellsängelset.