BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. Hon hade ej nägon dylik tvekan, svaghet eller oöfvervinnerlig afsmak som man under dylika omständigheter brukar tilldela de romanhjeltinnor, som detta oaktadt skola vara mäktiga till de största uppoffringar; hon infann sig hos honom, lugn och kraftfull. — Ni är stadens bödel? sade hon. — Ja, madame. — Är ni ensam, eller har ni något biträde? — Inte för närvarande, madame. Himlen vare lof, sysslan är ej ansträngande. — Ingen kan sålunda ersätta er plats? — Nej, det finnes ingen som förstår sig på handtverket, madame. — Godt, sade hertiginnan. Ni skall på ögonblicket afresa härifrån! — Hvad tänker ni på, madame. Det är omöjligt! Jag mäste redan denna morgon ... — Det är just derför jag är hitkommen, fortfor hertiginnan de Chevreuse. Se här, tillade hon i det hon fle4) Forts. fr. N:o 116.