Korrespondens från Köpenhamn. Den 13 Juni. Så otroligt det än låter, är det likväl säkert, att det i dessa dagar går liksom en skandinavisk fläkt genom de härvarande regeringskretsarne, och finansministern Fonnesbechs förklaring från valtribunen om konungens aktning för den skandinaviska tanken är ej långt itrån att vara ett program för ett mycket betydande omslag i den danska politiken, hvilket är i färd med att göra våra redan förut något svaghufvade reaktionärer alldeles yra i mössan. Här talas sålunda ganska allmänt om en allians mellan Danmark och SverigeNorge, understödd af Frankrike, och man vill veta, att den nuvarande franske utrikesministern, hr Drouyn de Lhuys, som varit mycket verksam vid frågans bringande på tal, blitvit af den anledning dekorerad med Elefanterorden, hvilken som bekant mycket sparsamt utdelas. Relata refero — ehuru det kan synas helt naturligt, att Frankrike, då den allmänna politiska ställningen tecknar sig till att antaga en alltmera kritisk vändning, gerna vill, att de skandinaviska staterna skola stå nära sammanslutna, för att kunna föra sin i Slesvig betryckta nationalitets talan. Svängningen kan dock möjligen hafva gemenskap med en slägtförbindelse mellan svenska och danska konungahusen, hvilken nu allmänt och med temlig bestämdhet omtalas af det alltid beställsamma ryktet. Man vill neml. veta, att en förbindelse påtänkes mellan vår kronprins Fredrik och prinsessan Marie af Nederländerna, en yngre syster till drottning Lovisa af Sverige. Prinsessan, som är två år äldre än kronprinsen, tillhör ju ett af de rikaste furstehusen i Europa, skall skaffa sin gemål en ansenlig hemgift — och är således ett förträffligt parti, tillräckligt för att tresta den alltid om sitt hus och sina barn måne familjefader, som bär Danmarks krona. Huru det nu än må förhålla sig med regeringskretsarnes omsvängning till skandinavismen, är det säkert, att de män, som en tid i tysthet ifrigt arbetat för åstadkommande at en skandinavisk sammanknytningspunkt här i Danmark, nu framträda öppet. Första verkan deraf är den Nordiske Folke-forening i Danmark, som nu bildats och består af ej mindre än nära 1,000 medlemmar, af hvilka flera äro från Jutland, der de skandinaviska tendenserna utbreda sig desto bättre mer och mer bland allmogen. Den nordiska folkföreningen har såsom mål uppställt: Att genom alla lagliga medel verka till största möjliga samlif och samfärdsel mellan de tre nordiska folken och till förberedandet af de trenne rikenas sammanslutning, så att de bilda en politisk enhet utåt, med bibehållande af hvardera rikets inre sjelfständighet. Jag behöfver icke säga eder, att en af de itrigaste och verkseammaste kämparne för denna sak är d:r osenberg, hvilken ej skyr några uppoffringar för den nordiska enhetssaken. Augustilöreningen deremot har i dessa dagar lidit den smäleken att konseljpresidenten, grefve Frijs, slutligen funnit det passande att utträda ur en förening, som under sin tillvaro allt hittills endast kan uppvisa en lång följd af prostitutioner och hvilken tyckes mer och mer bli en lekboll för ett par ungdomliga medlemmar af styrelsen, hvilka här förtjent sina gyllene sporrar och det hån, som under lång tid varit knutet vid deras namn. De sista valen ha ock på det mest slående sätt bevisat föreningens fullständiga maktlöshet. Af dess medlemmar ha endast tvenne blitvit valda, och den ene af dessa, Fischer, kan anses för en anonym medlem. För att göra sig ytterligt komisk, hade föreningens styrelse visserligen i ett dekret, som ett par dagar före valen inrycktes i Flyveposten och Rigstidenden, uppmanat medlemmarne att gilva sina röster åt bemälda grundlagsförslag, alldenstund det likväl gaf de konservativa intressena någon garanti, men detta förhindrade dock icke en at sällskapets korysser, general Harbou, att ställa sig som nej-kandidat i År-A. hus, lika litet som det förhindrade föreningens (1 tidningar från att uttala sig om valen på ett sådant sätt, att det var tydligt, att de af ingrodt hat till det nationalt liberala partiet oakö tadt den gifna lösen gerna skulle sett, attJ nejarne kommit i majoritet. Man hoppas attl: Augustiföreningen skall i nästkommande Au; gusti månad två årig nedstiga i sin graf un-I. der en kantat af Michael Gjörup, som dikta-J j I Il E 1 de så herrligt på föreningens kalas om — komposten. Ni har af tidningarne redan sett, att er förste Monitor John Ericsson varit här och rönt allmän uppmärksamhet. Alla, och de äro tusental, som besökt den, äro enstämmiga uti ; Att masa hafölata färakam manada 42 1