Rattegangsoch PolissakerPoliskammaren. Från Wedbo härad i Småland anlände i Mändags till staden drängen Johannes Wallin. Andamälet för hans resa var ej smaläåndningarnes vanliga: i stället för att drifva oxar från hembygden skulle han till densamma homfora en häst, För detta ändamal hade hun af sin husbonde erhälliten summa penningar, af hvilken, då Wallin aukom hit till staden, 21 rdr återstod. Husbonden hade icke tillsagt honom att hushålla med stylrarne — det var honom nog att Johannes Wallin var smaländning. Också betedde sig Johannes, då han anlände hit till staden, på följande sätt. Okunnig om hvar lojenant Grönvall, hos hvilken han skulle ashomta hästen, bodde, vände han sig, för att erhålla vägvisare, till den trasigaste hamnbuse han såg. Den trasigaste bör vara den billigastes, tänkte han med sin enkla Smålandsfilos.fi. Det varför stöld från artilleriet afskedade Henrik Johansson Forss, om hvilken vår smäländning resonnerade på sådant sätt. Forss visade honom också ganska riktigt vägen till löjtn. Grönvall. Sedan detta var skedt erhöll Forss sin belöning på en krog. Johannes Wallin försummade icke heller att supa sin gäst och vägvisare till. En bekant till Forss slöt sig till sällskapet och flera supar tegos, ty Forss var ej lika pank som han var trasig och bjöd äfven han å sin sida den nye vännen från Getapuliens klassiska jord på en och annan -klar. Kom så aftonen och natten. Det blef fråga om hvar Johannes Wallin skulle tillbringa natten. Forss erbjöd honom att taga qvarter i hans eget sogemak — Levgrens ang. Det kostar minst, yrtrade Forss, och för det skälet gaf sig Johannes gevast. Kl. half 12 tågade Forss och Johannes ut ill ängen. I en inbjudande hövolm lade sig båda. Johannes anbefallde sig i sin skyddsengels vard och somnade. Att vara skyddsengel åt cn småländning är utan. tvifvel en sinecure, och dylika medföra ofta forsumlighet de få gånger som tjensten påtordr: Och så begaf det sig att då morgonsolen följande dag forgyl lande firmamentet äfven förgyllde Johannes Y lins slumrande drag, så hvilade icke längre Forss vid hans sida, och invid hans hjerta var det ytterligare ett tomrum — efter portmonnäen med de 21 rdrna. Naturligt var att Johannes Wallin blef dyster och lika naturligt att han genast anmälde saken i polisen. Emellertid hade en poliskonstapel på morgonen observerat att någon förde oljud i fSörliden, Han såg efter hvem det var, och igenkände f. artilleristen Forss, hvilken då syntes vara i mycket upprymdt tillstånd, bartetad och trasig som han för öfrigt var. Kort de efter fick konstapeln höra omtalas att en smaländning blitvit bestulen af en karl i grå trasig rock och barfotad. Da Forss var så glad till lynnet och beskrifningen för öfrigt just passade in på honom, fann sig konstapeln föranlåten att häkta honom, som då innehade 13 rår 62 Öre, hvarfö utom ban på en krog vexlat bort en eller ett par femmor. Vid polisforhöret om 8 ken påstod Forss, att småländaingen, som i honom igenkände sin vägvisare från föregående drug, misstoge sig. Han hade redan kl hall 10 begifvit sig hem. (En annan person säg dock Forss och Johannes Wollin tillsammans ännu kl. half 12 på natten.) De penningar F. innehade hade han so sjenat på cigarrför-äljning. Han påstod nemligen att han försält flera hundra st cigarrer om dagen, Enligt hvad som upplystes inskränkte sig likväl hans omsättning till omkring en bundt i veckan. Målet uppsköts. Forss införpassades till cellfängelset. En hel del polska undersåter, mest qvinnor. enär deras män befinna sig på handelsresor inåt landes, hade igår blitvit uppstämda till pohskammaren. deflor att de utan att dertill ha erhållit tillstånd drifvit handel härstädes. De bötfälldes samtliga till minst. bötesbeloppet eller 5 rdr. Kronoarbetskarlen Sven Bengtsson, som nyli gen hemkommit från en sejour på Karlsborg, stod i går inför poliskammaren, anklagad derföre att ban, knappt hemkommen, börjat misshandla hustrun och för ojrig lelva oregerligt i hus t Da han vid sin affärd till Karlsborg fällt hotelser mot hustruns och barnens lif, hade de efter hans återkomst följt hans sor hafvanden med uppmärksamhet och en gansunnit, utt han förehade misstänkta xperimem er med ett par skarpslipadie rakknisvar. De passade derföre på e: tillfälle och undangömde rakknifvarne, något hvaröfver han visade stor förtrytelse IIan begaf sig sede mera ut med vågra kläder, hvilka han pantsatte a pantlänckontoret. För de penningar han sålunda erhöll köpte han en pistol, hvilken ban skarp addade och bemförde. Han hotade nu att skjuta hustrun först och sig sedan, men polis tillkallades och tog bofven i förvar. Vid polisförhöret i Thorsdags nekade han att ha haft de afsigter eller fällt de uttryck man tillskref honom, och påstod att det var hustrun som var skuld