Galten, och den deri utfallande Arbogaän. Alla de; närvarande voro ense om, att Galtens utlopp, det smala Qvicksundet, borde både utvidgas och upprensas, hvarigenom icke blott det åsyftade målet, ett lägre vattenstånd i Galten skulle åstadkommas, utan jemväl en betydlig lättnad i den lifliga seglationen på denna farled vinnas, enär strömmen 1 Qvicksund vissa tider är så stark, att seglande fartyg kunna få vänta der flera dagar, innan de komma fram. Kostnaden för arbete antogs komma att belöpa sig till ungefär 45,000 rdr, af hvilken summa större delen dock borde af staten anslås, emedan större delen af den vattendränkta marken tillhör kronan. För att bestyra om uppmätning af den dränkta marken samt vidtaganågra andra för frågans lösning vigtiga anordningar tillsattes en komit, bestående af rytem. H. Tham på Stöbolm, kapt. Hellström på Skansen och frih. Gyl lenhaal på Ekeby. — — — dd OM De Improvi-atör. En hr Erik Petersen frår Norge ämnar i nästa vecka i Lund gifva en seanc: som improvisatör. Infödingerätt. K. M:t har d. 20 sist!. Juli tillå:it, att stud. J. J. Lunden, ehuru genom fod seln tillhörande Wisby stilt, må åtnjuta infödingsrätt inom Upsala stift Upsala universitet. kanslern har d. 14 d:s förordnat adj. i orientaliska litteraturen J. Th Nordling att under nu ingångna läsear upprätthåll: de prof. Hesse tillkommande föreläsningar och examina, från hvilka nämnde prof. i sin egenskap af unversitetets rektor under detta år är befriad. Prestmötet i Hernösand öppnades d. 14 d:s och bevistades af omkr. 100 deltagare. Chefsplatsen vid Kongl. teatrarne Ilernösands-Postens Stockholms-korrespondent skrifver bl. a.: Säkert finnes det ingen inom de båda k. teatrarna som ej bittert kommer att sakna baron Stedingk, hvars humanitet och rättvisa gjort honom älskad al hvar och en som med honom stått i den ringaste beröring. Jag vill alls ieke tala om det sätt hvarpå baron Stedingk styrt de två verk, som stått under hang förvaltning, ty detta har allmänheten haft tillfälle att sjelf bedöma och den har genom ett träget besök visat att den till fullo förstått att uppskatta det nit han utvecklat. Att döma ofter den erfarenhet jag varit i tillsalle alt samla under de senare åren, då jag då och kunnat kasta en blick i ställningar och förhållanden inom teatern, tror jag mig kunna säga, att man hufvudsakligast bör söka det lyckliga resultatet i det olika behandlandet af teaterpersonalen. För baron Knut Bonde voro sujetterna ljenslessjon, för amanuensen HyltEn-Cavallius dagsverkare och för baron Stedingk artister. Att kärleken till konsten skall fördubblas hos personer som behandlas såsom konstnärer är en naturlig sak, och att denna kärlek må ste utöfva ett förädlande och välgörande inflytande på publikens smak är äfven klart. Att baron Stedingks humanitet, öfverseende och godhet ofta blifvit missbrukade af sujetterna, tror jag, jag tror äfven att den nye chefen alls icke kan — om han äfven skulle vilja det — följa i sin föregångares fotspår, ty karaktärerna äro olika och individualiteten gör sig naturligtvis gällande såväl vid utförandet af ett embete som eljest, men jag tror ej att det skulle skada om br öfverste af Edholm ihågkom att skilnaden mellan artist och gardist är stor, om den också vid uttalandet af de båda orden låter helt obetydlig, och bestämdt skulle han icke förlora på om den der blåa blyertspennan, som. förd af baron Stedingks vänliga hand, så ofta utströk den plikt, hvartill en och annan sujett genom utt infinna sig några minuter för sent gjorde sig skyldig, någon gång framsöktes ur lådan. Hvarföre bara göra sig fruktad, kan det inte också ha sitt behag att göra sig älskad? Jag vill likväl ännu icke fälla något omdöme om den nya teaterchefen, ty det vore förhastadt; dessutom kan man först sedan nästa speltermin börjat något så nära sluta till hvilken väg han ämnar välja. Icke kan jag just påstå att det intryck han gjorde var behagligt, och dertill luktade hela kansliet disciplin, en parfym, som jag just icke är svag för. Om jag stode på förtroligare fot med hans majestät konungen, skulle jag hviska i hans öra: Välj Hvasser till teaterchef; den mannen duger ej blott till rolighetsminister, han duger äfven att styra dessa oroliga, heta hjernor, som kallas skådespelare; han eger i högre grad än någon annan förmågan att på ena handen draga en jernhandske och på den andra en silkesvante, och dertill törstår han i grunden huru en teater bör skötas. Han har varit med både i den dåliga och goda tiden, låt honom nu försöka sin lycka på egen hand, ers majestät kan derpå ingenting förlora och publiken endast vinna. — Men hans samhällsställning är för låg, invänder du. — Ja, det är sannt, han är bara hofkamrer, och det är visst icke mycket; men han är också en karl med hufvud, omdöme och snille, och det är mer än — till och med en nybakad hofmarskalk! Jag tycker dessutom, att det nu vore hög tid, att låta förmågan och icke rangen förvalta embeten som kräfva något mera än blott en tom titel. Väderleken och årsväxten. Från Upsala skrifves d. 18 d:s: Vaderleken är fortfarande ogynnsam för skörden Allestädes hör man ock med anledning deraf bekymmer uttalas. Ny råg har varit torgförd, bärande tydliga spår af den ogynnsamma väderleken. Rättelse. I den uti gårdagens tidning förekommande insända uppsatsen af Lekman står i 29 raden från ofvan: den hemliga lagen; detta bör vara: