Senare Post. De preussiska trupperna hafva redan besatt Brimn! Detta skedde i torsdags, och i fredags ditkom preussiska högqvarteret. Nu ligger raka vägen mot Wien framför de segerrusiga preussarne, och de skola utan tvifvel ila framåt med vanlig hast, väl vetande att detta är bästa medlet att alldeles krossa österrikarne, om dessa i en ny drabbning besegras. Denna nya drabbning förestår, och med spänning och oro afvaktar ve rlden, hvad utgång densamma skall få, ty deraf beror så ofantligt mycket. En seger nu för de österrikiska vapnen, och den gamla kejsarstaten skall åter höja sig och modet återvända; ett nederlag till, och stormakten Österrike är för alltid utplånad från kartan, ty Preussen är obarmhertigt, och kejsar Frans Josef har af sin kusin Wilhelm intet undseende att vänta. Det kan ej nekas, att situationen är betydelsefull, ja, en af de betydelsefullaste i Europas, i verldens historia. En af de äldsta staterna i vår verldsdel står nära att för alltid sjunka ned till en svag makt af andra rangen, och detta några månader förr än båtven i Rom berökxas det sista understöd som ännu återstår för honom: de franska trupperna i den eviga staden. ven i Rom delade Kejsaren i Wien och påfen gång sig emellan väldet öfver vår verldsdel; de herrskade med jernspira. Båda voro stundom oense sinsemellan, men alltid ense då det gällde maktutvecklingen utåt. Det var Sveriges söner under Gustat Adolf som först bröt ned en del af denna folkfientliga makt. Nu står den nära att alldeles försvinna, ehuru vi likväl hoppas, att Österrike skall, med vidgadt folkvälde och nytt styrelsesy stem ännu lefva, för att bilda någon motvigt mot det påträngande farliga ryska elementet. Österrikes kejsare måste skynda att tillfredsställa sina befolkningars önskningar, särskildt Ungerns, ty Preussens plan är uppenbar. Dess officiösa tidningar upprepa numera ständigt: ,Om kriget fortfar, är det intet, som hindrar Preussen från att taga de österrikiska Jillstammarne under sitt beskydd och understödja deras nationala fordringar, men isynnerhet att framtvinga undanrödjandet af den tryckning och de svårigheter, under hvilka Ungern sudkar. Ja, det preussiska öfverkommandot i Böhmen har ju tillochmed uttärdat en proklamation på och tyska språken, hvari det heter bl. ulle vår rättvisa sak segra, skall måhända äfven det ögonblick inträffa för Böhmrarne och Mährens innevånare, då de kunna liksom ungrarne få sina nationala önskningar förverkligade. Måtte då en gunstig stjerna för alltid grundlägga deras lycka: Kejsar Frans Josef ser häraf, hvad han har att rätta sig efter, och att han måste påskynda afgör andet af de svälvande författningsstridigheterna i Ungern, emedan han annars lätt löper fara att äfven i denna punkt bli ötverflyglad af sin fiendes öfverlägsna verksamhet och snabhet, hvilken genast griper och begagnar hvarje medel till att försvaga motståndarens hjelpmedel. De sista berättelserna från Pest antyda, att man i sjelfva Ungern motser en afgörande vändning i forsattningsfrågan. Kejsarinnan anlände d. 9 d:s till Pest och mottogs med allmän hänförelse. Kejsaren har utfärdat ett upprop till ungerska folket, hvari han uttalar såsom sitt fasta hopp, att Ungerns krigiska söner skola frivilligt strömma till fanorna, för att försvara härd och fosterland. Deaks organ ,Pesti Ilirnök säger: ,Vi begära blott ett kungsord, och ur Ungerns heliga jord skola uppstå krigarskaror, hvilka skola visa fienden, att de nu som förr äro redo till att offra allt, för att häsda Osterrikes storhet! Det ordet är ett löfte om Ungerns sjelfstyrelse och oafhängighet — det skall äfven uttalas, om det ej redan blifvit uttaladt. Om Österrikes utomordentliga ansträngfin IjMyFANm gammandracganaa af an trunnuatirla