förlamning, sade generalen: Hvad du är lycklig, min vän, som lider så mycket för ditt fådernesland, för den skönaste, den bästa och den ädlaste sak, för hemmets befrielse! En annan frivillig, på hvilken en granatkula söndersplittrat bäckenet samt skadat inälfvorna och som redan under hela natten legat i dödskamp och den häftigaste yrsel, utropade plötsligt, då han liksom i hänryckning blef varse Garibaldi: Caro generale, nu dör jag belåten, sedan jag sätt se dig och trycka din hand! Garibaldi böjde sig djupt rörd ned och svarade, i det han kysste den döende på pannan: Mod tappre kamrat, och om du verkligen dör, så är det för den ädlaste sak, för hvilken hvar och en at oss är beredd och ifrig efter att få lemna sitt lif! Tvä timmar deretter dog den sjuke med Garibaldis namn på läpparne. En annan korresp. säger: ÅÅfven här visade det sig, huru vördad Garibaldi är at alla trivilliga. Jag behöfde blott lör de sårade nämna generalens namn, för att på de bleka ansigtena tramkalla en flyktig rodnad af rörelse! och ett leende af stolthet och beundran. De flesta sjuka voro sårade i arm eller bröst. Oiwm vi blott haft bättre gevär! suckade mer än en, då han för mig omtalate aflaren d. 16:de, i hvilken de frivilliga blefvo som bekant efter det mest hårdnackade motständ tillbakakastade. Vid detta tillfälle blet ätven Nicoteras broder, hvilken tjent som menig man vid 6:te regementet, på slagfältet af generalen befordrad till kapten, emeflan han, sedan en fientlig kula genast i början at kampen bortryckt kaptenen för kompaniet, af egon drift tog befälet öfver detsamma och anförde det med lika stor ifver som skicklighet. Garibaldis mycket omordade blessyr på denna haus olycksdag har nu förlorat sin mystiska karakter. Det var ej någon österrikisk jägares väl riktade kula, som sårade generalen i benet, utan var blessyren en följd deraf, att ett italienskt gevär sprang söder, hvilket antingen var för starkt laddadt eller för svagt af ålder, för att ännu kunna användas i krig. Garibaldi ville naturligen ej lära känna den olycklige srivillige, som var orsak till hans sår, och han förbjöd uttryckligen anställandet af närmare undersökningar derom, för att icke skada en ung patriot. Om petreleumbranden i Antwerpen skritves derifrån d. 10 d:s: Tidigt idag morse uppkom elden i första våningen till firman Denis Haines stora varumagasin vid Place S:t Walburgh. Elden grep, oaktadt hastigt tillkommen hjelp, tort omkring sig, och vid middagstiden stodo fyra till hvarandra stötande ståtliga magasiner med oerhörda förråder af ull, guano etc. i ljusan låga. I källrarne funnos omkring 3,600 fat petroleum, af hvilka man kunde föra 800 fat i säkerhet, innan lågorna närmade sig. Aterstoden hoppades man kunna rädda genom att slå sand öfver. Omkring kl. half 3 hade man så till vida blifvit herre öfver elden, att faran var förbi för de närbelägna husen, fastän man ännu alltjemt befarade en explosion al den petroleum, som fanns bland de brinnande spillrorna i källrarne. Följande dagen kl. half 10 s. m. skress från Antwerpen: Elden tilltager förskräckligt. De kringliggande kloakerna och killrarne äro fyllda med petroleum, som exploderar; en stor del af staden kan blilågornas rot. I Amerika har den välgörande, från London bekante millionären Peabody tillkännagifvit sin afsigt att gifva 1 mill. dollars till de fattiga i staden Boston. Hvilka ofantliga årsinkomster kan man ej komma till! I Amerika uppskattas nu William B. Astor till 1,154,059 doll. om året; Jay Cooko till 625,000; Cornelius Vanderbilt till 623,960; William Wheatley, teaterentreprenören, till 380,000 dollars.