0 2 CU hoppa ut genom fönstret under det de omgåf-sa vos af lågorna. Ehuru mjölnaren Larsson be-s finner sig i bergade omständigheter, lider hav I dock genom branden en stor förlust, ty ick: ll, blott en betydlig mängd till mäld i qvarner U förvarad spanmål, utan äfven bräder och såg-i) timmer uppbrändes. Tyvärr kunde alls inter häraf. räddas. ; Kristinehamns ensk. bank. Till kam I! rerare i nämnde under bildande varande banh har enl. H.-I. utsetts boklållaren vid We-. nersborgs ensk. bank hr August Svalander Katolska tornbyggnadens fall. Om denna hemska olyckshändelse läses i Da gens Nyheter för i går följande: Katolska församlingen i Stockhelm har sitt kapell — S:ta Eugenias kapell — vid Norra Smedjegatan. Sedan September månad förlidet år har man arbetat på att utvidga detta kapell, förse det med ett högt torn och sålunda göra det till en riktig kyrka. Kapellets utvidgning skedde på bekostnad af den förutvarande skolbyggnaden, belägen norr om kapellet. Sedan skolan blitvit flyttad nedrefs största delen al skolhuset, och nya murar fördes upp både mot den qvarstående skolhusbyggnaden och mot kapellets norr: vägg. Fyra tjocka pelare uppmurades och sammanbundos med hvalf. Ölver dessa hvalf höll man på att uppföra ett fyrkantigt torn, 24 fot i genomskärning och 72 fot högt öfver kyrkans tak. Tornspetsens höjd frän gatan skulle blifva 120 fot. Tornmurarne voro så högt uppmurade att man skulle sätta in en kupol af wä, inom hvilken klockorna skulle hafva sin plats. Sedan flere dagar hade arbetarne vid byggnaden märkt sprickor i de båda pelarne, som stodo närmast det gamla kapellet. Isynnerhet den nordvestra pelaren (utåt gatan) hade en betänklig spricka från nedan will ofvan. Flere främmande personer hade ock gett detta hotande tecken, och bland arbetarne herrskade i anledning häraf en viss oro, I går, sedan arbetarne haft sin middagsrast och återgått till sitt arbete samt hållit på dermed en stund, hörde de som voro sysselsatte nere på botten — sedan några först sett sprickan i nordvestra pelaren alltmera öppna sig — plötsligen ett dan, som bebådade en olycka. De skickade en pojke upp för att varna dem som arbetade öfverst i tornet, men pojken hann icke dit förrän han märkte att tornet skulle rasa. Han vände om, sprang ut genom den tillämnade ingångsporten till kyrkan och räddade sig. Samma väg räddade sig de 6 eller 7 som arbetade på botten. Flera handtlangare voro sysselsatta utanför byggnaden och hunno äfven undan. Enligt fleres uppgift skola tecknen till raset ha förmärkts straxt före kl. 2 e. m. Ungelär 10 minuter efter 2 tyckes detta ha inträffat. En till kyrkan hörande person, som bodde på nedra botten i den qvarstående delen af skolhuset, beskrifver hvad han dervid erfor på följande sätt: ÅJag och min hustru sutto till bords. Plotsligt blef kolmörkt, jag sprang först ut genom fönstret, min hustru sprang efter. När jag kom ut hörde jag liksom ett rasslande och såg tornet försvinna. Det tog ej mer än 3 minuter. — En person som kom gående på gatan berättar: När jag kom hollo de på av bissa upp en planka. Jag tittade upp och i detsamma rasade tornet. Så knapphändiga äro beskrifningarne. Raset skedde så hastigt, att det ej lemnade tid till synnerliga inkttagelser. Tornets murmassor rasade mest inåt kapellet De slogo sönder dess norra mur, vräkte ned orgelverket och orgelläktaren, så att dessa, temligen väl behallna och sammanhängande, ligga framme vid altarets sot, ryckte med sig stora delar af kapellets sidomurar, krossande bilder, bånkrader, och allt hvad som fanns i vägen. Ställningsvirke och stenar rasade i mängd äfven utåt gatan, så att endast trottoia ren på motsatta sidan var passabel — dock först sedan man undanrojt spillror af ställningarne. — En ställningsspira slog in genom ett fönster i huset midtöfver gatan, och genom ett fönster derbredvid flög en plankspillra in, men oaktadt tre fruntimmer sutto vid fönstret blef lyckligtvis intetdera skadadt. Ännu långt efter raset sväfvade starka moln af kalkdamm vidt omkring, så att kläder och alla föremål blefvo öfverhöljda deraf. Uppe på ruinen syntes ett vildt kaos af bjelkar, brädstumpar, tegel, ankarjeru böjda och hängande utefter murarne liksom de varit bara tåg, derofvan sönderslitna delar af tak och brädbeklädnader, väggar hotande att falla ned — och midt ibland allt detta hördes högljudd jemmer och qvidan från de under ruinerna begrafna 30 menniskor! Hastigt tillströmmade folk för att beskåda förödelsen eller för att rådda. Stadsmilitär kom mycket fort för att afstäånga gatan. En mängd murare infunno sig skyndsamt; näst efter dem inställde sig en stor mängd stadsbud af olika kårer, och dessa tillkommer väsentligen förtjensten af den första timmans räddningsarbete. Under spillrorna af den höga ställningen, hvilka lago öfverst, framdrogos redan till kl. half 4 nio personer. Af dessa var 1 högst obetydligt skadad, men 2 döda; 6 affördes till lasarettet (af hvilka 3 dogo under vägen dit). Vid kl. ?,4 ankom en afdelning sappörer, ditbeordrade på befallning af konungen, hvilken straxt eiter olyckshändelsen infann sig på platsen. Stadsarkitekten Hedin, som redan länge led: räddningsarbetet, fortsatte dermed äfven sedan sappörerna ankommit och vidare hela eftermiddagen. Den ena kroppen efter den andra framdrogs. Stundom voro mellanskofven ganska långa. Stundom fick man fram 2 eller 3 personer nästan på en gång. Oro och glädje omvexlade i de arbetandes sinne, då man än fann en lefvande, än en död; synnerligen stark var spänningen under en hel timma, kl. mellan 5 och 6, rr ar anat? (a