blott diplomatiska meddelanden eller samtalDetta förslag till program för kongressen, hvilket uppsatts af kejsar Napoleon sjelf, har nyligen afgått till London och Petersburg. England har redan ingått på den föreslagna redaktionen af programmet; men från Ryssland saknades ännu i går svar, så vidt man allmänneligen visste. Det gäller nu först, om Ryssland gillar förslagets innehåll eller form, i afseende på hvilka båda det möjligen kan vilja föreslå ändringar. De officiösa franska organerna ha icke tröttnat att på sista da garne upprepa, att de fredsmedlande makterna måste skynda sig, om de vilja förebygga kriget och ej komma en timma för gent. Detta är emellertid den första frågan, som måste afgöras, ty det är naturligt, att de trenne bemedlande makterna icke kunna i förening vända sig till de trenne makter, som äro i begrepp att tillgripa svärdet, innan de de blifvit ense om ett bestämdt formuleradt program, som enligt deras åsigt kan tjena till verklig grundval för förhandlingarne å en konferens. Blir det af Frankrike väckta förslaget icke underkastadt någon förändring i Petersburg eller London, skola Ryssland och England snart, om några dagar, sluta sig till kabinettet i Tuilerierna, för att i förening med detta söka hejda blodsutgjutelsen. Då saken kommit så långt, skall det återstå att förmå de tre mest intresserade och i strid invecklade makterna att ingå på idben om en konferens i afseende på de tre omtvistade punkterna: Elbehertigdömena, den tyska förbundsreformen och Venetiens ställning i framtiden. Naturligtvis har det uppställda förslaget till kongressprogram såväl officiöst som genom tidningarne kommit till de trenne under vapen stående makternas kunskap, och det är ryktena om dessas emottagande af dessa, som telegrasen på sista dagarne med förtviflad seghet upprepat och kolporterat. Om äfven Österrike, Italien och Preussen biträda det väckta förslaget, skall det dock till sist — för att freden må kunna åstadkommas — erfordras, att nämnde trenne makter af kärlek till denna göra mycket stora eftergifter. Det är således alldeles oriktigt, då man redan anfört uttalanden i detta hänseende af kabinetterna i Wien, Berlin och Florens; ty tiden till förklaringar å deras sida är ännu icke kommen. Först då Ryssland, England och Frankrike antagit ett gemensamt kongressprogram, då detta framlagts för Österrike, Preussen och Italien och dessa sista trenne makter äfvenledes gått in på programmet, kan det bli tal om kongressens sammanträdande, för att öfverlägga om huru man skulle kunna utföra detta samma, som från alla håll skall möta, då det gäller verkligt allvar, det största motstånd. Så står saken, som verkligen synes föga uppmuntrande, och torde vi ännu kunna någon tid antaga tortvaron af detta handel och näringar, all rörelse förlamande tillstånd, som hvarken är krig eller fred, men förvisso ruinerande för alla fredens yrken. Det är nästan sannolikt att den märkliga gestaltningen af händelserna i Donaufurstendömena skall plötsligt ändra hela situationens utseende. Då vi ännu sakna fullt pålitliga uppgifter om förhållandena derstädes, torde det vara för tidigt att ännu deröfver fälla något utlåtande. I Preussen synes tillståndet vara ganska bedröfligt. Det är ej allenast sydtyska och österrikiska tidningar, som framställa ställningen i Preussen såsom nedtryckt och modfälld, äfven preussiska organer medgifva, att man ej skall lyckas framkalla någon gnista af den krigiska anda, som annars skall utmärka det preussiska tolket. Det visar sig nu, att Preussens hjelpkällor ingalunda äro outtömliga och att uppställandet af en stor slagfärdig arme pålägger landet så oerhörda uppoffringar och ingriper så djupt i alla samfundsförhållanden, att Österrike tyckes jemförelsevis med större lätthet kunna mobilisera en nästan dubbelt så stor armå. Den största misstämningen har frambragts genom landtvärnets inkallande. Landtvärnets första uppbåd, som omfattar de 7 första åren efter tjenstgöringen i linien, räknar inemot 50 proc. gifta män, dess sista årgång tillochmed 63 proc. familjefäder; landtvärnets andra uppbåd utgöres af män, af hvilka de flesta äro öfver 40 år och till c:a 80 proc. gifta. Det är tydligt, att landtvärnets inkallande till verksamt deltagande i kriget måste våldsamt störande ingripa i alla familje-, affärsoch embetsförhållanden. Nästan alla byråer, kontor, undervisningsanstalter o. s. v. hafva måst lemna största delen af sina yngre krafter; på många ställen i landet ha latinskolorna förlorat 8 till 10 af sina lärare, de största kontoren måste skötas af så äldre män och åtskilliga byråer äro alldeles stängda. Ännu större är förvirringen och bedröfvelsen inom den industriela handelsverlden. Det stora Kruppska etablissementet i Essen har d. 13 d:s afskedat 600 af sina arbetare; på samma sätt med de mindre fabrikerna; män2.. La alldalaa act t undar na