SIhgIOTSDågdlåd Har nu upptagit SANS He behandling och börjar med att offentliggöra en artikel i petersburgertidningen Golos. hvars hättiga och pockande ton måste förundra. Ärtikeln är förnämligast riktad mot myntreformen i Finland, gonom hvilken detta land åtminstone tillsvidare kommit i ett oafhängigt sinansielt förhållande till Ryssland. Det heter deri: Uti Finlands finansiela förhållanden till Ryssland försiggår nu något, som ofrivil framkallar frågan: hvad är då egentligen Finland — en provins under ryska kejsaredömet, eller en skild stat, som lefver ett från ryska riket fullkomligen afskildt lif och som har i rätt att fullfölja sina egna finska statsintressen, oberoende af de allmänna ryska statsintressena? Ar Finland ett skilut rike, så är det väl begripligt i hvilken form reformen i myntsystemet derstädes sörsiggatt, hvarvid, såsom bekant, gangbarheten af ryska rikets assignationer blifvit tillintetgjord. Men i så fall är det omöjligt att förstå, på hvilken grund storfurstendömet Finland fortfarande gratis åtnjuter, och det i öfverflöd, de förmåner, hvilka borde åtnjutag endast al provinser, som utgöra en oskiljaktig del af ett mäktigt rike, och som medverka till anskaffandet af medel för upprätthållandet af denna makt. Om Finland är en provins under ryska kejsardömet, som endast genom ryska regenternas nåd är i besittning af särskilda rättigheter och förmåner, då är det äter omöjligt att begripa hvarföre denna provins icke erkänner såsom bindande hos sig det ryska papporsmyntets cirkulation med samma kurs, ofter hvilken i det cirkulerar i riket. Oss förefaller detta så mycket mera underligt, som den Finland högvederbörligen medgifna rättigheten att hafva ett eget myntsystem allsicke framkallat de åtgärder, som finnarne vidtagit. Oss tyckes, att vi ha rätt att fråga de personer, I som på ett eller annat sätt uti förestående fall haft inflytande på förvaltningen af HFinlands finanser: hvarmed och huru kunna de rättfärdiga det undantagsläge. hvari de ställt storfurstendömet i sinansielt och ekonomiskt hänssende? Det härrör, som det tyckes, doraf, att en del af sinnarno far vilse om Finlands rättigheter i förhållande till ryska riket. De torde komma ihåg, att Finland ej annat är än en rysk provins, förvärfvad af ryska vapen och alls icke förenad med Ryssland i en personalunion uti kejsarens person på grund af europeiska fördrag: det utgör en oskiljaktig del, en Rysslands tillhörighet, utan hvarje solkrättsligt förhållande båda länderna emellan. Ryska regenterna hade och hafva full rätt att i Finland införa den ena eller andra regeringsformen, dessa eller andra civiloch kriminallagar, lemna sina finska undersåter borgerliga och politiska rättigheter, eftersom regenterna för godt synes. Genom manifestet af d. 15 Mars 1809, efter fredsslutet med Sverlge, genom hvilket Finland införlilvades med Ryssland för everldliga tider, förklarade kejsar Alexander I, att han fann gods sastställa och bekräfta religionen, grundlagarne, frioch rättigheter, af hvilka hvarjo stånd i deta furstenuöme isynnerhet och alla undersäter, som det babodue, från den ringe till den höge, enligt dess kostitution varit i ätnjutande. Detsamma fustställdes genom kejsarne Nikolai och Alexanders försäkringar vid deras uppstigande på ryska tronen. Följer det månne håraf, att finnarnes rättigheter kunna förblifva fullkomligt oantastliga och orubbliga, äfven i de fall då i Finland uppstått ett herrskande pwti, hvilket satt sig i sinnet att draga fördel af sina råttigheter till uppenbar skada för hela ryska statens intressen? Naturligtvis har Ryssland, offrande vid Finlands eröfring sina pengar och sitt folks blod, icke afsett endast några sinnars lycka och välgång, utan ryska rikets intressen, och Finland, engång oaterkalleligen förenadt med Ryssland, måste bära följderna af en sådan förening, delande det rikes öden i hvars komplex det iugär, d äv anjutande fördelarna al föreningen, bör det lisa med af de olyckor, af hvilka Ryssland under tidernas lopp kan träffos. Vi glädja oss å sinnarnes vägnar. att, genom ryska regeuternas storsinthet, deras politiska rättigheter blifvit dem bevarade; men det tyckes i Finland finnas folk, som vida mindre än ryssarne förstå att uppskatta rätta halten af detta stosmne. Vi ryssar uppskatta, troligen mer än detta såtal finnar, de välgerningar som storfurstendömet åtnjutit al do ryska regenterna och särdeles af den nu regerande kejsaren ; men dessa, ehuru till antalet få, finnar se helt visst på allt det, som blifvit gjordt för Finland såsom på något pligiskyldigt, bindande. Vi vaga försäkra att de misstaga sig. Vi upprepa, att de Finland gifna försäkringarna äro bindande endast så till vida som srioch rättigheterna icke verka skadligt eller betungande för Ryssland; att betrakta saken annorlunda vore att förklara ryssarne lefva för Finland, vtan all reciprocitet å sinnarnes sida. Nyligen, med anledning af den offentliggjorda budgeten för konungariket Polen, uttalado vi var äsigt om de nackdelar, som för riket bärflyta deraf, att man ärskiljer finanserna för en eller annun af rikets delar. Men särskiljandet af konungariket Polens finanser har ej gått dität så långt, som såärskiljandet af Finlands finanser. Finland, gynnadt af de ryska regenternas ädelmod, Finland, som otvifvelaktigt drager nytta af att vara en provins under ett starkt, mäktigt, första klassens rike, ej endast skattar ingenting, ej offrar en enda rubel för upprätthållandet af denna makt, men drager dertill nytta af ryska rikets budget, då denna använder pengar för ryska trupper, hvilka bevara lugnet inom landet och värna det mot insall al fiender. Pet vill häraf synas som att man i Ryss land verkligen harmas öfver att Finland lyc UTA siocona finHonna harm 1. —