ME tränga till Skalicz och derifrån till Josefstadt.j!ö Vid Nachod mötte den 6:te österrikiIP. ska armekåren, under fältmarskalk Ramming. m preussarne. En strid uppstod, hvilken synestte hafva ändats utan något resultat, emedan ra österrikarne drogo sig tillbaka, hvaretter preusni barne besatte höjderna vid Shalita, der Öster-srikarne åter mötte och efter en 5 timmar ni ihällande häftig kamp stormade de at preus Ik arne besatta höjderna. Vid midde zstiden pe förnyades kampen med ökade krafter fran v. Neustadt på preussarnes sida, utan att dej tl dock lyckados boruränga österrikarne. Preus-ÅB sarne skola hafva törlorat mycket i kanoner fd och fångar. Om resultatet af kampen ärofis dock de österrikiska och preussiska uppgår terna alldeles motsägande. De törra äga, aud preussarne måst gå ullbaka öfver gränsen in i Schlesien, de senare deremot att österrikarne FJ måst vika och draga sig tillbaka till Jaromir härvid synes man dock sammanblanda Stemmety och kronprinsens skiljda trupper. Timesanser det och for alldeles odisputabelt, att österrikärne segrat. Man tror dersor temligen allmänt, att planen om att förena preussiska trupperna under kronprinsen till kombinöradt angrepp mot österrikarne vid Pardubitz, alldeles strandat. y Den tredje stridslinien är preussarnes inFö tall i österrikiska Schlesien, der de utan synnerligt motstånd besatte Troppau, troligen med afsigt att tränga fram till Olmitz. En fjerde stridslinie är den, som pret sarne gjort genom sitt infall i Galizien, hvarest de likväl bletvo tillbakaslagna vid Oswiecen på gränsen och måste efter 10 timmars kamp med stor förlust draga sig tillbaka. Sammanslår man nu i sin helhet dessa olika detaljer, vill det synas som att preussarne på sin högra flygel snart skola stå i närheten af den österrikiska hufvudstyrkan och komma att, kanske fortare än de tro, leverera en afgörande drabbning på denna kant. Det kan likväl vara en möjlighet, att det missöde, som enl, all sannolikhet drabbat preussiska kronprinsen och förhindrat denne från att kunna för en tid med kraft operera, skall något hejda Friedrich Karl. Nen i så tall skall nog österrikiska armån på denna sida söka upp honom, såframt icke andra oförutsedda omständigheter komma emellan. Allmänt förklaras, att orsaken till preussarnes så plötsliga framgångar är deras Åundnalelngewehr, med hvilka de skjuta 5 a 6 skott, medan österrikarne med sina gevär blott skjuta ett. Det är samma fördel för preussarne som den de hade i kampen mot danskarne, och man kan lätt inse, att unga vid elden ännu ovana trupper måste bli öfverrumplade, för att icke säga förskräckta, då de så ölversållas af projektiler. Sedan man hunnit vänja sig vid smattrandet, skall preussarnes så mycket omskrikna gevär likväl icke vara så sarligt. Det är förträlfligt vid en rask och snabb kamp, men då denna drager litet ut på tiden, är geviret ej längre så skjutbart och kan lätt motvägas. Det synes likväl för alla händelser vara visst, att det är en pligt för hvarje stats militär-myndigheter att skyndsammast möjligt förse de resp. armöerna med snabbt skjutande gevär, på det icke en öfverrumpling må — så som nu varit nära att ske — alldeles afgöra ett vigtigt krigs utgång. Den hannoveranska armåen har, som bekant, kapitulerat, efter att hafva vid LangenSalua sträckt gevär. Om hannoveranske konungens och kronprinsens öde förnimmes ännu ingenting närmare ; det heter blott, att de git, vit sitt hedersord på att under närvarande krig ej mera strida mot Preussen. Troligen skola de tillåtas att efter behag slå sig ned på något ställe utanför Hannovers gränser. Officerurne ha älven mäst lofva, att ej vilja strida mot Preussen; soldaterna ha blifvit afväpnade och hempermilterade samt all krigsmaterielen utlemnad till Preussen. Af de kanoner, som fräntagits hannoveranarne, ekall bildas ett nytt preussiskt batteri, hvartill redan utnämnts officerare och uttagits manskap ur de andra artilleribrigaderna. Sedan sälunda den nordliga delen af Tyskland sullständigt kommit i preussarnes makt och hvarje försök till väpnadt mots ånd kan anses omöjligt, emedan Preussen är i besittning af dessa staters materiela hjelpkällor. och medel att föra krig, vänder den preussiska aktionen sig med vanlig snabbhet mot de stater, som man tillsvidare lemnat i fred, så långt det gillt att utföra vigtigare saker. Fursten af Ilohenzollern, som är militärguvernör i preussiska Rhenprovinsen, har samtidigt med underrättelsen om hannoveranarnes kapitulation, d. 29 d:s, utfärdat en proklamation, hvari han tillkännagifver, att preussarnenu skola marschera mot Mainfloden och att storhertigdömet Nassau måste betraktas som fientligt område, estersom sydtyska trupper inträngt i den preusSiska enkläven Wetlar. Föremälet tör preus sarnes operationer blir troligen besättandet a! Nassau och Hessen-Darmstadt samt riksstaden Frankfurt och förbundsfåstningen Mainz Troligen skall detta tillkännagitvande sätta litet mera lif i spelet på denna kant och en 1 na till att ra HA RIS 1