stärkt med grofva ankarjern; att grundmurarne skjöto längre utanför kyrkomurarne än som vanligen anses behöfligt; att de 6 pelarne voro af mer än tillräckliga dimensioner och förstärkta med jern både horisontelt och vertikalt; att teglet var utmärkt godt. Således återstod som förklaringar endast att murbruket, enligt hr Hedins utsago, haft för stark kalkhalt, eller (enligt Laschingers gissning) att någon gråsten i grunden under sydvestra pelaren varit kullrig. Skarpskyttemöte. Under sistl. Pingst har i Karlshamn ett storartadt vapenöfningsmöte egt rum mellan Karlshamns, Karlskronas, Fridlefstads, Lösens, Angerums, Ronnebys, Hobys och Mjellbys friv. skarpskyttekårer. Giftblandaren Lindbäck. Enligt N. D. A. visar denne af sin girighet till så många brott drifne mans bouppteckning en behållning af 82 rdr rmt! Af Svenska Familj-Journalen har a:de häftet för innev. år nu utkommit, innehållande uppsatser på vers och prosa af Lea, Wilhelmina Sialberg, Marie Sophie Schwartz, Gustaf Thomå, CI. Joh. Ljungström, Richard Gustafsson, El. Sehlstedt m. fl. En afskedsfest gats sistl. Pingstdag i Linköping af Första Lilgrenadierregementets officerskår för utnämnde postmästaren i Norrköping öfverstelöjtn. Sundevall, hvilken under sin långa tjenstetid vid regementet varit allmänt älskad och högaktad. Versar voro för wllfället författade al reg:tsläkaren d:r Wetterbergh (Onkel Adam), med musik af dir. Frieberg. Landtbrukslitteratur. Af Skaraborge Läns Hushallningssällskaps Tidning har Maj-hältet utkommit. En qvinlig girigbuk. Till Malmö Handelstidning skrifves från Sofdala under d. 21 d:s: I Gunnarps by dog för åtta dagar sedan en qvinna, vid namn LlIsa Jeppa, hvars lefnad vorkligen är märkvärdig. Hennes största passion var att processa. Hon sökte gräl olverallt der det var möjligt att pahitta nagon anledning dertill. Med församlingens prester, länsmannen, alla dem hon bodde eller tjenade hos, alla sina grannar hade hon olagliga processer, och oaktadt hon alltid förlorade dem, förlorade hon aldrig modet, utan började genast en ny. Och allt detta gjorde hon gratis, emedan hon ansågs ej kunna betala, hvarför hon var ett plågoris för lagsa ans domarckar. Den andra passionen var girigheten. Hennes klädsel bestod af bura trasor, och hon var så snuskig, att man ej gerna tog i henne. Hon lefde som ett kreatur. Tiggande sig will allt hvad hon egde, samlade hon sig säckar fulla med bröd, hvilket hon torkade i spiseln och hängde upp det i loftet, hvarest det ofta förvarades ett år innan hon åt deraf. Hennes lif var för öfrigt mer ett djurs än en menniskas; hon nekade sig det oumbarligaste för att kunna tillfredsställa sin passion: De sista åren företog hon hvarje sommar en tur till Stockholm. Under vägen tiggde hon sig såväl sitt uppehälle, som fri passage a angbåtarne och återkom alltid med en väldig samling lumpor at alla slag. Straxt tore hennes död börJade man fundera på vm det hängde så rätt till med hennes tattigdom, hvarför kommunalnämnden i Tjörnarp begaf sig dit för att söka få reda på forhallandet. Det stod hardt. Dels var hon rädd att tå betala sina processer, dels var girigheten så stor att hon ej ville låta någon menuiska veta hvar hon hade sina skatter gomda. Slutligen lemnade hon ifrån sig några papper, hvilka hon hade under sitt hufvud, samt anvisning på ett ställe i skogen, hvarest hon hade tvenne kistor nedgrätda. Alla menniskor i orten samlades af nyfikenhet vid det tillfälle då kistorna skulle uppsökas och visiteras och en stor procession anlände till den aflägsna skogshyddan. Kistorna voro fulla af trasor, hopbundtade i knyten och alla mycket väl ombundna af bandstumpar. I hvar och en af dessa bundtar fanns en summa penuingar, varierande från 8 skilling ull 20—50 rdr. Utom detta efterlemnade hon i reverser 1,500 rdr, samt en massa med kläder af alla slag: sidenklädningar, lärftstycken, linnen, kängor gjorda för femtio år sedan, sidenkostor, hattar m. m. Det mesta utgjordes dock af en brokig samling lappar. Det enda menskliga som fanns hos denna varelse var att hon till Tjörnarps församlings fattige hade testamenterat sin förmögenhet, och när slutet är godt, är allting godt. Kristianstad Hessleholm jernvägen har under sistl. April haft en trafikinkomst af 8,118 rdr 90 öre för 7,739 passagerare och 22,582 ctr fraktgods m. m. Fran Charlottenberg skrifves d. 19 d:s till Wermlands-Posten: I går tilldrog sig här i närheten, under jernvägsarbetet, den sorgliga olyckshändelsen, att 2:ne arbetare, genom ovarsamhet vid aflossandet af ett skott, sprängdes i luften; den ene nedkom med lifvet, men i hade under luftfärden mistat båda benen och blifvit i öfrigt illa skadad, så att föga hopp om lifvet förefianes. Den andre blef sönderstyckad i flera delar och var sålunda död. — Man håller nu på att för 3:dje gången ändra riktningen al vägen genom Eda. Dessa förändringar lära kosta staten hundradetals tusende riksdaler. — Under denna månad hafva en mängd af arbetare från alla delar af landet strömmat hit för att söka arbete, utan att erhålla något sådant, enär, som det uppgisves, materiel (verktyger) fattas. Det arma folket går nu här i hundratal efter linien och för det mesta i Arvika sysslolösa och måste pantsätta sina kläder tör lifvets uppehälle — många erbjuda sig att arbeta för bara maten för att lifnära sig. 2 En gammal kyrkans tjenare. I Måndags förra veckan afled i den höga åldern af när 871:2 år organisten och klockaren i Långaryds församling, Jönköpings län, Sven IIjertstrand, hvilken tillbragt icke mindre än 64 år i kyrkans tjenst, deraf 7 år i Hörlö och 57 i Långaryds församling. Meteorologiska Unnoifter