DIC vvIlT9 MED genom en komite insändt petioner till drottningen af Spanien och kejsaren af Brasilien i hvilka det uppmanar dem att afskafla slafveriel i sina stater, de enda kristna der det ännu finnes. Dessa dokumenter äro undertecknade af hertigen at Broglie, Laboulaye, A. Cochin, Audely, grefve de Montalembert, pastorerna Bersier och Edmond de Pressensåt, Leon Lavadou, Canmont historieskritvare, Henri Martin, advokaten IIenri Moreau m. fl. Det i dessa dokumenter sörda språk är mycket varmt. De aberopa sig derpå, att de båda makterna redan afskaslat slafnandeln, anföra Nordamerikas föredöme och sluta med ett upprop till de, båda monarkernas kristliga sinnelag. Koleran är i Paris åter stadd i tilltagande. Oroligheterna på Kandia äro alltjemt i stigande. Turkarne hafva öppnat fientligheter; flera frimmande konsuler, bland dem Hollands, Sveriges och Förenta Staternas, hafva lidit betydliga skador; konsulerna ha protesterat. De franska marinstationerna i Levanten ha fatt befallning att skicka hvardera ett tartyg till ön. Det franska amiralskeppet har lemnat Syra, för att äfvenledes begifva sig dit. Förenta Staternas konsul har förordat Kandiboarnes fordran hos paschan, utan att dock afbryta sina förbindelser med honom. Inom Turkiets kristna länder på sastlandet är jäsningen nära sitt utbrott. Till Wion ha tvenne extra sändebud anländt från fursten af Montenegro. Närmsta anledningen är: Montenegro såväl som Serbien, dessa båda naturliga allierade, anser sig omedelbart hotadt genom en följd af militära åtgärder, som Porten på senaste tiden vidtagit, neml. genom turkiska truppers framryckande i Dugadalen, uppenbarligen för att öfver Mekkovitsch upprätta en förbindelse med den i Suttorina landsatta armen, och genom återuppförandet af de gamla stockhusen i den dal som bildar Montenegros port. Nu hafva Serbien och Montenegro gjort sig till uppgift att begära Österrikes skydd. Regeringarne anse en törveckling med Porten oundviklig och vilja deri intressera Österrike, som ej skall kunna hålla sig på afstånd, då de kristna på Balkanhalfön gripits af elden efter befrielse från det turkiska herraväldet. I England pågår reformrörelsen. I Oktober månad skall enreformbankett hållas i Manchester. John Bright har mottagit den honom tillställda inbjudningen, och Morn. Herald tror, att grefve Russell, Gladstone, Gibson, Villiers och andra notabiliteter skola inlinna sig der. Frankrike kan också glädja sig, om det lyckas reda den italienska härfvan, hvilken kostat det mycket penningar och helt säkert ännu mera besvär, likasom den mexicanska, hvilken nu äfven skrider mot sin lösning. Enligt uppgitter trån Paris, skall kejsar Napoleon d. 21 d:s hafva till kejsarinnan af Mexico på det bestämdaste förklarat, att franska regeringen icke är i den ställning, att hon kan uppfylla kejsar Maximilians begäran om fortsatt vapenunderstöd. Kejsarinnan anses på grund härat ej komma att återvända till Mexico. Man tror äfven, att kejsar Maximilian sjelf nu måste nedstiga från sin tron. Anande något sådant, funderar franska regeringen mycket öfver, huru hon skall på bästa sattet kunna draga sina trupper ur det aflägse landet och sörja för de i Mexico bosatta fransmännens säkerhet. De flesta dervarande franska köpmän underhandla redan nu med amerikanska firmor om öfverlåtelse af sina firmor till dem. I Frankrike göras alltjemt försök med nya skjutvapen, ej blott med gevär. I Meudon profvas en kanon, som lossar tolf skott i minuten, med bomber af alldeles ny konstruktion. Tillverkningen hemlighälles, och tilloch med de dervid syssolsatta tyrverkarne känna den ej helt och hållet. Prinsessan Clotilda befinner sig uti intressanta omständigheter, hvilka inträdtisjette mänaden. Den partiela törstöringen af Luxembourgsträdgården börjas till parisarnes stora harm d. 1 nästk. September. Petroleumsbranden i Antwerpen vard. 19 d:s, tio dagar efter dess utbrott; ännu icke fullständigt släckt. En tjock svart rök steg alltjemt upp från den del at brandtomterna, der de stora petroleumsförråden legat, och då och då slogo lågor i vädret. Talrikt släckningsmanskap var med tvenne sprutor då ännu i verksamhet derstädes. Hollands armå skall nu äfven erhålla tändnålsgevär. Ett försök, som gjorts med ett nytt sådant, har lemnat det resultat, att man kunde skjuta 8 till 9 skott i minuten på ett afstånd af 1,400 steg. Till dessa gevär kunna vanliga patroner användas, och de hafva blott den olägenheten, att pipan blir efter 80 till 100 skott för varm, för att man skulle kunna fortsätta skjutningen. Senare Post. Eftersom Preussen ej vill ingå på att besalkningarne i de annexerade länderna genom