Från Utlandet. De i söndags hit ingångna utländska tid ningarne — från Tyskland tör i torsdags och fredags — hafva ännu ingenting att förtälja, som stärker de senaste dagarne fredsandande belegrammer. Tvärtom synes det vara antagligt, att någon europeisk kongress ej kommer till ständ, utan blott en diplomatisk konferens mellan representanter för vestmakterna och Ryssland å ena samt Preussen, Österrike och Italien å andra sidan, likasom att ingen af de tvistande makterna vill ingå på en alväpning. utan skall konferensen, om ens den kommer till stånd, nödgas arbeta under det stora armåer stå fullt rustade emot hvarandra och kanske tillochmed under brinnande krig, i hvilket senare fall dess ställning naturligen mäste bli mycket prekär. Sjelfva den så fredsälskande Köln. Zeit. håller sig försigtigt tillbaka gentemot kongressryktena och tyckes bysa betänkligheter i afseende på dem. Vi ha ett par gånger nämnt, att, om kriget bryter ut, det redan nu synes skola utkämpas på ej mindre än trenne krigsskådeplatser. I Italien väntas striden skola uppsiå 1 Podalen och utvidga sig till Tyrolen och Istrien med den dalmatiska kusten; i Mellantyskland står de fientliga armåöernas hufvudmassa samlad vid gränserna af Sachsen, Bohmen och Schlesien, och hvartdera at dessa länder kan bli scenen för stora fältslag. Den tredje skådeplatsen, den oss närmast belägna, är hertigdömena Holstein och Slesvig sami konungariket Hannover. Det sistnämnda landets ställning till Preussen tyckes visserligen ännu vara tvilvelaktig, och det har under de senaste dagarne talats om en öfverenskommelse, enl. hvilken Hannover skulle förhålla sig strängt neutralt och i ersättning villförsäkras sitt områdes okränkbarhet, men denna under rättelse har ej stadfästat sig och öfverensstämmer dessutom på intet sitt med den welfiska dynastiens traditioner eller de hannoveranska statswännens böjelser. År 1859, då en stark enhetsström gick genom Tyskland och en union under Preussens öfvervälde stod på dagordningen, var det den hannoveranske ministern Borries, som uttalade de djerfva orden, att de tyska furstarne, heldre än att låta mediatisera sig af Preussen, borde se sig om ester utländsk (fransk) allians. Den tyska nationalföreningens medlemmar fräste af raseri öfver detta landsförräderi och mente, att Borries borde släpas till afrättsplatsen, men konung Georg upphöjda sin trogne tjenare i grefligt stånd och gjorde honom till sin förtrognaste rådgifvare. Hannover är dessutom sätet för en stor-tysk (österrikiskt sinnad) reformförening, som af alla krafter söker motarbeta nationalföreningens verksamhet, hvilken går ut på 9 samlande under preusgiskt öfvervälde. Hannover besinner sig i en svar ställning, men det finnes ej skäl att antaga, att det skulle allalla. rån den politik, som det vidgick d. 9 d:s å Förbundsdagers möte, der det ökade för det sachsiska försla get. Samma dag som man i Paris hängaf sig åt kongressförhoppningar och fredliga tankar, d. v. s. den d:s, innchöll Bismarcks tidn. Nordd. ÅÄlg. Vet en fulminant artikel mot Hannover, gående ut derpå, att Preussen måste göra sig till herre öfver detta land. Det ofsiciösa bladet säger: Hannover är i stånd att afskära Preussen från dess dyrbara marinanläggningar vid Jahdebugten; det kan skjuta sig som en kil in mellan Preussen och Slesvig, denna med dyrbart blod köpta klenod, och utan stor ansträngning bemäktiga sig de preussiska etappevägarne; det kan, utan att sätta en enda man i rörelse, förhindra oss från att draga Rhenländernas stora hjelpkällor till oss eller skicka de nödiga förstärkningarne dit; det kan slutligen genom att lägva några afdelningar soldater i Hamburg eller genom att endast moraliskt understödia en eventuel motståndare, som regerar i Muölstein (Öster ike?), afskära de i Slesvig och Holstein garnisonerande preussiska trupper från den direkta förbindelsen med Berlin. Resultatet är, att Preussen för sin egen säkerhets skull måste med godo eller ondo bemäktiga sig Hannover eller åtminstone göra