visade sig snabblöparen, iklädd en ytterst elegant och smakfull kostym, bestående af lysande röd guldstickad mössa, kort jacka at samma färg, ljusblått bälte prydt med perlor, svarta sammetsknäbyxor, röda strumpor etc. Han började, försedd med den vanlig piskan, sitt snabblopp från Lilla Stallmästaregården, och sprang utefter trottoaren in genom Haga grindar till den s. k. björkhagen, der han vände och begaf sig samma väg åter. Snabblöparen tillryggalade denna väglängd, hvilket lärer utgöra 2,400 alnar, på den korta tiden af 9!, minuter, under hela loppet naturligtvis följd af en täflande pojkskara. — Enligt i törgår ingånget telegram, har drif-isen utanför Sandhamn börjat skingra sig. Flera fartyg äro derutanför synliga till sjoo. I hamnen vid Sandhamn är ännu fast is, men af klen beskaffenhet. Uti Furusundsleden är isen svag, och från Waxholm åt Furusund till är det öppet vatten en mil. A 8 — . — Söderut från Waxholm är likaledes öppet vatten så långt man kan se från dervarande telegraf. — Webers opera Oberon, som i dagarne återupptagits på Kongl. teatern, tyckes denna gång icke göra någon särdeles lycka hos allmänheten, ty redan vid andra representationen var salongen ovanligt glest besatt. Utförandet är, säger A.-B., i flera afseenden utmärkt och särdeles måste man beundra hr Arnoldssons friska liflighet och tekniska fulländning i den ovanligt svåra och ansträngande, men, då den så återgitves, äfven varmt anslående bravurarian, äfvensom fru Michaölis förträffliga uppfattning af den sköna sången vid hafvet, hvars början, majestätiskt lugn, hör till det förnämsta som Weber frambragt. Ätven de öfriga i arbetet medverkande artisterna lösa sina uppgifter med heder och hr Uddman är i sista akten öfverdådigt lustig. — Kongl. sekreteraren Ljungberg höll sistl. Måndag ett nytt föredrag, denna gång afhandlande de skandinaviska rikenas industriela förhållanden, hvilket föredrag af A.-B. refereras sålunda: Sedan 1830 har fabriksverksamheten i Sverige företett det snabba framskridande, att intill 1860 tillverkningsvärdet för hvarje årtionde stigit i en dubbelt högre progression än under det nästtöregående. Eftor 1869 förmärkes dock ett mindre tilltagande äfven i åtskilliga fabriksgrenar, som icke kunnat lida af bomullsbristen. Såsom bevis på den ofantliga besparing i arbetskrafter, som den nyare tidens förbättringar i industriens mekaniska hjelpmedel tillvägabragt, anfördes, att värdet af en svensk fabriksarbetares tillverkning, år 1864, var mer än åtta gånger högre än för ett hundra år tillbaka, år 1764, ehuru det vid en jemförelse med förhållandet i vissa andra länder visar sig att ett, relativt, ännu högre tillverkningsvärde bör kunna uppnås. I Nordamerika är t. ex. värdet af hvarje arbetares årliga tillverkning mer än dubbelt högre än det för närvarande är i Sverige. Hvilken kolossal utveckling fabriksindustrien i Förenta Staterna eger, kan bedömas deraf, att staden Newyork ensam under sista året lemnat en produktion af 159 millioner dollars värde, således ett mer än åtta gånger högre värde än alla Sveriges fabriker tillsammans producera. Efter att hafva skildrat tullagstiftningens förändringar och deras inflytande på näringarne, ingick tal. i en framställning af vissa vigtigare industrigrenars tillstånd, hvarvid omnämndes att från jernvägsanläggningarnes början intill 1865 års slut blifvit al statsmedel för jernvägsmateriel utgifna 22!(, millioner rår, hvaraf endast 5,200,000 rdr kommit inhemska verkstäder till godo, men 17,300,000 rdr blifvit för utländsk materiel utbetalde. Af den utförligare jemförelsen emellan de skandinaviska ländernas nyare näringslagstiftning inhemtades, att denna för närvarande är icke obetydligt mera frisinnad i Sverige och Danmark än i Norge och Finland. I sistnämnde land har emellertid fabriksverksamheten i senaste tider så utvecklat sig, att tillverkningsvärdet vid de finska fabrikerua från 1847 till 1860 mer än tredubblats, under det att ue svenska fabrikernas tillverkningsvärde samtidigt blott något mer än fördubblats. Med särdeles intresse uppehöll sig tal. vid den svenska hemslöjden, som för vårt folk kunde gifva så rikliga bidrag till ut komst, men nu i större delen af landet i så hög grad äsidosä tes. — En skomakarelärling OC. A. Ohman, hvilken efter att hafva undergått bestraffning för andra resan stöld, frigafs från Långholmen d. 2 d:s tillgrep, då han skulle begifva sig derifrån, en tulubb, tilllhörig en person, boende å Långholmen, hvaretter Öhman gick sin väg. Kommen ett stycke på Söder, blef han derstädes gripen af en fångknekt och åter häktad. Inställd till förhör vid rådhusrätten, erkände Öhman tillgreppet, uppgifvande såsom orsak dertill, att han önskade komma tillbaka till Långholmen. Han dömdes till 3 års straffarbete och att i 8 år vara medborgerligt törtroende förlustig. ——— 02 Från Norge.