COmmalldo IVALI O1110J11L. 100CK adl litltlaltVAI! 119 nannen, sedan han väl fått soldatrocken på, n ganska pålitlig knekt, om än hans stäming är mörk. Från statens ståndpunkt är let i hvarje fall en vida betänkligare sak, att örtroendet till de offentliga värdena och papveren är djupt skakadt, och landets skatteörmåga satt på det svåraste prof. De preussiska papperspenningarne, hittills de bästa och minst fluktuerande i hela Tyskland, tillbakavisas nu öfverallt utanför Preussens gränser som betalningsmedel. Nassau har vägrat nottaga sin fordran hos Tullföreningens kassa preussiska papperspenningar; do etörre tyska bankirerna mottaga dem endast till en emförelsevis låg kurs; Rothschild i Frankurt har utbjudit hela sitt förråd af preussiska papper med en förlust af 6—8 kreuzer vå hvarje thaler. Man gör sig under sådana örhållanden den ganska allvarsamma frågan, mru länge landet kan stå ut med en så oervörd materiel tryckning, utan att sjunka ihop under bördan. Mobiliseringen 1851 (föranedd af tvisten om Kurhessen) kostade 18 mill. thlr; mobiliseringen 1854 under Krimkriget 30 mill.; 1859 under fransk-italienska kriget åter 30 mill.; och den nuvarande utrustningen af hela krigsstyrkan, landtvärnet inberäknadt, skall naturligtvis bli än kostsammare. Det är derföre tydligt, att utomordentliga medel måste anskaffas, för att man skall kunna bära ett krig af så oberäkneligt omtång och så obestämd varaktighet som det nu förestående. Det är utan tvifvel äfven denna ställning, som förmått regeringen att appellera till folket och utskrifva nya val till deputeradekammaren. Om eller då det kommer till en kamp mellan Preussen och Österrike skall namnet Pardubitz antagligen mycket ofta bli uttaladt. Sjelfva Pardubitz är en liten obetydlig böhmisk småstad, som hittills endast varit bekant för Sportis vänner, emedan den österrikiska parsorcejagt-klubben, som endast utgöres af medlemmar af den höga aristokratien, kunnit den kala, på vildt rika trakten synnerligt lämplig för parforcejagtens ridter, sör detta ändamål hyrt der stora jordsträckor och hvarje år under höstmånaderna derstädes anordnat storartade parforcejagter. Vid detta tilltälle komma isynnerhet många böhmiska äidlingar der tillsamman, hvilka föra med sig i mängd ädla hästar och mycket oädla, men likväl vackra, behagfulla skönheter ur Prags och Wiens demi-monde. Man deltager om dagarne i parforcejagter och älskar att tillbringa aftnarne vid raffelbordet, i dryckeslaget eller vid echön Minnas sida. Denna om: ständighet och äfven den, att staben till ett husarregemente vanligen ligger garnisoneradt i Pardubitz, gör äfven, att man i staden har bättre och snyggare värdshus, än fallet annars brukar vara i de böhmiska landsortsstäderna. Hvad som kommer att gifva platsen dess vigt för det blifvande kriget mot Preussen, är dess läge vid sammanknytningspunkten mellan de jernvägar, som föra från Wien till Prag och åter från Wien till Reichenberg samt sachsisktschlesiska gränsen. Man kan derifrån med lätteht operera åt tvenne olika håll, och sålunda bli Pardubitz, Prerau och Träbau nu den förnämsta samlingspunkten för de kolossala härmassor, som alltjemt natt och dag sätta sig i rörelse mot Preussen. I Pardubitz skall öfverbefälhafvaren för den af 7 armåkårer bestående österrikiska nordarmåöen, fälttygmästare Benedek, uppslå sitt högqvarter. Benedek är född ungrare och anses inom armåen för en mycket modig, hänsynslös och städse till väldiga hugg färdig general. Han är mycket populär hos soldaterna. För den inom armåen starkt representerade höga aristokration är Benedek såsom en blott uppkomling en nagel i ögat. Benedeks vilkor för öfverbefälets emottagande var, att nordarmeen skulle för offensiven utgöra minst 300,000 man. Han bar sagt: Preussarne äro för oss en vida farligare och i närvarande stund mycket mera hatad fiende, än italienarne. Det är således framför alt af vigt, act först angripa preussarne med hänsynslös makt och om möjligt krossa dem genom stora slag. I Italien bör man, stödd på den stora fästningsfyrkanten, först intaga desensiven, hvartill 120,000 man äro fullt tillräckliga, och först då vi helt och hållet besegrat preussarne, återtagir Schlesien och nedbrännt Berlin (?), ty innan detta skett kunna vi ej sluta fred med preussarne, kunna vi föra våra segerrika trupper till Italien och med italienarne vederbörligen göra upp räkningen. Kejsar Frans Josef har som bekant bifallit detta vilkor, likasom det andra: att ingen erkehertig skulle få befäli nordarmöen, och det tredje: att Benedek skulle sjelf få utse sin generalstab. Han är sjelf tyskhatare och har derför töreträdesvis omgitvit sig med icke. tyska officerare. Benedek sjelf är en ståtlig, äkta martialisk gestalt med ett djerft, energiskt uttryck i ansigtet. Snart skall det lilla Pardubitz bli medelpunkten för ett starkt militäriskt lif och hvarie tidningsläsare komma v — — — — —— — AFL.— AQATtWS FPA bt AA Mm MA