då denne en afton, några dagar efter det stormiga uppträdet på landsvägen, i något ärende gått från sitt hem och helt lugnt spatserade på vägen. Ekström J:r hade då oförmodadt sprungit tram och under yttrande: Nu ska du ha, tjufgubbo, för det du hamrade på tarbror min! fattat honom i kragen och slagit honom ull marken, hvarefter han med en käpp pryglat honom rätt duktigt. Apelgren, seende sig oförmögen att kunna försvara sig mot denne unge, kratttulle man, tänkte blott på att genom springande söka undkomma sin fiende, hvilket ock lyckades honom en gång, men ban upphanns snart åter, för att ytterligare misshandlas. Slutligen hade han den turen att uppnå en närbelägen stuga, der han erhöll skydd tör vidare förföljelse. — Den anklagade unge Ekström sökte i början att neka rill den mot honom gjorda angitvelsen, dervid bibehållande en ovanlig sjellbeherskning, men sedan ordf., häradshöld. Lang, i allvarsamma och till hjertat gående ord uppmanat honom att lätta sitt samvete med en sanningsenlig bekännelse, mjuknade hans hårda sinne och han medgat, som det syntes djupt rörd, att så var förhållandet, som mot honom blilvit angilvet. F. d. nämndemaunen, hvars ordflöde omöjligen kunde hammas, förhöll sig ganska oskickligt inför rätten, i det han oupphörligen utöste plumpt ovett mot sin sörste motpart, Ekström S:r, hvilkon han, oaktadt sträng tillsägelse at domaren att hålla inne med sådant oskick, likväl tillegnade de mest ärekränkande epiteter. Äfven mot Ekström J:r, i hvilken han såg en örverlägsen fiende och hvilken han nu ville utväla illl, förfor han ingalunda mindre skonsamt. Länsman Jungmarker, känd som nitisk tjensteman, hade till nämnda ting instämt en mängd personer, de flesta boende på bagremo, tör olofiig bränvinstörsäljning, och, märkvärdigt nog, erkände alla att de utöfvat det för dem oivfliga krögareyrket. I Onsdags höll en gosse, som varit ute och skjutsat, på att illa skadas genom några personors i Mariestad okynne. Rommen till den ötver Tidan slagna bron, hade ueml. några pojkar gilvit håsten piskrapp, hvarvid deone bler skrämd och började skena. och, unländ tilt det s. k. Bondeska huset, svängde den m genom porten på gården, hvarvid kärran stjelpte och gossen kom under deusanuma. Hästen stannade nu, och då man tramdrog gossen klagade han blott öfver siu ena arm. Eu sådant okynne som ofvannämnda borde scrängt efterhällas. Eu litet misstag, som insmugit sig i näst sista Töreboda bretvet, anhåller korrosy. att få rätta. Den banvakt, hvilken kommit att spela hufvudrollen i det här i trakten i vork hgneten uppförda tragi-komiska stycket al. hustrus andre man, heter icke Gabriel Håkansson, utan Gustaf Gabrielsson. Ensk. banken i Wenersborg. Från Wenersborg skrifves d. 3 d: Bolagsstamman med declegarne i ensk. banken i Wenersborg sis l. Lördag bevistades af omkring 40 oktieegare. Oraf. i centralstyrelsen, landskamreraren J. M. Ryding, öppnade stämman och uppmanade till vul af ordf, dertill enhälligt utsågs frih. N. A. Silfverschjold, hvarefter asgifna sullmakter granskades. Do tillstädesvarande röstade för ett antal af 637 lotter. Centralstyrelsens berättelse för det forfl. året applastes, hvaraf bland annat inhemtades, att bankens egentliga verksamhet började först i Juni och at ranterinsten besteg sig till 9 proc. I enlighet med hvad såväl styrelsen som revisorerna föreslagit, beståmdes en utdelning af 4 proc. eller 40 rdr på hvarie lottbref. Det öfverskjutande beloppet, omkring 8,000 rår, afsattes till reservfona. 46 et. aktiehref hade öfvorgatt i nya egares händer. Revisioneberättelsen upplästes älven, hvarefter full ansvarsfrihet beviljades styrelsen. ExPHecimonskontoret i Ludevalla skall förändras till aldelningskontor. Fras aldelningskontor afven i Kor förklarades hyilande vH nä alzörandet om begärd löneförhöjning af tjengdemännen vid Alingsas och Ulricehamns ndelningskontor. Dessa tjenstemans ansprak på erdattng för resa till centralkontoret i Wenersborg för inhemtane af kännedom om bokföoringseuttet afslvgs. TI ÄS5 elsens disposition ställdes utt belopp af 1.000 rär tl aflönande af extra biträde vid centtalkontoret. i händelse behofver shdant kräfver. 300 rdr anslogos till kamreraren för ( extra besvär unier bankens organisation och 50 rdr i gratifikation ull vaktmästaren. Till ledamöter i centralstyrelsen invaldes: olverste Lilliehöök, possesrionaten J. F. Dahllöf (återvald) och skepperedaren C. J. Andersson (forut suppleant). Till tjensteman vid afuelningskontoren i Ali gsas och Ulricchamn återvaldes de nuvarande och till dito i Uadevalla utsägos: handl. B. J. Hasselgren, Joh. Andersson och J. N. Sanne, borgm. O. E. Sanuegren och urfabrikör A. Andersson samt till suppleanter: handl. C. G. Lundqvist och land -binkaren J. Johansson. Till re-(i visorer af bankens räkenskaper för året utsågos: kronolänsman C. E. Berggren, bruksförvaltaren S. Andersson på Trollhätten och landtmärnten K. Lundblad samt till dessas suppleanter: skeppsredaren C. J. Hallongren, bruksp. O. W. Söllscher och posnesbionaten K. M. Knutsson på Sjöryd. u vm inrättande At f och på Trollhättan stämma; likasa Genernlmajoren frih. Leuhu-en harl. — skrifver en korresp. till Red. — under någon I, tid legat mycket illa sjuk, så att man knappt! haft hopp om hans tillfrisknande. Som man vet, är general I. en ovanligt rask och verk eam landtbrukare, på samma gång han som militär utgör en sann typ af en svensk krigare; hvadan han ingalunda hör till det pjunkiga slågset, som vid minsta vin pust ådra It ger sig en förkylning. Detta hindrar likval