—444 771 1 — stående af den öfriga kyrkan. Flera till fall lutande delar deraf finnas ännu, dels ohjelpligt förlorade, dels ock möjliga att hålla uppe. Förordnande. K. M:t har d. 14 d:s befallt att premierlöjtn. F. A. Palander skall. fr. o. m. d. 1 inst. Maj och under kaptenlöjtn. B. 0. Stackelbergs sjukdom, tjenstgöra som adjutant i sjötörsvarsdepartementets kommando expedition. Skänes Flora. I Malmö Ilandelstidning berättas d. 17 d:s: Vi hafva besökt en del af de gamla parker och landtställen, som finnas i stadens grannskap, för att underrätta oss om nägra äldre kulturväxter sinnas förvildade derståädes. Dessa äro dock ganska få, helst som de flesta gamla trädgårdar äro i senare tider omlagda och moderniserade. Vid Pilstorp och Tärningsholm finnas Tulipa sylvestris samt Ornithogahum umbellatum, den senare äfvenledes i mängd vid Sofiedal och Augustenborg. Vid Sofledals egendom förefinnes äfven Scilla italica i mängd under en hasselhäck, jemte Guagea minima, Ånemone nemorosa och Corydalis sabacca, hvilka 2 senare äro i blomma. Derjemte finnes Convallaria majalis i stor mängd. Å rabatterna derstädes står Primula grandisloran den rikaste blomstring. På flera ställen förekomma äfven vanliga tulpaner och narcisser förvildade, och här och der odlas äfven Daphne Mezereum. Deremot förekommer ej VIiola odorala, som finnes å en inskränkt fläck på kyrkogården, samt lär äfven växa på de inre slottvallarna (är på den numera utjempade södra slottsvallen förstörd), ej heller Muscari botryoides eller Scilla nutans (Hyacinthus non scriptus). som är så ymnig vid Köpenhamn samt ej eugång Galanthus niralis eller Levcojum vernum churu de 2 senare odlas allmänt, helst a söder. Det synes tydligen att der varit en forntida ttädgård omkring och söder om nuvarande Kommendantstrådgärden, emedan Tulipa sylvestris en al våra äldsta under medeltiden införda kulturväxter förekommer i mängd vid båda sidor om grafven, som sålunda blifvit uppgräfd i den forna trädgården. Samma växt finnes älven i gräset vesterut å gamla kyrkogården. Uti flera både yngre och äldre parker härstädes förekommer Alnus incana (Arre), som i vildt tillstånd endast går ned i medlersta Småland. Vi hafva icke sett detta träd eller buske planteradt annorstädes i Skåne. Af popplar äro Populus nigra, balsamifera och pyramidalis allmänna. P. monilifera sinnes kanske äfven liksom P. canescens (af den senare en mängd stora träd i Altonaträdgården, som nu äro nedhuggne). P. alba (siltverpoppel) är ytterst sparsam och mest i buskform. Några sällsynta pilsorter syuss ej förekomma. Salix aculifolia är införd i nyare tider. Deremot förekomma här en mängd vackra blomsterbuskar från nyare hortikulturens område. Weigelia rosea och Deutzia scabra, som frodas utmärkt väl både vid Säbyholm och Helsingborg, lida dock ofta skada af vinterkölden härstädes. Vid Alnarp lär man hafva exemplar af den californiska jettesuren (Washingtonia gigantea), som synes godt uthärda klimatet i sydliga Skåne. En katolsk högtidlighet. Ett ögonvittne, som varit närvarande då påfven å påskdagen innev. år i S:t Peterskyrkan i Rom välsignade folket, gitver af denna högtidlighet följande lifliga skildring: Hela den påfliga krigsstyrkan var utkommenderad; likaledes den franska. Orfantliga folkhopar boljade emellan trupperna; alla fönster voro uppfyllda; koriidorerna, som öppna och sträcka sig ut på båda sidor om kyrkan, voro likaledes uppfyllda, och det var ingen lätt sak att tränga sig fram till hufvudbyggnaden, hvarest en oerhörd folkmassa var samlad — större än man sedan tjugo år tillbaka kan erinra sig den. Jag stannade framför den ena af ingångarne, färdig att tränga mig in, då silfvertrumpeterna ljödo. Hundradetals menniskor stodo här på tå färdiga att störta framåt, och nästan innan de ljufva tonerna dött bort, rusade man in för att skaffa sig goda platser att se välsignelsen, En hel timma förflöt dock innan detta stora skådespel uppfördes, och under denna tid växte folksamlingen oupphörligt. Så snart som högmessan var slut trängde sig folket ur kyrkan, och nu uttägade äfvenledes den påfliga processionen, i hvilken en hvar var iklädd den glada och lysande påskdrägten, samt steg uppför ÅScala regia. Canonici, biskopar och kardinaler stannade dock emellanåt för att vända sig om och genom den långa korridoren skåda ned på den massa af menskliga varelser, hvilka syntes så långt ögat kunde nå ned emot Ponte S:t Angelo. Under tiden tillkännagaf den stora klockan i S:t Peterskyrkan att Kristi svåthållare nalkades. Tystnaden var den djupaste, men några minuter derefter tillkannagäfvo sorlet af en mängd röster, osficerarnes kommandorop till sina trupper och trumpeternas sanfarer att Pius IX tagit plats på den balkong, från hvilken han och hans föregångare så ofta välsignat Rom och bela verlden. Det var ett skådespel af underbar storhet, och likväl var den utmärkt at motsägelser. Minst 80,000 anleten blickade upp mot en enda vördnadsvärd gammal man, bvilken, ehuru kroppsligt svag, styrer millioners själar och haller kejsaroch kungadömen i oupphörlig spänning. Nedanför honom såg man bajonetter och kanoner, ofvanfor såg man biskopsstalven och korset; nedanför lysande uniformer och krigare till häst och fot, ofvanför Kristi prester och representanter af Fredsfursten sjelf. Upprättstående vid sin tron, uppläste påfven en bön, och detta med så klar röst, att icke ett ord gick förloradt; derefter sträckte han armarne framåt, liksom för avt omfamna mängden och drog dem sedan småningom tillbaka, lade dem i kors i en ställning af stilla bön och uttalade slutligen sin välsignelse öfver Rom och verlden. En kanon från S:t Angelo illkannagaf, att detta skett; kanoner på andra håll upprepade ljudet; medan alla klockor i Rom stämde in och ilyllde den allmänna kören. Dagen slutade med ett magiskt skådespel, hvars glans och sceartade skönhet ingen politisk eller religiös känsla kan fördukla, och som hvarje påsk förnyas i Rom. Då man t. ex. står på Monte Pincio, slammor kort efter Ave Maria plötsligt ett sken upp och af någon osynlig arkitekt reser Big mot himlen ett tempel, hvars kupol är af så utomordentligt sköna proportioner, att ensamt dess form fängslar ögat; men dertill kommer att det är strålande och bildadt af ljus. Tvenne gånger förändrar det sig och derefter förvandlas, vid ljudet af den stora klockan, dess silfverglans till guld. Det är nästan för vackert, som en italienare skulle säga, och så ofta som jag skådat denna scen, deltog iag ofrivilligt i de utrop af beun