BASTARDEN) Af PAUL SAUNIER. — Oh! mumlade Renaud, välsignad vare denna grymma ordre som fört er till mig. Jag återser er sålunda, Blanche! Jag kan, liksom fordom, säga er huru mycket jag älskar er och huru mycket jag lidit af att vara skiljd från er ...— Lemna mig afbröt den unga flickan plötsligt förskräckt öfver det eldiga uttrycket i den unge officerns ansigte. Fly! säger jag er .... Det var i detta ögonblick Michel, som var okunnig om hvad som tilldrog sig, hörde vapenskrammel i trappan och nyfiket öppnade dörren. Grefve de Valeneås röst hördes nästan samtidigt i ytterrummet. — För sent! utropade Blanche. Finnes det ej en annan utgång? — Nej. Den enda möjligheten vore att taga flykten genom detta fönster. Jag skulle utan betänkande hoppa ner, om det blott vore frågan om mig ensam .... — Hoppa ner, afbröt Blanche, hoppa ner, fort! 9 arta fr Nin 112