Likaså hr Wallenbergs 4:de förslag, att mötet skulle uttala sig för, att uet engelska skeppsmätningssättet måtte af de skandinaviska staterna antagas, IIrr Melchtor, Smith-Petersen och Wallenberg visade hvilka högst betydliga förluster, som tillskyndas de nordiska rikenas sjöfart derigenom att deras fartyg måste i England mätas om samt genom de drygare asfgifter, som drabba faygen om genom den summariskmätningen, deras drägtighet upptages. såsom understundom sker, ända till 20 procent större än den verkliga. IIr Smith Peterseo upplyste, att den engelska sjöfartslagen af 1861 innehåller det stadgande att den mätning, som verkställes i länder, hvilka antagit det engelska mätningssättet, skall i England erkännas. Man var allmänt ense om, att den teoretisk: noggrannhet, som i hvarje land må tillägga der brukligt mätningssätt, blir väl dyrköpt, då den skall gäldas med sådana nationalförluster, som de här antydda. l.jerde sektionen. Förhandlingarna började med diskussionen öfver första frågan, angående önskvärdheten af en lag i Sverige mot öfversättning och eftertryck, i likhet med den i Denmark och Norge redan befintliga IIr. Hedin och Sohlman uplyste härvid, att en dylik lag redan sista riksdagen varit föreslagen, hvilket förslag af lagutskottet ej blifvit behandladt, emedan det ansågs beröra tryckfrihetsförordningen och således borde behandlas såsom grundlagsförändring. Den senare önskade denna lags antagande af det skäl, att den fanns i de öfriga skandinaviska länderna, ty eljest förändrade den föga i nu bestående faktiska förhållanden, enär den blott under en tidrymd af 9 månader betryggar författarens rätt att ej blifva öfversatt Han önskade derför utt man framdeles skulle gå längre, och uttalade en temligen summarisk dom öfver den klena beskaffenheten såväl af danska öfversättningar af svenska arbeten som öfver de original, som mestadels blifvit ölversatta, nemligen våra fruntimmersromaner, hvilka blott förmentes vara ett uppkok på någor eller några af de hundra romaner, de resp. försattarinnorna förut läst, och således sakna egna idcer och svensk prägel. Hr Hedlund älskade deremot öfversättningarna, ty de gingo ned till folken, som ej kunde läsa originalen, Till dess att skriftspraken kunde mera närma sig hvarandra, det lyckligt, om idgcerna på detta sätt meddela sig. Deremot borde: författarens rätt skyddas, hvarför tal gerna biträdde det väckta förslaget. Hr Ploug ansåg äfven, att föga mer kunde på praktisk väg vinnas, och försvarade äfv n öfversättningar såsom ofta berättigade, till dess större kunskap i de olika språken blilvit utbredd. Såsom exempel anfördes, att en latinsk grammatik, utgifven af en dansk, nyttjades i öfversättning i våra skolor; likaså Berlins naturlära i Danmark. Danska allmogen läser Fänrik Stäls sägner i öfversättning. och mot detta sätt att tillogna sig dem borde väl inga hinder uppställas. — En intr it episod, ehuru föga till saken hörande, utgjordes af några repliker af hr Hedlund, dels gent mot hr Blomstrands pastående om vår fattigdom på poesi, dels hr Sohlmans beskyllning om bristande svenskhet hos våra författare. Sektionen stannade i beslutet att förelägga mötet det förslag till resolution: Att en lag borde utfärdas i Sverige, skyddande författarens rätt mot eftertryck och öfversättningar, på samma sätt som i danska lagen skett. Afgörandet af ett af hr Woeilbach föreslaget atilllägg rörande kopiering af konstverk uppsköts. Diskussionen öfver andra punkten rörande årliga gemensamma konstutställningar uppsköts likaledes, sedan hr Weilbach åtagit sig att till i dag skrintligen sormulera detta förslag. — Med anledning af försl get om likformiga statistiska redogörelser uppläste hr Berg det af komiterade uppsatta utlåtande, innehållande hufvudsakligen följande förslag till resolution: 1) att sådana femårsberättelser, som i Sveriges och Norge afgifvas af landshöfdingar och amtmän, äfven måtte införas i Danmark; 2) att de böra innehålla ej blott uppgilter öfver lokala egenheter utan ock tillfällen till jemförelser; 3) att på grund af dessa provinsiella femårsberättelser ett sammandrag måtte uppgöras; samt 4) att de tre ländernas genom de centrala embetsmyndigheterna gilva upplysningar om handel, sjölart, inoch utförsel, tull m. m. måtte ordnas så likformigt, att jemförelsen derigenom underlättas. Detta förslag antogs utan votering såsom s ktionens beslut. — Första punkten i hr Hedins förslag afgjordes äfvenledes i likhet med det af dertill utsedda komiter de afgifvet förslag, men skulle ej framläggas till afgörande af mötet i sin helhet, förrän äfven angående de öfriga punkterna blifvit beslutadt. Allmänna sammanhkumsten började något efter kl. 1 under hertigens af Östergåtland ordförandeskap. Bland de närvarande märktes flera af statsråden. Etatsrådet Schorelin redogjorde, i egenskap af referent för 1:a sektionens afdelning för mått, mal och vigt, för dessa förhållanden, och stannade mötet vid beslutet att godkänna de af sektionen antagna här ofvan införda resolutioner. Beträffonde myntförhållandena, för hvilka redogjordes af statsrådet Helliesen, beslöt mötet att såsem sitt beslut antaga den resolution, som blifvit föreslagen af hr Wallenberg. Detta skedde dock först efter votering med 65 röster mot 62 eller 63 och sedan såväl de begge sörslagsställarne som ett par andra talare vidlyftigt yttrat sig i frågan. Lektor Blomstrand, som väckt ett särskildt lörslug om den svenska speciens förändring till likhet med den norska och danska, återtog detsamma. D:r Rothe refererade 2:dra scktionens arbeten och dess resolutioner, hvilka utan omröstning antogos. Mot desamma framstäldes anmärkningar af frih. A. C. Raab och sektionens v. ord!. prof. Broch. Den 3:dje sektionens sekreterare, doc. Arnberg, refererade dess arbeten och började soredragningen af de utaf sektionen antagna! resolutioner, af hvilka endast den första hann underkastas mötets pröfning och blef utan votering antagen.