den sömn, hvari jag med min långrandiga epistel kanske redan försänkt edra läsare! Måhända kan ni motse ännu några rader från mig, innan jag vänder det oförgätliga Marstrand ryggen och ilar att se efter om industripalatset står qvar på samma plats, son: när jag for. Måhända att jag skrifver, men märk väl, min herre, jag lotvar ingenting med visshet. Och nu, felicissima notte, signor! Ottavio.