mare upplysningar: Grefve Mensdorfs, som af kejsar Frans Josef skickats till högqvarteret, har tillställt kejsaren en berättelse, af hvilken framgår, att af 250,000 man, som nordarmeen utgjorde vid fälttågets början, voro redan d. 8:de d:s 100,000 man, hvilkas cadrer äro orörda, sammandragna vid Olmitz. Hvad de soldater angår, som tillhörde de värst åtgångna och upprifna kårerna, hafva af dem 40,000 man kunnat förena sig under deras fanor och förstärka armen vid Olmitz. Antalet döda, sårade och fångna uppgår till 40,000. At återstoden hoppas man kunna samla ihop ytterligare 60,000 man och sålunda bringa armåen vid Olmiitz upp till c:a 200,000 man. — För närv. koncentreras vid Wien alla de öfverkompletta 5:te bataljoner, som tillsammans utgöra en styrka af 80,000 man ungt manskap. De skola komma att stödja sig vid de tvenne armåkårer, som anländt från Dalmatien och utgöra 50,000 man. Dessutom har sydarmen redan afsändt 30,000 man, för att betäcka Wien. F. n. finnes således en krigsstyrka af 160,000 man samlad i det förskansade lägret vid Florisdorf, norr om Wien, kanske redan tillökad med en stor del af fältarmäen från Venetien. — Österrike förfogar således snart, kanske nu tillochmed, öfver tvenne armer. Armeen vid Olmitz (hvilken onl. annan uppgift dock dragit sig mot Donau äfven den) skall utgöra en styrka af 150,000 till 200,000 man krigsvana trupper, hvilkas mod icke lidit genom de många nederlagen i Böhmen. Armåen i det förskansade lägret vid Florisdorf skall inalles utgöra 210.000 man. Sålänge, — säger en korresp. — sålänge det österrikiska kejsardömet kan stödja sig på en armå om 100.000 man, är det ej ute med detsamma. Den italienska armeen under Cialdini, som tyckes tillsvidare lemna fästningsfyrkanten, framrycker mot Padua. Italienarne vänta sig der on strid, ehuru denna är föga sannolik, alldenstund österrikarne på alla håll påstås med stor hast ha lemnat Venetien, med undantag at garnisonerna i fästningarne. Sannolikt är det lalienarnes afsigt att från Padua skyndsamt vika af mot öster och marschera rakt på det c:a 5 å 6 mil derifrån belägna Venedig, om de ej hindras på något sätt af den franska flotta, som i Lördags skulle afgå från Toulon till Adriatiska Hatvet. I sjelfva Venetien har underrättelsen om den mellan Österrike och Frankrike ingångna öfverenskommelse väckt ett jubel, som helt säkert skall bidraga till att mildra de mest lättretliga italienarnes förtrytelse, och detta jubel är lätt insedt; ty Venetien har ej allenast blitvit österrikarne qvitt, utan har ätven sluppit itrån ett tvångslån om 12 millioner gulden. Från vest-tyska krigsteatern föreligga ännu icke några uppgitter, som fullständiga de sista telegrafnotiserna derifrån. Dessa återigen synas antyda, att bairarne slagit preussarne och tillfogat dem betydande förluster, eftersom de förra lyckats åter besätta Kissingen. Från Frankfurt meddelas, att förbundsarmeen derstädes är öfver 90,000 man och står i en förskansad ställning norr om staden. Dess öfverbefälhafvare, prins Alexander af Hessen, har låtit förklara den preussiske befälhafvaron, general Falkenstein, att han ej vill angripa preussarne, men deremot energiskt försvara staden. Om förloppet af bemedlingsunderhandlingarne förljudes intet pålitligt.