—ä—ä : ———— —— 1c — —— —— rF)— men nu kom intet ljud till hans öron, onktadt han lyssnade med den mest spända uppmärksamhet. Fruktande att hans soldater kunde vara insomnade, nedsteg han ytterst försigtigt för att taga dem på bar gerning. Han bedrog sig ej! Gardisterna och sergeanten rörde sig ej. Han skakade dem, ropade på dem, svor och dundrade ..oupphörligt samma tystnad, samma orörlighet. Kaptenen såg sig omkring och varseblef på bordet de fyra buteljerna, af hvilka den ene var till hälften fylld. Han fick en aning om rätta förhållandet, rusade fram till det rum i hvilken man inneslutit Chalais och fann det tomt. Han höll till och med jå att ramla omkull öfver gardisten som sömnen öfverraskat midt framför dörren till rummet. Herr du Hallier bemäktigade sig den butelj som ej var helt och hållet tömd och rusade ut ur huset. Fem minuter senare anlände han till kardinalen. Klockan var omkring half elfva på qvällen. Richelieu hade ej lagt sig. Han samtalade med Boisrobert om sina planer för framtiden, ylarer om Chulais arrestering, och den förklaring denne undertecknat gjorde detta lättare att utföra. Den mäktige ministerns ögon strålade af hopp och tycktes återspegla de stora tankar som rörde sig inom hans hufvud. Han hade till och med glömt att han ännu helt nyss förebrådde abbdu öfver att denne ej visade nog nit i hans tjenst, en förebråelse mot hvilken Boisrobert högt protesterat. Gardeskaptenen inträdle häftigt och underrättade karlinalen om hvad som passerat. Han visade honom på