öosterrikiska uppställningarne. nu äfven å vår sida eke dröja längre, på det situationen af 1850 icke må ipprepas, då en aslagfärdig österrikisk armå stod hod ande vid vår gräns, innan vi voro rustade. PäåståäO ndet, att Österrikes nuvarande rustningar endast gäla defensiven, kan ej lugna oss i afseende på deras ötande karakter, alldenstund ingen enda åtgärd blifvit af oss vidtagen, hvilken skulle kunnat föranleda )sterrike att tänka på sitt försvar. Vi befara, att Österrikes språk skulle ändras, så ort ett afgörande försprång i rustnigarno gåfve det ytverlägsenhet. Om vi derför numera äfven måste mordua rustningar, skola vi med större rätt, än Osterike, kunna påstå, att de bära en rent defensiv karakter ch endast förklarats genom Österrikes oförklarliga vustningar. Om situationen blir, derigenom att krigshärarne stå midt emot hvarandra, mera spänd och saran för en förveckling förstorad, skall det icke vara vi, som kunna drabbag med förebråelser derför. Ty vi kunna ej medgifva, att Schlesien omrännes ifrån Krakau till schlesiska gränsen med krigsfärdiga trupper, utan att vi skola vidtaga mått och steg till landets skyddande. Jag har ej kunnat underlåta, att i närvarande meddela Eders ... dessa förklaringar, och jag uppmanar Eder, att uttala Eder i samma riktning inför den regering, hos hvilken Ni har den äran att vara iccredikerad, på det de rustningar, hvilka äfven vi skola vara nödsakade att vidtaga, må uppfattas i deras rätta ljus. Men det är ej blott åtgärder för vårt betryggande nu för ögonblicket, som situationen pa ert befullunde sätt fordrar. Den erfarenhet, vi åter vunnit ug. tillforlitligheten af ett österrikiskt förbund och wienerkabinettets verkliga sinnelag emot oss, nödgar oss, att äfven taga framtiden i betraktande och se oss om efter garantier, hvilka kunna gifva oss den säkerhet, som vi i förbund med den andra tyska stormakten ej allenast förgälves ha va sökt, utan tillochmed se af densamma hotad. Preussen är genom sin ställning, sin tyska karakter och sina furstars tyska sinnelag framför allt närmast bänvisadt till att söka dessa garantier i sjelfva Tyskland. Pa den tyska nationalitetens jord och i ett stärkande af de band, som förena oss med de öfriga tyska staterna, kunna vi hoppas och skola främst försöka att finna säkerheten för den nationala sjelfständigheten. Men så ofta vi taga afseende vid dessa tankar, tränger sig äfven ånyv den vissheten, att Förbundet är i sin närvarande gestalt för detta ändamål och för den aktiva politik, som stora kriser kunna i hvarje ögonblick fordra, icke tillräckligt. Dess institutioner voro beräknade på, att de båda stormakterna skulle städse vara eniga, de ha kunnat bestå, så länge detta tillstånd bibehölls genom en fortsatt eftergifvenhet a Preussens sida mot Österrike, men en allvarlig antagonism mellan de båda makterna kunna de ej uthärda, de kunna ej förhindra ie. ötvervinna en hotande brytning eller konflikt, ja, vi ha måst göra den erfarenheten, att Förbundsinstitutionerna icke skulle, ulven om de bada makterna voro eniga, räcka till, för att låta Preussen deltaga i en aktiv, national och på resultater rik politik. Att äfven Förbnnadets militärväsen icke är ord nadt på ett sätt, som tillfredsställer Tysklands säkerhet, hafva vi upprepade gånger uttalat till våra kolle er inom Förbundet och vi ha förgäfves bemödat oss om, att förbättra det inom de gamla Förbundsförhållandena på nya, lämpligare grunder; vi kunna under sakernas nuvarande ställning icke förlita oss på en verksam hjelp af Förbundet, i händelse vi skulle bli angripna. Vid hvarje angrepp, vare sig från Österrike eller andra makter, skola vi alltid närmast vara hänvisade till våra egna krafter, om icke enskilda tyska regeringars särskildt goda vilja skulle sätta medel i rörelse till vårt understödjande, hvilka skulle på den vanliga förbundsenliga vägen mycket för sent bli i ordning, för att ännu kunnn vara af något värde för oss. Vi äro s. n. gentemot ÖOsterrikes hotande rustningar i den ställning, att vi kunna till våra kolleger inom Förbundet, ställa den frågan, om och i hvad mån vi kunna räkna på denna goda vilja? Äfven den goda vilja, som kanske för ögonblicket förefinnes hos några af våra förbundskolleger, lugnar oss icke för kommande faror, derför att under Förbuudets nuvarande ställning och förhållandet med dess militärförhållanden den rättsliga eller faktiska möjligheten att utföra den kanske skall i flera afseenden fattas. Dessa betraktelser och det abnorma läge, hvari Preussen bragts genom den andra i Förbundet befintliga stormaktens hållning, påtvingar oss nödvändigheteten, att sätta i gång en mot de verkliga förhållandena svarande förbundsreform. Beholvet af densamma skall kännas så mycket djupare för oss, ju mindre tillfredsställande förklaring vi erhålla på den nyss framställda frågan om det bistånd, vi ha att paräkna. men afvisa det kunna vi i intet fall, och vi tro i sjelfva verket, att vi dervid icke allenast handla i vårt eget intresse, Redan genom det geografiska läget blir Preussens och Tysklands intresse identiskt, detta är till förmån för oss såväl som Tyskland. Om vi icke äro säkra om Tyskland, är vår ställning just för vårt geografiska läges skull satt i större fara, än de flesta andra europeiska staters, men Preussens öde skall draga Tysklands öde efter sig, och vi betvifla icke, att Tyskland skall, då Preussens kraft en gång bräckts, endast kunna passivt deltaga i de europeiska nationernas politik. Alla tyska regeringar borde anse det för en helig pligt att förekomma detta och med Preussen samverka dertill. Om det tyska För bundet i sin nuvarande gestalt och med sina närvarande politiska och militära institutioner skall kunna möta de stora europeiska kriser, som kunna af mer än en orsak i hvilket ögonblick som helst dyka upp, är det blott alltför mycket att befara, att det skall duka under för denna sin uppgift och icke kunna skydda Tyskland för Polens öle. Vi uppmana ... s regering, att äfven å sin sida taga förhållandena i allvarligt och moget öfvervi gande och förbehalla oss, att snart få göra vidare inledanden i denna riktning. Men närmast åligger det oss att af densamma utbedja oss ett svar på den ofvan untydda frågan, om och i hvad mån vi ha att räkna på dess understöd, i händelse vi bli angripna af Österrike eller genom otvetydiga hotelser nödgade till krig? Jag uppmanar eder att framlägga denna fråga, beledsagad af de i detta aktstycke utvecklade betraktelser, hvilka ni för detta ändamål befullmäktigas att muntligt, men officielt uppläsa för representanten för dervarande regering. Rörande det emottagande, som denna skrifvelse eder skyndsamma berättelse. v. Bismarck. åtrönt, motser jag Denna högst märkliga depesch förtjena sina kommentarier och måste stärka deras tro, som befara krigets anryckande verk