sårades. Man sköt från batteri på batteri. Ivarken vi eller österrikare hafva tagit etti steg utanför våra ömsesidiga ställningar. Då; nan från båda sidor fick se, att elden ej uträttade något, upphörde man med densamma. Underrättelserna från vesttyska krigseatern bekräfta, att preussarne vunnit en betydlig seger vid Aschaffenburg och derigenom förhindrat bairarnes och förbundstruppernas påtänkta förening. Om striden vid Kissingen d. 10 d:s meddelar en baiersk tidning: Den 10 Juli var en varm dag för våra trupper. Redan dagen förut hade striden börjat vester om Buchenau närheten at Geroda och fortsattes i riktning mot Hammelburg och Kissingen. Kissingen försvarades hårdnackadt af de baierska trupperna. Vägen till saltverket och de kringliggande höjderna var besatt med kanoner. Våra artillerister märkte snart, hvilka fördelar de åstadkommo, drogo af rockarne och sköto vid bästa lynne. Tändnålsgevären, hvilkas kulor redan i början gingo högt öfver deras hufvuden, blefvo efter några timmars förlopp osäkra och gjorde ej ens på nära håll den verkan man väntade. Preussarne besvarade för öfrigt vår eld mycket lifligt och besköto oaflåtligt Kissingen. Lyckan vexlade ständigt, och striden vid IIammelburg blef äfven oafgjordEn korresp. lemnar från Turnau denna målande skildring: I bangårdens väntsalar lågo här på torftiga halmbäddar bredvid hvarandra ofta hundradetals svårt sårade österrikiska och preussiska soldater om hvarann; läkarnes amputationsinstrumenter voro endast i alltför itrig verksamhet, och mången krigare utandades här sin själ, fjerran från hemmet; deremellan talrika barmhertighetssystrar och diakonissor i deras tysta, menniskovänliga verksamhet, äfven Johanniteroch Malteserriddare med det röda korset på den hvita armbindeln, hvilka till en del uppslagit sin lufvudstation i Turnau, hvarifrån de halva uppsigt öfver sina olika sjukhus. Namnet Turnan skall äfven stå i outplänligt minne hos de många, ofta i smärta och sorg upplösta lickor och makar från hela Preussen och äfven från Österrike, hvilka ofta skyndat hit ångtifrån, för att vårda sina sårade män, fäder och bröder och nu irrade rådlösa, nästan lörtviflade omkring i Turnau, der de uppsöka vardera sin i de många lasaretten med de tusentals sårade. Dessa damer måste ofta vara glada om en marketentare ville mot penningar och goda ord taga dem med sig på sin eländiga kärra eller om bekanta officerare skaffade en trång sittplats på en fouragevagn bredvid en smutsig böhmisk fordräng. Jag nar sjelf sett två unga och förnäma damer, löttrar till en högre österrikisk svårt sårad stabsofficer, åka från Turnau på en pinnvagn nidtemellan 20 såsom rekonvalesconter till devas olika truppafdelningar återvändande preussiska soldater.