— Ja visst, så fort vi först gjort ett par turer här uppe. Om ni ville vara af den godheten att förbereda allmänheten derpå skulle ni göra oss en stor tjenst. — Med mycket nöje! Nu har jag gjort det. Det var första och enda gången jag haft äran att samtala med Nordens Ikaros, och jag skulle icke ha refererat detta samtalet heller, om jag icke öppet blifvit uppmanad dertill, men ännu kan jag icke tänka på mannen utan viss beundran. Sjelf har jag en medfödd oöfvervinnelig rädsla att gå till våders och det sönes mig derföre allaredan käckt nog att göra en fart i luften äfven om den endast går uppefter väggarne, men hvad jag tinner ännu mera beundransvärdt, det är den själsstyrka som erfordrus för att utan att bli yr i hufvudet uppreva ett slikt försök i en stad, hvarest man förvärfvat sig en sådan namnkunnighet att hvarenda barnunge smågnolar: Den går inte, Granberg!