Införseln af smittoförande varor. De numera tätt nog på hvarandra följande förordningar om försigtighetsmått mot kreaturspestens införande i riket äro onekligen at nöden påkallade, såsom beräknade på att förekomma en stor, allmän olycka. Man bör således underkasta sig de uppoffringar eller svårigheter, som deraf följa, ehuru dessa äro ganska stora för vissa inhemska fabriksnäringar, deribland i främsta rummet må nämnas lädergarfverierna och ylleväfnadstillverkningen. En omständighet, som dock i väsentlig mån förökar dessa svårigheter, är den, att de certifikater, som vid införsel från utlandet åtfölja de såsom smittoförande ansedda varor, ganska sällan äro af den beskaffenhet som förordningarne föreskrifva, hvarigenom ledsamheter, tidsutdrägt och förluster uppstå. Enda sättet att förmildra olägenheterna är, att hrr importörer af de stora råvaru-artiklarne Hudar och Skinn samt Ull taga noga kännedom om de utkomna förordningarnes bestämmelser samt gifva sina ombud i utlandet tydliga föreskrifter huru de ifrågavarande certifikaterna böra vara beskaffade för att möjliggöra införseln. Af sådan anledning ha vi ansett oss böra i tidningen upptaga de härom gifna allmänna föreskrifter och meddela fördenskull här nedan k. kungörelserna i ämnet at d. 23 Mars och 13 April innev. år. Den förstnämnda at dessa kungörelser stadgar följande: 1:o Är främmande land eller ett distrikt deraf förklaradt för smittadt af kreaturspest, må derifrån till riket icke införas nötboskap, får eller getter, eller färskt kött efter kreatur af nämnda slag, eller foder af hö eller halm, och icke heller, med nedanstående undantag, hår, ull, horn, klöfvar eller oberedda hudar och skinn af samma kreatursslag. 2:o Under ett år efter det, enligt kungörelse af kommerskollegium, kreaturspest å den främmande orten upphört, är införsel derifrån af de i föregående RR