masd 10 fIHCHen med. Kand. 11). HJ)OTTD. Rättegångsoch polissakerPoliskammaren. I Mändags tillkännagafs i poliskammaren af direktören vid härv. cellfängelse att för poststöld häktade t. s. postiljonen Olof Dill förmåtts bekänna att han verkligen begått det brott för hvilket han blifvit tilltalad. Med anledning häraf företogs i går förhör med såväl Dill som hans soljeslagerska Maria Rönn, hvilken i öfverensstämmelse med ankommet telegram äfven blifvit häktad, ehuru ingenting direkt besvärande mot henne förekommit. Förteckning hade blifvit af åklagaren uppgjord öfver de penningar som af Dill vid häktandet innehafts och uppgick summan af dessa till rdr 2,613: 28. Då Dill inkallats berättade han angående tillgreppet följande. — Han skjutsade d. 1 Maj posten frän Östersund till Torp, på vägen till Sundsvall. Utom den öfriga posten emottog han en mängd tidningar och lösbref. Då han på första stationen skulle aflemna en del af dessa, märkte han att bland dem äiven funnos några rekommenderade bref, hvilka naturligtvis genom misstag skulle kommit dit. Han hade redan under förliden vinter beslutat att begisva sig till Amerika, för att bli sin hastru qvftt, och likaledes hade han förut vidtalat Maria Rönn att vara töljaktig på denna resa, för hvars företagande han egde en hopsparad summa af 520 rdr. Då han emellertid, såsom nyss nämndes, fann att de rekommenderade brefven kommit ibland de lösa uppstod för första gången hos honom tanken på att tillgripa de förra, hvilket han också gjorde. På sista poststationen öppnade han brefven och tog ut penningarne, utan att dock vid detta tillfälle granska dem, hvilket först skedde sedan han kommit till sitt logis i Torp, hvarest han skulle vända. De tillgripna penningarne räknades då af honom oeh uppgingo till en summa af 2,800 rdr. Kuverterna kring brefven kastade han ifrån sig på sidan af landsvägen emellan Borgsjö och Torp. Han återvändo derefter till Östersund. Då han skulle företaga den derpå i ordningen följande resan till Torp hade telegram ankommit till Ostersund derom att de till Stockholm adresserade, rekommenderade brefven derifrån saknades. Postinspektoren i Östersund, Sodenstjerna, skulle då ha frågat D. om han erinrade sig hvem som var inne på postkontoret, då ifrågavarande post exbedierades, utan att likväl någon misstanka mot D: vid tiilsället uttrycktes. Då polismästaren yttrade, att de rekommenderade brefvens läggande bland lösbrefven vore ett slars, som knappt vore troligt, påstod den tilltalade att slarf ofta egde rum såväl å Östersunds som Sundsvalls postkontor. Polismästaren anmärkte vidare, att den summa D. uppgaf sig ha tillgripit, eller 2,800 rar, vore vida mindre an den som saknades, alldenstund man uppgifvit det minst 4,000 rdr blifvit stulna. Härpå svarade D., att det ej vore underligt om någon annan passat på tilllället och tagit resten, hvarefter skulden för alltsammmans kunde kastas på den som begått den första stölden. Dessa insinuationer, hvilka den tilltalade uttryckte i temligen dunkla ordalag, förefalla dock alltför otroliga, hvadan det är sannollkt att han, såsom ofta är brottslingars sed, icke förmått sig att erkänna sitt brott i alla dess detaljer, oaktadt straffet måste bli lika stort. Han uppgaf vidare, att han, som afsändt Maria Rönn till Stockholm innan han sjelf dit afreste, köpt diligensbiljett för henne till Sundsvall och dessutom lemnat henne 20 rdr i respenningar, med villsägelse att hon efter sin ankomst till Stockholm skulle passa på då de norrländska ångbåtarne anlände, för att möta honom. Då han ankom hade hon emellertid försummat sig, hvadan de först på aftonen råkades på skeppsbron, Han gal henne sedermera icke några penningar under resan, men betalade hvad hon köpte och bekostade de öfriga utgifterna. Han visste ej huru mycket penningar som åtgått för dem båda, men yttrade att han utgttvit de 520 rdr han sjelf skulle innehaft och vidare skilnaden emellan det hos honom återfunna beloppet 2,613: 28 och den stulna summan 2,800 rdr. Han hade aldrig nämnt något till Maria Rönn om att han stulit penningarne. I tidningarne hade han väl sett efter om något der nämndes om att han vore misstänkt för stölden, men icke anträffat någon så beskaffad uppgift. Maria Rönn inkallades derefter. Hon förnekade fortfarande att ha haft någon vetskap om att Dill på oärligt sätt åtkommit de penningar hen innehaft. Angående resan från Östersund till Stockholm berättade hon detsamma som Dill. Hon vände sig derefter till Dill, om hvars bekännelse hon ej hade någon kunskap och bad henom att taga på sig brottet, ilall han begått det. Polismästaren upplyste henne om att detta redan skett, och yttrade att de båda nu skulle med fångtransport föras till Östersund. — Hvad skall hon med att göra? yttrade D. och såg verkligt ledsen ut. — Jag vet ej, men troligen är det något som de ha emot henne der uppe. — Något ondt vet jag ej med mig att ha gjort derstädes, men det är väl derföre att jag varit i följe med dig, kan Jag tro, yttrade Maria Rönn. De utfördes derefter. Målet mot sjömannen Carl Andersson, häktad lerföre att han då han skulle instängas i förvaringsrummet i polisvakten afbitit en del af poliskonstapel Lanzs näsa, företogs åter, igår till hvilken dag det från föreräende förhöret blifvit uppskjutet. Konstapel Lanz var nu så pass återställd att han rar vid förhöret närvarande. Ett läkareintyg af d:r Liborius upplyste derom att såret redan läkts så väl utt lytet som kommer att följa af denna våldsbragd troigtvis blir vida mindre än man från början kunnat 10ppas. Lanz berättade om förloppet, att då Carl Anderson blifvit införd i vakten, hördes en af de i FinUU 082 Jm oo 4 AA — —k—pp— A2333