lar dem i två delar. Blockhusen byggas alldeles nere i jorden och deras skotthal äro an-. bragta i rak linie med jordytan. Skansarnes äro öfverallt, der det varit möjligt, anlagda så, att den inre sluttningen skyddas af denå vaturliga terrängen; på andra ställen har man zjort glaciserna så höga, att den inre sluttninzen är nästan alldeles skyddad för en rasanle eld. Dyppels, Als och Sundeveds fästningsverk äro försedda med en stor mängd: ifsmedel för trupperna. Baron Scheel-Plessen guvernören i Slesvig-Holstein) har fått befall-! ning om, att utskrifva det värnepligtiga manskapet i Slesvig och Holstein. Det 22och! 23:äriga manskapet skall bilda en kår om 5.000 man, som, efter hvad det säges förblir siggande i hertigdömena, tills den fått nödig ;tning. Med anledning af Preussens sista segar halva lyckönskningsadresser algått till kosdung Wilhelm från ett stort antal kommuner. Scheel-Plessen stöter ej på något motstånd nos folkstämningen, fastän Nordslesvigs symatier icke törändrats, och han har derför icke vehöft vidtaga stränga åtgärder; de tidringar, som undertrycktes af general Manteuflel. ha kvärtom sått tillåtelse att åter utkomma?. Lägger man härtill, att preussarne nu äfven skola beväpna ön Sylt på Slesvigs vestkust, kan man vara frestad tro, att den bit af Nordslesvig, som Danmark kommer att återfå, mera blir en strimma jord:, än hela det område, som den danska nationaliteten kan kalla sitt, såframt nationalitetsprincipen i sjelfva verket skall vara den bestämmande. Naturligt är äfven, att Preussen i Nordslesvig blott vill visa ett koketteri för nämnda princip, och att det äfven skall stanna vid koketteriet, omj kejsar Napoleon håller till godo dermed. Från Slesvig läsa vi i ett bref, dateradt den 27 Juli: Det har riktigt varit en tröst att se, att det likväl ännu finnes utsigt till, att Europa icke rent at glömt oss. Egentligen tvifla vi visserligen icke om, att gränsen blir flyttad längre sönderut, men frågan vän der sig blott om, huru långt, och vi ha ej någon riktig tro till, att ett segrande Preussen, hvilket står som Europas första stormakt, skall lemna den starka ställningen på Dyppel och Als. Men det tror jag alla här vara ense om, att en ny gränslinie från Åbenrå till Tönder, hvilken äfven skulle skilja oss trån Sundeved, Als och Flensbord är en ny olycka, ty nu är det likväl veterligt för hela verl den, att Danmark är ett törorättadt och plundradt land, men ett sådant afgörande skulle gifva det utseende al, att ha vederfarits rätt, och afskära allt hopp om att komma vidare. Dertill kommer, att förhållandet mellan Danmark och Tyskland aldrig skall kunna bli godt, så länge danskar skola regeras af tyskar. Jag tror mig derför uttala den i Slesvig allmänna meningen, då jag säger, att kan ej den nya gränsen bli en sådan, som verkligen skiljer mellan danskt och tyskt, vilja vi heldre bära olyckan något längre, förlitande derpå, att det kommer en tid, då våld och orätt skola få sin lön; må den vara långt aflägsen, slesvigarne skola ej tröttna vid att afvakta den. hn äkta tysk i Nordslesvig skrifver från I Åbenrå, att det ej kan antagas, att Preussen I skall vilja lemna ifrån sig hufvudnyckeln till hertigdömet Slesvig, Dyppelställningen samt Sönderborg och Als, der den preussiska armåen vunnit segrar, som kunna räknas bland de mest lysande i dess historia; men om det distrikter, som äro mest danskt sinnade (Als och Sundeved) icke kunna atstås, hvarför skall man då med Jutland förena sträckor, som reidan försonat sig med den nuvarande ställninI gon? — Vi fästa uppmärksamheten vid erkännandet at Als och Sundeveds stämning. I Skall nationalitetsprincipen nu verkligen bli den bestämmande nya rätten, då kan man ej börja dess tillämpning med att trampa den under fötterna i Nordslesvig, ehuru Nonitcursuppsatsen ingalunda inger förhoppningar om att Frankrike skall med verklig kraft antaga sig den här förtryckta nationalitetens sak. Om fredsvilkoren meddelas i Köln. Zeit. trån Berlin, att de der gjort ett gynusamt intryck. Preliminärer äro visserligen ännu icke i någon fred, men enligt hvad man från pålitlig källa erfer, skall Österrike neppeligen t I i i H j i i I I I i ater upptaga kampen. Innan Preussen kan i draga sina trupper tillbaka och det nya nordityska förbundet skall vara fuliständigt uppadt måste man vara beredd på diplomatia strider och parlamentariskt motstånd från befolkningens si a. Att besegra detta senare skall vara bland parlamentets uppgitter. Det berättas nu, alt konungen at Preusden sjelf varit för Sachsens sak. Han har neml., skritves det, i många år stått i det svänskapligaste förhållande till konung Johan sar Sachsen, hvars karakter han aktar och hedrar, och han ville ej följa de råd, som Bismarck gaf honom med bänsyn till Sachsen. bå en slutlig bestämmelse skulle fattas, nekade konungen at Preussen kort och godt sitt samtycke till Sachsens sönderstyckande, emedan han ej ville vålla sin gamle vän en så sitter sorg. Konung Wilhielm var orygglig. baktadt Bismarcks ifriga föreställningar. och 4 j i I i H i l I